Nyheter
Anders blogg
Mikaels blogg
Hannas blogg
Maxs blogg
Katarinas blogg
Hannes blogg
Lisbets blogg
Thereses blogg
Carls blogg
Jannes blogg
Anders K blogg
Camillas blogg
I Hudiksvalls Tidning står det att Gävleborgs landsting ger Stocka Filmfestival ett av kulturprisen.
"Festivalen utgör ett inspirerande exempel på hur entusiasm, samarbete och kompetens kan lyfta kulturlivet i landsbygden till något utöver det vanliga" står det i motiveringen.
Stocka är ett litet samhälle, sådär en 300 hushåll, varav några är fritidsboende. Trots det arrangerar bygden en filmfestival vartannat år med stora filmer under hela festivalen och stort mingel på premiärkvällen.
Jag var med för två år sedan. Då träffade jag många ur kommunens ledning, och även från kringgränsande kommuner, många från bygden och landshövdingen. Klart jag trivdes som fisken i vattnet och jag tog också tillfället att prata med många nya och gamla bekanta, dvs nätverka och mingla.
Alla tillfällen till att ses är bra och bör prioriteras, men allt behöver inte vara för arbetslivets mål även om det kanske blir det i förlängningen. Att jag var med på förra filmfestival premiären gjorde att jag som företagare i regionen blev inbjuden till Gävle slott och landshövdingens mingelbuffé ett halvår senare.
Klart att alla kontakter kan ge något mer och mersmak! Hoppas du har några roliga event att gå på framöver. Missa inte 8 september i Stockholm, då jag och Anders Andersson arrangerar ett mingel och nätverkstillfälle. 6 oktober kommer jag tillsammans arrangera en träff med fokus på att nätverka både i verkligheten och på nätet, denna gång blir det i Gävle.
Det kommer bli spännande, hoppas vi ses! hälsar Katarina på www.komfab.se
28 augusti 2010
Skriv kommentar ...
Det är så ofta jag stöter på oförstående i samhället mot mig som har valt att driva eget. Bara för att jag får min lön genom mitt eget företag, för det arbete jag lägger ner och för det resultat jag själv skapar, så blir jag konstig och hamnar utanför samhällets norm.
Nu precis har jag svarat på ett frågeformulär för Karriärbarometern. Det fanns ett alternativ att kryssa i att jag får min lön från arbete via eget företag, men sedan blev alla frågorna bara inriktade på de som har anställning.
"Är du nöjd med din nuvarande arbetsgivare?" blir väldigt konstig om jag ska svara på om jag är nöjd med mig själv...
"Vilka av följande företag vill du arbeta på?" självklart svarade jag att jag gärna tar uppdrag hos dem alla. Då blev det svarsalternativet att jag skulle besvara massa frågor om hur jag ställer mig att arbeta på dessa företag. Men det var ju inte vad jag ville.
Ibland är oförståelsen lika stor ute på stan, som när man vill ha kvitto... Eller när någon som är anställd föreslår ett möte som drar ut sååå på tiden. Att de vill sitta av sin tid är en sak, men jag har faktiskt inte lust alla gånger att lägga min tid på det, framförallt inte om det inte genererar intäkter i förlängningen.
Advokater och revisorer har också timdebutering så de förstår säkert vad jag menar här, liksom alla företagare.
När ska normen för att skapa sin försäljning bli störst, oavsett om det är att vara företagare eller anställd? Det borde vara en fråga för valrörelsen! När vi alla är sysselsatta med intäktskapande arbete går ju Sverige som mest framåt. Vi mår alla bra av det, att göra nytta och bidra, och finanserna mår bra av det med momsintäkter och inkomstskatter.... Det här borde någon bita tag i! Vem känner sig manad?
Vi ses i vimlet, hälsar Katarina på www.komfab.se
20 augusti 2010
Skriv kommentar ...
Efter några veckor mer eller mindre avstängd från internetvärlden är jag tillbaka igen.
Vi har bland annat varit i båten, då kan man bara knapphändigt följa med skvallret på stan. Att Peter Magnusson åkte fast för sjöfylleri undgick mig dock inte. Och i söndags såg jag morgonteveprogram för första gången på länge. Då skulle Peter Magnusson debattera den nya sjölagen med Beatrice Ask.
Beatrice sa bland annat att det ibland kan råda särskilda omständigheter för att få köra onykter på sjön, som när man är tvungen att förtöja om. Det händer ofta, men inte alltid, att vinden vänder och att det inte räcker med ett srping eller ett extra ankare, båten måste förtöjas om. Ny vik och ny tilläggning krävs, och för dit såklart oavsett om det är före middagen, efter vin och öl eller mitt i natten.
Dessutom sa hon att båtar med barn ombord måste ha en nykter vuxen som kan föra båten. Innebär det att vi utan barn är undantagna lagen? Såklart inte.
Men det betyder att den som kan båten måste hoppa över tilläggaren, hamnaren och ölen till middagen. Jag kan lika gärna skiva han, för det är patetiskt och nästan komiskt roligt att se hur gamla könsrollerna är på sjön i de felsta båtar. Han styr och ställer, hon fixar.
Det här jobbar Linda Lindenau mycket med, hon har bland annat skrivit boken Ta rodret kvinna, och har en facebookgrupp i ämnet, se gruppen Ta rodret kvinna, det är ett nätverk med både tjejer och killar som tycker att det är dags att fler kan köra båten, tänk om det händer den som kan något...
Jag tycker att regler ska vara tydliga så de går att efterföljas, frågan är såklart hur mycket alkohol folk dricker på sjön och sedan kör båten onykter, men frågan är också större än så, båtkörkort vore bra och även att fler än en ombord har det.
Vi ses i vimlet! och förhoppningsvis även 8 september, se inbjudan till nätverksträffen då, den finns både på www.driva-eget.se och på www.komfab.se, hälsar KOMFABs Katarina
18 augusti 2010
Skriv kommentar ...
Läser tidningen idag, sådär sommarslött till morgonkaffet.
Ser att vissa arbetsgivare vill ha större flexibilitet för mellan vilka tider arbetstagarna ska jobba på. Och det kan man väl förstå, men jag förstår inte hur man tänker om man ger vuxna människor håltimmar mitt på dagen. Det fick vi i skolan, någon timme här eller där att slå dank på, men det kan inte vara rätt när man arbetar. När tiden för att slå dank är så liten och egen tid kräver att man är på rätt ställe, och det kankse inte är i närheten av sin arbetsplats.
Som egenföretagare får jag ofta håltimmar mitt på dagen. Jag börjar ofta mina arbetsdagar med att kolla mejlen, svara på förfrågningar och planera dagen. Ibland innebär det att jag får signera 100 böcker till morgonkaffet, ibland att försöka hjälpa någon som har problem. Sedan något möte, ofta lunchmöte. (Folk har en förkärlek till att vilja äta lunch och ha möte samtidigt. Jättesvårt tycker jag, att hinna anteckna, tugga, lyssna och prata samtidigt, utan att smacka...). Sedan är det kanske tomt inför kvällens föreläsning. En håltimme. Precis som verkar bli vanligare och vanligare inom vården och kollektivtrafiken.
Men de inom de yrkena kan inte göra något av den tiden, något som indikterar på arbete. Det blir istället att slå dank. Och hur många köpcentrum kan man besöka utan att tröttna, utan att handla, utan att behöva något. Kan man träna och sedan gå och duscha på jobbet, eller finns det ett gym på arbetsplatsen där man kan slå ihjäl sin håltimme. Där är jag som egenföretagare lyckligare lottad, om jag bara har med mig en dator, ett block, en telefon... kan jag arbeta varifrån som helst. Problemet kan istället vara att det är svårt att prata affärssamtal ute på stan. Andra hör och ser, andra ljud stör konversationen och om det blåser kan kanske inte ens mina ord gå fram över det trådlösa nätet.
Jag skulle inte vilja ha en anställnig där jag jobbar mellan 6-12 och sedan mellan 16-20. Jag tror inte att någon annan vill ha det heller. Men jag är säker på att fler skulle kunna göra något annat än vad de gör. Att de inte behöver vara kvar där de är om villkoren ändras. Jag hoppas verkligen det. Och jag hoppas att folk vågar följa sina drömmar och att de vågar drömma.
Sverige utbildar folk att i att bli omhändertagna, som i en anställning. Vi blir trygghetsnarkomaner som inte vågar drömma eller ta klivet. Därför är det många som sitter kvar, trygga i boet, men gnäller. Våga! Du har allt att vinna.
Och jag vet, jag har jobbat i vården, med aids-sjuka i början av epidemin. Jag har jobbat inom både små och stora privata företag. Jag har jobbat massor, både på dagtid och övertid. Jag har också arbetat nattjänst på sjukhus. Alla förändringar har kommit av att jag har vågat tacka ja när någon i mitt nätverk har visat på hur jag kan förändra mitt liv. Från en tjänst till en annan, från en bransch till en annan, från anställd som egen.
Det är svårt, det är svettigt, det är ovisst, men det är roligt. Och jag lever. Jag hoppas också att du lever och att du har en härlig sommar!
Vi ses i vimlet, hälsar Katarina på www.komfab.se
29 juli 2010
Skriv kommentar ...
För ett par månader sedan fick jag ett meddelande via LinkedIn, en av mina nätverkskompisar där skickade ut till sitt kontaktnät att hon önskade få en mentor.
Eftersom jag vet att det då fanns ett mentorprogram som letade adepter skickade jag lite kontaktuppgifter till henne och med uppmaningen att ta kontakt och att det säkert kommer ordna sig.
Idag åt vi lunch och hon har fått en mentor som hon är mycket nöjd med, nu ska hon fokusera!
Frågan hade hon skickat till 20-30 personer, så många som man kan välja att skicka en fråga till i deras datasystem och hon fick 10 svar. 9 stycken med att "jag ska hålla ögonen öppna" eller liknande. Det enda som hade någon substans var mitt, med en kontakt att gå vidare mot målet med.
Det gav utdelning. Tänk så roligt att kunna få hjälpa till (jag hjäpte ju inte bara en person, utan fler eftersom mentorprogrammet hade poängterat att de vill hitta bra kandidater att bygga verksamheten kring, och då både mentorer och adepter).
Sociala medier ger verkligen nätverkandet nya möjligheter, men det är bara en datavärld, motorn består av dig och mig och vad vi gör av möjligheterna.
Vi ses i vimlet, hälsar Katarina på www.komfab.se
22 juni 2010
Skriv kommentar ...
I måndags var jag på seminarier i Gävle om företagande och särskilt företag som drivs av kvinnor.
Vad har hänt de senaste åren? var frågan. Och resultatet är som alltid att nätverkande kommer upp. Det är såklart roligt att vara i en bransch som ofta är efterfrågan och intressant för andra att delta i.
Men jag känner att det många gånger blir fel saker som kallas nätverk. Många gånger är det egna grupper, nästan som klubbar, som andra inte kommer in i, som man kallar nätverk. Det är möjligt att de nätverkar inom den gruppen, men den blir ointaglig för andra.
Jag hävdar att nätverkande måste vara mer öppet än så. Det bör istället vara att varje individ ser över sina personliga kontakter och bygger nät av dem, bjuder in dem som är intressanta och det oavsett i vilken "klubb" man tillhör.
På seminarierna var såklart många olika grupper inbjudna, men jag fick inte riktigt känslan av att man verkligen bjöd in varandra.
Det är ändå skönt att få resultat som att "Stabila nätverk ger livskraftiga företag". Ett sätt att få livskraftigt företag är att anlita en nätverksstyrelse, att utse en grupp som hjälper varandra med strukturerade och faktabaserade frågor, som en styrelse skulle göra men utan den formella utnämningen. Det här är relativt nytt, men kommer utvecklas framöver, det är jag helt övertygad om!
Och att när upplevda hinder överbryggs står vägen för framgång öppen! Det kan vi i våra kontaktnät hjälpa varandra med!
Vi ses i vimlet! hälsar Katarina på www.komfab.se
11 juni 2010
Skriv kommentar ...
Hej Kerstin, jag håller med, det blir ofta klubben för inbördes beundran när vissa nätverk träffas. Jag efterlyser därför ett bättre namn på nätverk som just tar begreppet vidare.
Och jag har redan börjat och samlar på personer som har fokus på alla olika personer. Mejla mig så får du veta mer och så får vi kontakt: katarina(snabel-a)omfab.se
Det gäller såklart även andra som vill bli inbjuden till träffar och annat kring att bygga personliga kontaktnät.
Vi ses i vimlet!
Hej,
deltog också i seminarierna och slogs även jag av att så många grupper valt att exkludera och samlas kring de(t) egna...
Efterlyser därför nätverk där lärande samverkan med de(t) andra och nyfikneheten på de(t) (o)lika får stå som utgångspunkt för deltagandet. När börjar vi?
I fredags var jag på Björn Lundén information AB i Näsviken. Jag skulle spela in en film, en inbjudan till Bokförings SM som de arrangerar för att lyfta bokföringsbranschen, en bransch som kanske inte får så mycket goodwill för allt de kan och gör.
Filmen blev helt okej, sedan filade vi lite på inbjudan som ska skickas ut innan sommaren. Därefter var det lunch. På företaget äter alla lunch tillsammans, varje dag. Eftersom Näsviken är en liten ort i Hälsingland finns det inte så många restauranger att välja på. Därför kommer catering varje dag. Två olika rätter dukas upp i matsalen och alla får ta det de har beställt.
Det är jättetrevligt att träffa de alla, och jag märker att de känner varandra och har roligt ihop.
Solen sken och det blåste kraftigt, men till kaffet samlades några utomhus, bland annat Björn själv. "Jag måste berätta om ett mejl jag fått", sa han. Och så berättade han att han har fått många Spring Time-tidningar (eftersom han ska springa Stockholm Marathoon idag) och att han ville ge bort till de som var intresserade. Ett massmejl internt och ett svar från en av kollegorna, ett roligt svar så när Björn konfronterade personen ifråga fick han en tom oförstående blick tillbaka. personen hade inte skickat mejlet. Genast började man leta vem som hade kommit över personens dator under en liten liten stund, och mycket riktigt, det hade funnits möjlighet.
Praktical jokes är roligt om det är harmlöst. Det var det i det här fallet. Att berätta anekdoter skapar gemenskap. "Det är så mycket värt att få hela personalen att samlas", fortsatte Björn. "Det är mitt bästa tips för att bygga kultur och samarbete."
Jag kan inte annat än att hålla med, dför det är när vi ses som det händer något, och vi måste träffas ofta och däremellan hålla kontakt via telefon och mejl.
Så jag hoppas att vi ses på Bokförings SM under Eget företagsmässan i Älvsjö 21 oktober. Inbjudan kommer snart upp på www.blinfo.se
Vi ses i vimlet hälsar Katarina på www.komfab.se
5 juni 2010
Skriv kommentar ...
Rotarymöte i Nordanstig, i norra Hälsingland. På dagordningen står turistnäringen i Hälsingland.
Målet är att få folk att stanna till, att få folk att känna till att Hälsingland är stort och rymmer massor med härliga ställen, som kulturarv från bruken och sågverken, hälsingegårdarna och även med havet, naturen, bäckarna, pilgrimsvandringsleder och mycket mycket annat.
"Vi ska samarbeta", sa Katarina Ceder Bång. Ju mer vi pratar Hälsingland desto fler kommer vilja resa hit, turista här och kanske också stanna kvar, köpa fritidshus eller bo permanent. "Visst vore det härligt?"
För mig är det en del av mitt arbeta att gå på olika nätverksmöten och sammankomster på luncher och andra tillfällen. Tillfällen för mig att prata och träffa folk jag känner eller nya personer som är spännande att lära känna. Knyta kontakter och förmedla ett budskap.
Budskap kan förmedlas på många sätt, men alla har en sak gemensamt, att de ska vara tydliga och enkla. Ju enklare desto mer ihågkomna blir de och just därför tydligare.
Turistnäringen i Hälsingland vill göra just det, att bli tydliga och därför berätta om områden geografiskt istället för att bara ange ett ortnamn.
Precis så har Hans Belander gjort, Hans pressar rapsolja i sin kvarn och skriver att Qvarnens Rapsolja är pressad i norra Hälsingland. Så smart, och ja, oljan var jättegod!
Hur gör man då med konkurrensen? Den finns alltid, och det kommer altlid finnas folk som vill göra något liknande som någon redan gör, om det sedan är att sälja möbler eller kläder, uppleverlser eller ... spelar ingen roll.
Ju fler vi samverkar med och ju bättre platser vi skapar för att synas, tillsammans, desto större blir attraktionen för andra att åka dit. Om det är långt är det lättare att få folk att resa om de vet att det är mycket på gång att uppleva under samma period och i närheten av varandra.
Jag önskar www.halsingland.se lycka till och hoppas att ni lyckas samverka och samarbeta för att få turister och personer till hela Hälsingland.
Vi ses i vimlet, hälsar Katarina på www.komfab.se
27 maj 2010
Skriv kommentar ...
Igår var en dag med luncher och fikastunder, möten och nätverksträffar. En heldag med att träffa folk, både de jag inte träffat tidigare och de jag vill lära känna bättre, sitta ner med och prata en längre stund med.
Det blev en härlig dag. Vi kom såklart på många sätt att samarbeta och samverka på. Det är ju det som är det viktiga, att hitta synnergier och att skapa lönsamhet. Lönsamheten kanske inte kommer direkt, eller så är det precis det den gör.
Jag tog en fika med Karin Krüger från Cepro. Henne träffade jag när jag var inbjuden som talare för ett nätverk med unga beslutsfattare som hon är med i. Det var såklart många intressanta personer med på den träffen och min uppgift var det jag är bäst på: att lära ut hur man proffsminglar och bygger personliga kontaktnät.
Karin och de andra gick runt och pratade med varandra. Hon fick kontakt med en person, de tog en nätverkandefika några dagar senare och nu har hon ett uppdrag på det företaget. Att göra det hon är bäst på: se över strukturer, strategier, CRM och försäljningcykler.
Otroligt roligt att få hjälpa till att skapa lönsamhet!
Vi ses i vimlet, hälsar Katarina på www.komfab.se
19 maj 2010
Skriv kommentar ...
Följ dem här.
Dela denna sida med andra!
|
Utskriftsvy
|
Egen webbutik - 295kr/mån - Prova gratis!
Dölj Skriv kommentar ...
