Nyheter
Anders blogg
Mikaels blogg
Hannas blogg
Gustafs blogg
Maxs blogg
Katarinas blogg
Hannes blogg
Lisbets blogg
Thereses blogg
Carls blogg
Mikael Espenkrona har jobbat som Vd, försäljningschef, föreläsare och vill återinföra sunt förnuft och långsiktig bondementalitet i näringslivet. Han är även inspiratör för R-företagen, som verkar för pålitlig etisk värdering.
Det börjar dra sig mot sommar och min första termin som bloggare här på Driva-Eget skall utvärderas och reflekteras över.
Finns det egentligen:
Saknar du något ämne som du gärna vill att jag försöker belysa under nästa termin?
När jag går igenom min korta blogghistorik så är det särskilt ett stycke som jag gärna vill lyfta fram igen.
Det är ur en av de allra första bloggarna jag skrev den 2 november 2009:
"En bra människa med en bra idé och/eller god personlig kompetens startar ett företag.
Det börjar gå riktigt bra, växer i omsättning, växer i personal, växer i anseende, satsar, växer ytterligare och livet leker!
Plötsligt ökar kraven från alla håll, kunderna, medarbetarna, leverantörerna, marknaden, samhället, alla bidrar de till att pressen på entreprenören ökar kraftigt och till slut står entreprenören där, ensam med den stora frågan:
-Hur i helskotta gör jag nu?
-HJÄLP! -Mitt företag går åt fanders och jag vet inte hur jag skall kunna hindra det!"
När jag skrev den bloggen hade jag i knappt tre månader på konsultbasis varit tillförordnad Vd för ett bolag med 15 anställda.
Bolaget hade suttit rejält fast i en negativ spiral med konflikter och minusresultat, men började vid den här tidpunkten nu skönja ljuset i tunneln.
Idag, knappt ett år senare är spiralen fantastiskt positiv, med ett all time high resultat, ett underbart samspelt gäng på snart 45 anställda och en framtidstro som är så ljus att man behöver solglasögon!
Min första omedelbara reflektion är en stilla undran över hur det egentligen är möjligt, förändringarna vi gjorde tillsammans var ju så små?
Med eftertanken kommer övertygelsen om att Entreprenören beslutade sig för att vara helt ärlig mot sig själv och därmed öppnade upp för möjligheten att få den hjälp han behövde istället för den han trodde att han ville ha.
Som belöning fick han det resultat han så länge strävat efter.
Vi hörs snart igen, om inte förr så efter semestern!
/M
2 juli 2010
Skriv kommentar ...
Kör försiktigt, sa min älskade lite yrvaket sådär som man är när klockan är strax efter fem på morgonen.
Det är en helt vanlig vecka, jag skall köra 3,5 timme till jobbet.
Om en knapp timme skall hon påbörja de dagliga morgonrutinerna med att väcka, klä och utfodra två smågriniga flickor som därefter skall lämnas på två olika ställen innan hon äntligen kan fokusera på sin arbetsdag.
En helt vanlig morgon, för en helt vanlig familj.
50-talet mail, ett aldrig sinande flöde av telefonsamtal och minst 2-3 mer eller mindre förberedda möten senare hastar hon iväg för att hinna hämta barnen på den, till barnen, utlovade tiden.
I bästa fall inga missöden som oönskade irritationer, ny utfodring och förhoppningsvis en mysig stund innan alla tre stupar i säng och sover när jag i bästa fall sätter nyckeln i dörren vid 22-tiden. I sämsta fall kryper jag till kojs på ett hotell någonstans.
En helt vanlig dag, för en, kanske inte helt, vanlig familj.
Två föräldrar delar på tre heltidsjobb där det tredje, familjearbetet, ofta får en något mindre prioriterad roll eftersom man "förväntas" leverera prestation på sin "ordinarie" arbetsplats.
Ständigt detta dåliga samvete, för jobbet när man är hemma för familjen när man är på jobbet
...varför är det så?
Man kan ju inte göra mer än sitt bästa, eller?
Problemet uppstår:
Problemet är att den ekvationen är omöjlig!
Om du jämför dig med relevanta bekanta så kommer de att befinna sig i exakt samma position som du, annars ljuger de, det lovar jag dig!
Dessvärre jämför vi oss alltför ofta med olika bekanta för olika utmaningar i våra liv, dessutom gärna de som lyckats bäst inom respektive område och därmed skapar vi en verklighetsuppfattning som inte existerar och sedan strävar vi efter att nå detta Utopia!
"Problemet är att vi jämför äpplen med päron!"
Lösningen är att stanna upp, fundera och prioritera om;
Visst, det kan innebära ganska stora omställningar mot hur det ser ut idag, men många har gjort det i tid och ingen av dem ångrar ett dugg!
Jag och min fru är på väg dit. Är du? En hel del nytttiga råd om hur du ska få mer tid över och jobba effektivare fins på 11 sidor i nya Dríva Eget, och i sammanfattning här.
Vi hörs snart igen!
/M
21 juni 2010
Skriv kommentar ...
Efter en veckas avkoppling med familjen på härliga Mallorca hade jag lite att "läsa ifatt" på dagstidningsfronten.
Det mesta var som vanligt, en vecka av livet passerade och inget märkvärdigt hände den här veckan heller, men en händelse fick tämligen mycket utrymme, med start som förstasidesskandal modell större och därefter löpande förfasad i mindre doser ett antal dagar i följd.
En vanlig, tidigare ostraffad 50 åring hittade 400 Euro i bankomaten när han själv skulle ta ut en slant inför veckan.
Ingen i närheten, frestelsen blev för stor och nu riskerar han naturligtvis fängelse!
En skötsam och hederlig kille som aldrig skulle komma på tanken att:
Stundens ingivelse, han hittade faktiskt pengarna, det var ingen där som efterfrågade dem...
han kände naturligtvis att det inte var helt rätt men intalade sig att han haft tur snarare än att det var stöld.
På ett ögonblick blev han kriminell, en brottsling!
I en av de mindre artiklarna framgår det att han nu är djupt bedrövad, ångerfull och nästan knäckt!
Min kloka farmor sa alltid att det tar 20 år att bygga upp ett gott rykte och 20 sekunder att rasera det
Det är bara att fråga Sven Nylander!
...han om någon vet hur snabbt folk glömmer allt det där du gjort som är bra när du väl gjort bort dig.
Eller??
Eller??
Jag säger inte att vare sig mannen i tidningen eller Sven Nylander inte gjorde fel, för det anser jag absolut att de gjorde, men...
Eller??
Att utöva ett värdebaserat ledarskap, på grundläggande etiska värderingar som äkta företagskultur, snarare än ögontjänande floskler, kräver mycket tålamod och inte minst en stor portion äkta ledarmod.
Den som är felfri är välkommen att kasta första stenen?
...att ingen kan kasta den där stenen har man vetat i minst 2 000 år.
Redan de som skrev i bibeln visste att ingen kunde vara helt perfekt
Redan då visste man att man bara kan göra sitt allra bästa själv och dessutom förlåta andra som vill väl och försöker, men som ibland gör bort sig!
Kan kanske vara värt att tänka på nästa gång du läser tidningen?
Vi hörs snart igen!
/M
11 juni 2010
Skriv kommentar ...
Härligt med lite bibelcitat:), det ser man för lite av nu för tiden.
Så var det då valår igen och det man främst märker det på är att alla de verkligt viktiga frågorna är heta igen, efter tre års undanskymd tillvaro.
Nu skall jobben fixas, integrationen lösas, våldet stoppas och skola, vård, omsorg prioriteras igen!
Har vi hört det förut? Mmm...vart fjärde år numera.
Om man vore ung och naiv vore allt mycket enklare, för hur svårt kan det egentligen vara att använda alla skattemiljarder på ett förnuftigt och klokt sätt så att vi bygger ett Sverige som alla vill bo, arbeta, leva och bli gammal i?
Alla fattar ju att långsiktig välfärd bygger på att vi:
Det här är egentligen vanligt sunt förnuft och oavsett vem jag frågar delar alla min åsikt att om vi bara la alla resurser på att lösa dessa tre områden så ordnar det mesta annat av sig själv och vi skapar en välfärd som växer och är självnärande.
Nu är jag dessvärre varken ung eller naiv längre.
Även jag har kommit till insikt om att vi dessvärre sitter rätt bra fast i ett destruktivt supersystem som inte längre går att göra särskilt stora riktningsförändringar i, även om några få vill och försöker.
Alldeles för många individer är alldeles för individuellt beroende av att systemet upprätthålls, även om alla vet att det är ett idiotiskt, oekonomiskt och inte minst bakåtsträvande system.
Särskilt påtagligt blir det under varje valår när de politiska motståndarna, i sin iver att få stanna kvar i de enda roller vi har i samhället som inte kräver någon egentlig utbildning, kunskap eller ens ett vanligt betyg, avslöjar varandras påfallande brister i än det ena och än det andra snarare än att med tydlighet och förtroende förklara hur de tänker lösa ovan nämna välfärdsnycklar.
Det skulle vara synnerligen intressant att få se en kartläggning av samtliga landets representanter, särskilt i våra Landsting och kommuner.
Hur många av dem som egentligen:
och hur stor är egentligen andelen som söker själva makten, är beroende av inkomsten och till varje pris vill hålla sig fast år efter år, utan vare sig kunskap eller förstånd att kunna förändra något?
Jag är varken ung eller naiv, men ofta känns det som att vi verkligen behöver en liten etisk revolution för att stämma i bäcken och få ordning på torpet.
Någon som kan skrota systemet som inte fungerar och börja om från noll med att bygga långsiktigt hållbart, för visst måste det väl ändå vara så att om pengarna inte räcker till att:
Då måste vi väl ändå vara fel ute och genast borde omprioritera användandet av skattemiljarderna, eller?
Men, det är ju bara min, högst personliga fundering.
Vi hörs snart igen!
/M
23 maj 2010
Skriv kommentar ...
När man förr i tiden var riktigt upprörd och ville uttrycka en ilska över någons oförmåga att komma fram till något som ens liknade vettiga beslut, användes flitigt skällsbenämningen Polsk Riksdag.
Samtidigt var det populärt att skrika Skyddad Verkstad varje gång någon upplevdes fatta vettlösa beslut grundade inifrån något slags bubbla som helt skyddade beslutsfattarna från verkligheten.
Idag pratar alltfler medarbetare öppet om varje styrelsemöte som en modern Polsk Riksdag, och vad ännu värre är, om sin egen företagsledning som den Skyddade Verkstaden.
Jag åt lunch med en nära vän häromdagen och han visste inte om han skulle skratta eller gråta när han berättade hur den "Skyddade Verkstaden" i Stockholm, efter ett ansenligt antal snordyra strategimöten på flotta herrgårdar i Sörmland arbetat fram ett fantastisk ny linje för banken han arbetar på.
När jag sa att det låter ju både sunt och riktigt, så svarade han, så där lite lagom roat, att han kunde lägga karbonpapper på den nya strategin och den strategin som banken hade redan 1987!
Det var med hjälp av den strategin som vi en gång;
Vi som jobbar för banken lokalt ute i landet har alltid vetat vilken strategi som ger framgång både i tillit och i pengar.
Vårt problem är den Skyddade Verkstaden i Stockholm som ägnat de senaste 23 åren åt att centralisera, effektivisera, demoralisera och allt annat som går att "-isera" utan att på allvar sätta sig in i och förstå vad som egentligen skapat bankens framgångar.
Med facit i hand har de gjort precis vad de kunnat för att verkligen köra bankens relationer och förtroende i botten utan någon som helst självkritik, ödmjukhet eller lyhördhet på den kunskap och erfarenhet som hela tiden funnits inom den egna organisationen.
När jag lämnat min vän efter lunchen funderade jag på hur oerhört stark den upplevda sanningen är och hur fatalt ödesdigert det kan vara för ett företag att ignorera medarbetarnas och kundernas version av den.
Varje dag läser, eller hör vi om skandaler som personer i höga befattningar ställt till med
Jag skulle redan ha kunnat presentera en topp 100 lista över 2010 års värsta skandaler utan problem och då är ändå mer än halva året kvar!
ALLA fattar att det är fel
ALLA förfasas och blir förbannade
INGEN fattar hur de ansvariga undgår att begripa att de gjort bort sig
Hur kommer det sig att det är så?
Kanske är det så att:
Ponera att du är VD och kan tjäna 10 miljoner på att pressa ut maximalt vad som är möjligt ur verksamheten eller kan tjäna 5 miljoner och ha en verksamhet med god balans mellan arbete och fritid.
Vilket väljer du?
Mitt tips:
Den nya generationen medarbetare inte använder etiken som ett verktyg för att vinna billiga poäng, de menar allvar med jämställdhet, rättvisa och sunda värderingar.
Det är bara för de skyddade verkstäderna i näringslivet att anpassa sig eller placera huvudet i giljotinen!
Vi hörs snart igen!
/M
9 maj 2010
Skriv kommentar ...
Det går inte en dag utan att någon förening hör av sig och vill ha förnyat eller nytt stöd till sin verksamhet, och det är klart att man vill bidra till samhällsnyttan, det är en del av vårt företags grundläggande värderingar och därmed en viktig del av vår företagskultur.
Problemet är att det inte finns någon kassakista att ösa ur, man kan inte hjälpa alla även om man vill och även om det bara handlar om några tusenlappar här och där.
Sammantaget blir det snabbt ganska mycket pengar och i det här (kanske det enda) avseendet känns det som om Skatteverket verkar ha hunnit längre än marknaden.
Skatteverket tycker nämligen att det är OK att företag sponsrar föreningar, så länge företaget får en relevant motprestation som är rimlig i förhållande till den sponsrade summan.
Med andra ord:
Förstår ni det alla ni ideella idrottsföreningar därute?
Om det är en lyckoträff eller smart uträknat av Skatteverket vet ingen, men det öppnar helt klart upp nya möjligheter till finansiellt stöd till fler goda verksamheter än bara inom idrotten.
...är bara några få omedelbara kopplingar jag gör, som alla skulle kunna finansieras i ännu större utsträckning av sponsring med relevant och affärsmässig motprestation som utbyte.
Skola och utbildning vågar jag väl knappast nämna, men visst är det en frestande tanke att skolan skulle ha råd med
...kort sagt det som alla vet ger bra utbildningsresultat, men som alltid prioriteras bort med bristande resurser som svepskäl.
Samtidigt som jag hyllar det strategiskt riktiga i att sponsringen blir mer affärsmässig, så vill jag hissa varningsflagg för en oroande känsla jag har gällande välgörenhet!
Den moderna välgörenheten - sann övertygelse eller smart strategi?
Det är med ytterst blandade känslor jag upplever att den moderna välgörenheten mer och mer bedrivs från TV soffan:
...alla är kommersiella program med underhållning som affärsmetod och välgörenhet som morot för ditt och mitt engagemang.
...är andra exempel på hur välgörenhet legitimerar.
Bli rik på att ge till de fattiga!
Värst är dock alla dessa galor som i grund och botten har ett ädelt ändamål, men som ändå lyckas trigga en olust i mig.
ICA och Svenska Spel trissar varandra i att skänka mest på bästa sändningstid inför en miljonhövdad TV publik ur sin absoluta målgrupp.
Ring in du också och skänk pengar, ju mer du skänker desto längre tid visas ditt företagsnamn i TV rutan.
Missförstå mig inte, engagemang och frikostighet i dessa välgörande ändamål är av absolut yttersta vikt och ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
Alla dessa pengar som kommer in från galorna är precis lika mycket värda som vilka andra pengar som helst.
Men på något sätt känns det inte lika okej för mig att "Sponsra för motprestation" när det gäller liv och död, utsatta barn eller naturkatastrofer.
För mig är såväl sponsring som välgörenhet
...men där den ena bör styras av hjärnan, bör den andra ledas av hjärtat.
Men det är ju förstås bara min högst personliga mening...
Vi hörs om en vecka!
/M
26 april 2010
Skriv kommentar ...
Bra skrivet! Intressanta tankar och funderingar. Jag driver själv ett projekt för gatubarn i Latinamerika sedan ett år tillbaks.
Det jag valt att satsa extra hårt på är att 100% av din gåva ska gå till ändamålet och att du ska få se med egna ögon vad din gåva resulterade i via bloggen, dag för dag i bilder och videos.
Ser fram emot nästa vecka.
//Patrik Appelquist
Gatubarn.nu -En blogg för gatubarn i Latinamerika
www.Gatubarn.nu
Efter att ha rekommenderat en av mina kära systrar att fördjupa sig i Jim Collins bok, From Good to Great, fick jag i gengäld låna Klas Hallbergs bok, YCDBRALAI, You Can´t Do Business Running Around Like An Idiot.
GRYM BOK!
LÄS DEN!
Den är fullproppad med massor av tänkvärda tankar och även om Hallberg inte kommer med direkta svar på alla stora frågor som ställs i boken levererar han flera ruggigt knivskarpa analyser av verkligheten vi lever i.
"Överallt i samhället byggs ineffektiva strukturer som upprätthålls av folk med för mycket tid. Vi organiserar utifrån hierarki och makt istället för utifrån resultat och målbild och det får konsekvenser som att:
GRYM BOK!
LÄS DEN!
Den får mig, bland mycket annat, att reflektera över den svenska myndighetens mantra som enligt min mening absolut måste definieras enligt följande:
"Rätt skall vara Rätt - men helst inte logiskt och definitivt inte lätt!"
För att ge er ett talande exempel på vad jag menar skall jag ägna resten av dagens blogginlägg åt den bisarra situation som en god vän till mig just nu sitter mitt i.
Han och hans fru har drivit Café sedan 1999.
Företaget har utvecklats steg för steg och för några år sedan kompletterades verksamheten med uthyrningsstugor.
Efter många goda råd valdes då Aktiebolagsform, men efter ett par års erfarenhet kom de fram till att den var krånglig och kostsam.
De var bl.a tvungna att upprätta ett fastighetsbolag för att fakturera AB:et, eftersom de äger allt privat. Mark och fastigheter. Alles!
I maj 2009 ber de revisorn om hjälp, i november var rådet klart och i december skickas ansökan från revisorn till Skattemyndigheten om bytet till Enskild firma där de båda skulle företräda bolaget. Gifta och hälftenägare till allt. Upplägget hade används tidigare.
I januari 2010 kontaktas leverantörerna med information om det nya org.numret (fruns personnummer) på inrådan av revisorn, trots att inga livstecken hörts från myndigheten.
Eftersom ärenden som gäller bolagsbildning inte får handläggas lokalt så ligger ansvaret för ärendet på Skattekontoret i Helsingborg och efter ett antal påstötningar från revisorn meddelar plötsligt Myndigheten att ansökan inte inkommit.
Revisorn bevisar försändelsen via sin logg, kontaktpersoner från myndigheten lovar att återkomma men försvinner ut i mörkret och tar alla eventuella besked med sig.
Inga utförda jobb kan faktureras eftersom det nya org.numret inte bekräftats.
Revisorn skickar ny ansökan.
Under tiden börjar felaktigt utställda:
på fastighetsbolaget, att dimpa ner hos familjen, tillsammans med påminnelser om kontrolluppgifter som sedan länge skickats in av revisorn.
I februari öppnar Kaféet för säsongen. De har inte kunnat ta hem sitt nya kassaregister eftersom företagsuppgifterna fortfarande saknas.
De tar emot bokningar men kan inte fakturera.
Flera påtryckningar sker mot myndigheten och till slut kommer beskedet.
De kan inte registrera en Enskild Firma!
Skattemyndigheten kräver att det är Enkelt Bolag som skall användas.
Förvåning och förvirring naturligtvis och revisorn tar omgående kontakt med Myndigheten för att reda ut begreppen.
Myndigheten är obeveklig och det blir till att fylla i och skicka in en ny ansökan.
Ett par veckor in i mars månad 2010 och fortfarande inget besked. Min vän ringer till Myndigheten som då hävdar att inte heller denna ansökan har inkommit, något som ännu en gång motbevisas av revisorns logg.
Vid det här laget är redovisningsbyrån mycket frustrerad:
Revisorn skickar en ny ansökan, denna gång som Rekommenderat brev.
Nu händer det saker. Registreringsbevis anländer!
...dessvärre felstavat.
Det lokala skattekontoret kontaktas för att rätta till och inom några dagar kommer ett nytt rättstavat Registreringsbevis med nytt org.nummer.
...momsdeklarationen kommer dock med felaktigt org.nummer!
Den 18 mars skrivs äntligen ett korrekt beslut ut
Äntligen är de tillbaka på banan igen och de bestämmer sig för att jobba ikapp.
Det har varit tunga axlar, men nu äntligen kan de fakturera och knapra ikapp på checkkrediten.
Den 23 mars kontaktas en av leverantörerna för en enkel varubeställning när chockbeskedet kommer:
"Tyvärr, vi kan inte leverera till er!
Vi kan inte lägga upp ett Enkelt bolag som kund eftersom det inte är en juridisk person.
Delgivningsbar person saknas"
Det är kört med kredit!!! Ingen leverans!!!
Oerhört frustrerad kontaktar min vän skattemyndigheten som menar att:
"det där med hur företag fungerar, det är inte deras bord!"
...men Gud nåde dig om du är en enda minut sen med din skatteinbetalning!!
"Rätt skall vara rätt - men helst inte logiskt och definitivt inte lätt!"
...och så klagar myndigheterna på att det är för få som driver företag i det här landet, ja visst är det märkligt!
Vi hörs om en vecka!
/M
13 april 2010
Skriv kommentar ...
Jag betraktade min älskade farmor som en mycket klok kvinna och när jag var liten förmanade hon mig:
- Mikael, tänk på att du är en Espenkrona.
Vad du än hittar på så påverkar det oss alla, på gott och ont!
För en levnadsglad, nyfiken och aningen mer än lovligt busig åttaåring etsade dessa ord sig ordentligt fast i minnet.
Det är alltså mycket viktigt att alltid sköta sig för annars drabbar det hela tjocka släkten.
Tänk, så enkelt det ändå var då, för drygt 25 år sedan. Bara jag:
Så skulle omgivningen se och förstå vilken fin och god människa jag var och därmed skänka respekt och tillit åt mig, min familj och min släkt.
Av alla kloka sanningar som min kära farmor lärde mig var det några som fastnade lite extra, som till exempel att:
"det tar 20 år att bygga upp ett gott rykte och 20 sekunder att rasera det!"
Tänk, så mycket som hänt sedan hon uttalade dessa vägledande råd och så rätt hon hade:
De senaste veckorna har den underfundige och gemytlige snickaren, Willy Björkman, med sitt framgångsrika deltagande i Let´s Dance i TV4, delat Sverige i två läger.
Danstävling eller familjeunderhållning? Vad är egentligen sanningen?
Sanningen är att det inte finns någon sanning längre!
Sanningen ligger nuförtiden helt i betraktarens ögon och ansvar.
Sanningen är död! - Länge leve den valfria sanningen!
Willy gjorde sitt bästa, vecka efter vecka, var sig själv och bjöd svenska folket på en stor portion humor, glädje och massor av mänsklig värme.
ÄNDÅ,
slipades mediagiljotinen och en otäck "sanning" piskade upp om att Willy inte hade i en direktsänd danstävling att göra, att han var urkass på att dansa och att han egentligen inte ens var omtyckt utan bara röstades kvar för att folket ville jävlas med juryn.
Willys starka förankring i sin egen personlighet och sina egna värderingar gjorde honom osårbar för drevet, och en annan bättre version av sanningen växte fram, nämligen den att ett program som sänds en lördagskväll på absolut bästa sändningstid naturligtvis är ren underhållning och där Willy är den självklare fixstjärnan.
Farmor sa alltid att så länge du använder ditt sunda förnuft och alltid håller dig till sanningen så behöver du aldrig komma ihåg vad du har sagt.
Det är dessvärre inte längre lika enkelt eftersom lösnummer för det första inte tar hänsyn till sunt förnuft och för det andra dessutom säljer som allra bäst när nya otäckare versioner av sanningen kan blottas.
Tur för Willy att han är så stark, många andra, som inte varit lika trygga i sig själva, har krossats av medias modifierade sanningar, dessvärre ofta för att betraktaren inte lagt sig vinn om att verkligen ifrågasätta källan till de olika versionerna av sanningen utan trött valt att tro på att "det som står i tidningen är sant."
Bland alla de som drabbats finns ju som bekant även R-Företagens egen Halvar Alvgard.
Det är svårt nog att förhålla sig till det man själv anser sant och riktigt alldeles utan att någon annan tycker annorlunda. Det blir riktigt besvärligt när avarten av sanningen får så mycket utrymme att den blir en allmän sanning.
...hoppas att det är en trend som håller i sig, länge.
Vi hörs om en vecka!
/M
23 mars 2010
Skriv kommentar ...
Jag håller med och jag är även uppvuxen i "tror du alltid på att allt som skrivs i tidningen är sannin..eller!!!???".
Vi väljer alltid den sanning som passar oss jälva hela tiden för att ha bra samvete. Den ligger hos betraktaren och jag kan inget göra åt om denna aldrig gillat gult - som min tröja har.
The King of Bloggers! Alltid lika gött att läsa dina finurliga, inspirarande och retoriskt fulländade bloggpamfletter!
I en av mina första bloggar funderade jag över om entreprenören är sin egen värsta fiende.
Jag hade förmånen att få hjälpa en god vän som nästan gått in i väggen i sitt entreprenörskap, men som räddades av sin egen förmåga att inse sina begränsningar. Han förstod vad som var hans styrkor och vad som var hans svagheter och var inte rädd för att be om hjälp.
Den insikten räddade garanterat företaget och förmodligen även äktenskap och hälsa.
I bloggen funderade jag på om det var så att entreprenörer rent av var skadliga för sina egna företag när företaget uppnått en viss nivå i omsättning och antal medarbetare, men nu, med drygt ett trekvarts års längre erfarenhet, kan jag med säkerhet säga att det inte är så.
Visst är det tydligt att han eller hon med största sannolikhet inte är lämplig att leda företaget som dess VD, när företaget växt så pass mycket att det krävs:
men, (som Tony Irving skulle sagt)...
...att inte ta tillvara och utveckla de
egenskaper hos entreprenören som tagit företaget fram till dagens position, vore inte bara tjänstefel, det skulle vara hål i huvudet!
Framgång stavas alltid lagbygge och rätt använd är entreprenören fortfarande guld värd för laget även om han eller hon inte skall vara VD.
En VD i företagsvärlden har samma roll och uppdrag som en förbundskapten i idrottsvärlden:
I tidigare bloggar har jag även varit tydlig med att den vassaste medarbetaren, stjärnan, ALLTID är utbytbar om han eller hon inte kan arbeta för lagets bästa. Detta gäller naturligtvis även för företagsledaren.
ingen är oersättlig! ALLA kan bytas ut om de har en annan agenda än den som ger laget framgång!
Att som lag vara beroende av en stjärna är lite som att kissa i sängen, det är lite varmt och skönt i början men sedan blir det bara blött och kallt.
Stjärnan vill ofta ha betalt för vad han vet och inte för vad han gör
Stjärnan vill nästan alltid särbehandlas vilket oftast sätter såväl ledaren, som laget i gisslan och som av erfarenhet aldrig slutar lyckligt.
Att som stjärna behöva ta hänsyn till andra är bland det svåraste som finns, men det är nödvändigt för långsiktig framgång.
För har du bara fokus på den egna framgången och de egna belöningarna:
"Ensam är stark är ett gammalt talesätt som om möjligt är ännu dummare och mer korkat än det klassiska uttalandet: Internet är bara en fluga!"
Ensam är fruktansvärt svag, den enfaldige stjärnan är som en blindtarm - ingen saknar den när den är borta.
Kontentan av det här resonemanget är att ingen kan allt, inte entreprenören och inte heller den som kommer efter entreprenören.
Framgång kommer när kompletterande kompetenser möts, bestämmer sig och sedan samverkar med tillit, respekt och ödmjukhet.
Så, oavsett om du är en medarbetarstjärna eller en ledarstjärna, här har du
10 steg för framgång:
Är du din egen lyckas smed eller din egen bödel?
Valet och ansvaret är ditt och ingen annans?
Vi hörs om en vecka!
/M
15 mars 2010
Skriv kommentar ...
Följ dem här.
Dela denna sida med andra!
|
Utskriftsvy
|
Egen webbutik - 295kr/mån - Prova gratis!
Dölj Skriv kommentar ...
