Nej, jag är inte i Visby denna vecka! Jag erkänner att jag inte åkt till Almedalsveckan i år. Jag är varken talare eller publik på de 2 273 seminarierna.



Ändå hoppas jag att jag ska bli accepterad som etablerad journalist och kanske till och med som en liten opinionsbildare.



Men man kan inte vara helt säker på att man räknas om man inte minglar runt i Visby denna vecka. ”Alla” är ju där. Kanske måste jag ange giltigt förfall till min frånvaro och kommer då att ange familjeskäl.



Jag har varit där tidigare under några år, och ärligt talat kommer jag att i veckan sakna det ständiga hejandet på folk jag känner eller nästan känner. Stämningen är på topp när man går omkring där på gatorna, slinker in på seminarier och springer runt på alla dessa mingelpartyn.



Visst kan jag unna politiker och opinionsbildare några dagars trevligt umgängen, och vore jag i PR-branschen eller lobbybranschen skulle jag aldrig missa en Almedalsdag (som för min bloggkollega Anna Fagerström här). För en privat företagare kan det ju också vara en bra kombination av nytta och nöje med några dagars avslappat nätverkande.



Men för skattefinansierade verksamheter är det en helt annan sak. Man kan fråga sig om det verkligen är värt de 9 miljoner i skattepengar som kommuner, landsting och regionförbund satsade på Almedalen i fjol.



Jag läser att sju kommunpolitiker från Borås i år åker till Visby på skattebetalarnas bekostnad. Jag håller med forskare Erik Lakomaa på handelshögskolan i Stockholm när han säger att Almedalen är ett slöseri med skattepengar. Riksrevisorer och andra som övervakar statliga myndigher och kommuner borde kräva en noggran redogörelse om hur skattepengarna används och vilken nytta de gör.



Om jag vore marknadschef på en kommun eller ett företag skulle jag hitta på helt andra saker än att ordna seminarier i Visby under Almedalsveckan.



2 273 arrangemang på åtta dagar!! Många av dessa försvinner fullständigt i mängden. Ingen tidning skriver om dem. Antalet debattörer är ofta fler än åhörarna. Och många kommer mest för att lyssna på partiledarna.



Men nästa år kan jag inte hålla mig. Jag kommer. Det är ju valår – och då är det under denna Visbyvecka som allt händer. För en journalist sitter det ju i ryggmärgen att försöka vara i händelsernas centrum.



MER OM Almedalen här.