Därför kan slopat ränteavdrag bli starten för en dödsspiral
14 november,
2014
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Jag lovade att återkomma om varför slopat ränteavdrag kommer att ställa till problem för småföretagare, särskilt för dem som vill utvecklas. Följande gäller företag som försörjer sin ägare och är inte relevant för hobbyverksamheter.
Om en medarbetare i en stor organisation, privat eller offentlig, får en idé godkänd, anslås pengar för att genomföra satsningen. Principen är pengarna först, sedan arbete.
För en småföretagare börjar resan med att hitta en kund. Därefter ska man få ett avslut, utföra jobbet och slutligen fakturera. 30 dagar senare finns pengarna förhoppningsvis på kontot. I min verksam är tiden från första kontakt till pengar på banken mellan två månader och två år. I min värld är det först arbete och långt senare pengar.
Under mellantiden lever vi småföretagare på en checkräkningskredit. Den kostar ränta och blir dyrare om avdraget slopas.
Med tiden stabiliseras verksamheten och checkräkningen blir allt mindre utnyttjad. I det läget är det bra med slopat avdrag och sänkt bolagsskatt. Men samtidigt riskerar åtgärderna att cementera företag. Incitamentet är att förbli vid sin läst och på sin höjd utvecklas genom att göra mer av samma sak.
Särskilt de allra minsta lever, i brist på skalfördelar, i en ständigt föränderlig värld. Vi överlever i nischer som storföretag inte finner lönsamma och där det saknas skalfördelar. Men villkoren förändras ständigt och för att överleva kan man tvingas att helt lägga om inriktningen. Eller också har man fått en idé.
För att utveckla nytt, måste man satsa sin egen tid och pengar. Eftersom småföretag saknar tillgång till verkligt riskkapital, är vi hänvisade till privata insatser, att bygga upp eget kapital i företaget eller gå till banken och låna med personlig borgen och inteckning i villan. Bankerna kräver ofta både och samt högre ränta än för ett blancolån till en Thailandsresa.
Har man bara återfört skattad vinst till bolaget under några år, så är det inget problem att göra investeringar. Det du köper är år ett i bokföringen värt lika mycket som pengarna du betalade. Om du får problem, kan delar av det avskrivna värdet återföras med en likvidationsbalansräkning.
Problemet är ditt eget arbete. Andelen debiterbart arbetet minskar och företagets intäkter går ned. Risken är att det slutar med förlust. Även om bolaget har täckning för det, blir effekten sänkt kreditbetyg, krav på högre ränta och bättre säkerheter från banken, förskottsbetalning till leverantörer och så vidare. Det kan vara inledningen till en dödsspiral mot konkurs.
Slopade ränteavdrag lägger ytterligare sten på bördan och gör att ännu fler företagare än idag stannar vid sin läst och fortsätter med det som man alltid har sysslat med. Jobbet blir en födkrok istället för en utvecklande resa, till gagn för hela vårt samhälle.
Men så långt tänker inte politikerna och deras tjänstemän De har aldrig varit företagare, kommer heller inte att bli det och har begränsad förståelse för oss småföretagare. För riksdagens ledamöter är eget företagande bara ett sätt att gynna sig själv på toppen av en frikostig riksdagspension.
Om en medarbetare i en stor organisation, privat eller offentlig, får en idé godkänd, anslås pengar för att genomföra satsningen. Principen är pengarna först, sedan arbete.
För en småföretagare börjar resan med att hitta en kund. Därefter ska man få ett avslut, utföra jobbet och slutligen fakturera. 30 dagar senare finns pengarna förhoppningsvis på kontot. I min verksam är tiden från första kontakt till pengar på banken mellan två månader och två år. I min värld är det först arbete och långt senare pengar.
Under mellantiden lever vi småföretagare på en checkräkningskredit. Den kostar ränta och blir dyrare om avdraget slopas.
Med tiden stabiliseras verksamheten och checkräkningen blir allt mindre utnyttjad. I det läget är det bra med slopat avdrag och sänkt bolagsskatt. Men samtidigt riskerar åtgärderna att cementera företag. Incitamentet är att förbli vid sin läst och på sin höjd utvecklas genom att göra mer av samma sak.
Särskilt de allra minsta lever, i brist på skalfördelar, i en ständigt föränderlig värld. Vi överlever i nischer som storföretag inte finner lönsamma och där det saknas skalfördelar. Men villkoren förändras ständigt och för att överleva kan man tvingas att helt lägga om inriktningen. Eller också har man fått en idé.
För att utveckla nytt, måste man satsa sin egen tid och pengar. Eftersom småföretag saknar tillgång till verkligt riskkapital, är vi hänvisade till privata insatser, att bygga upp eget kapital i företaget eller gå till banken och låna med personlig borgen och inteckning i villan. Bankerna kräver ofta både och samt högre ränta än för ett blancolån till en Thailandsresa.
Har man bara återfört skattad vinst till bolaget under några år, så är det inget problem att göra investeringar. Det du köper är år ett i bokföringen värt lika mycket som pengarna du betalade. Om du får problem, kan delar av det avskrivna värdet återföras med en likvidationsbalansräkning.
Problemet är ditt eget arbete. Andelen debiterbart arbetet minskar och företagets intäkter går ned. Risken är att det slutar med förlust. Även om bolaget har täckning för det, blir effekten sänkt kreditbetyg, krav på högre ränta och bättre säkerheter från banken, förskottsbetalning till leverantörer och så vidare. Det kan vara inledningen till en dödsspiral mot konkurs.
Slopade ränteavdrag lägger ytterligare sten på bördan och gör att ännu fler företagare än idag stannar vid sin läst och fortsätter med det som man alltid har sysslat med. Jobbet blir en födkrok istället för en utvecklande resa, till gagn för hela vårt samhälle.
Men så långt tänker inte politikerna och deras tjänstemän De har aldrig varit företagare, kommer heller inte att bli det och har begränsad förståelse för oss småföretagare. För riksdagens ledamöter är eget företagande bara ett sätt att gynna sig själv på toppen av en frikostig riksdagspension.
