Hur säger jag nej till mina vänner utan att vara elak?
Redaktionen
13 november,
2017
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
5 minuters läsning
Kan du säga nej när dina kompisar ber om uppdrag? Psykoterapeuten Madeleine Gauffin Rahme ger tips om hur du sätter gränser.
I varje nummer av Driva Eget hjälper psykologen och psykoterapeuten Madeleine Gauffin Rahme en läsare med företagarlivets mänskliga sidor – känslorna, relationerna och välmåendet. Den här gången undrar Fia hur hon ska hantera kompisar som vill ha uppdrag.
"Jag startade en webbyrå för snart ett år sedan och har lagt ner otroligt mycket jobb och energi på att försöka få kunder, kunna visa upp bra referensjobb och så vidare. Allt för att bygga mitt eget varumärke och trovärdighet.
LÄS OCKSÅ: Mitt ex lurade mig på företagetJag har kompisar och tidigare kurskamrater som jobbar i samma bransch. Och det är ju kul i och för sig. Eller snarare det hade kunnat vara kul. För tidigare kunde vi diskutera och dela erfarenheter timmar i sträck, men nu börjar jag dra mig för att träffas alls.
Och där handlar det mycket om mig. Jag får hela tiden känslan av att alla andra vill ha något av mig. De vill att jag ska köpa in deras tjänster i mitt företag och kommer med antydningar om att de har tid över och så vidare. De försöker hela tiden pusha sig själva och verkar så himla intresserade av att få veta vilka projekt jag dragit in.
Men jag vill inte känna att jag måste välja kompisarna jämt. Ibland passar det, men det är inte självklart. Det kan vara att jag känner att en person har en stil som inte funkar med det min kund är ute efter. Och då vill jag inte känna press på att hjälpa vänner, utan vill kunna välja den person som jag tycker är bäst.
När vi ändå ses kan jag planera i förväg vad jag kan ta upp för samtal som inte handlar om jobb, bara för att inte hamna i den där situationen där jag känner mig som en taskig kompis.
Fast jag saknar ju våra samtal. Jag vill bara inte känna att jag måste förklara varför jag gav ett uppdrag till Y och inte till X."
/Fia
Madeleine Gauffin Rahmes råd:
Byrån är nu din och det är du som driver, hittar din riktning och det är du som väljer dina kunder och uppdragsgivare.
Just det! Det är du som bestämmer själv vad som passar och inte passar dig och ditt företag.
För det var/är nog därför du startat din egna verksamhet – just för att kunna bygga det DU vill och inte behöva göra det som bara är näst bäst, det vill säga driva och fullfölja någon annans idéer och tankar.
Säkert kan det vara så att det är en hel del av dina kompisar som ser dig som en möjlighet och kanske till och med genväg för att utveckla det de i sin tur tror på och vill utveckla. Det kan vara så och sannolikt är det också så med en del av dina vänner. Men kanske inte alla vill ha något av dig? Det finns säkert de som inte vill ha något alls, utan bara vill ses som förut och ha trevligt ihop. Kan det möjligen vara så att du är så rädd för att någon ska vilja ha något av dig att du, av rädsla, läser in det i allas intentioner?
Här finns det säkert anledning att fundera lite bakåt.
Det vi är verkligt rädda för här och nu, känner starkt obehag inför och dessutom har svårt att sätta gränser för, är oftast det vi varit rädda för som barn. Om du tänker dig bakåt i tiden, kan du då se om du som barn känt av detsamma som nu?
Att andra – föräldrar, kompisar eller syskon – velat ha något mer av dig än det du själv velat ge? Har du på något sätt känt dig smått invaderad som barn av andras agendor och intentioner? Kände du att du inte fick ha ditt ifred, det vill säga att andra ville ha det som du hade fått eller gjort?
Hade du som barn svårt att sätta gränser för andra personer?
Du får tänka kring detta för jag tror att en djupare förklaring ligger just i din rädsla att inte få ha saker för dig själv, att tvingas dela och ge bort och att andra tar av dig.
Du har dessa kompisar som du upplever vill ta del av din verksamhet genom att få uppdrag av dig. Du har svårt att säga nej och stå upp för det du vill med din verksamhet. Som att det inte är tillåtet för dig att sätta gränser, bestämma själv och behålla ditt för dig.
Detta är något du kan börja träna på.
Ta ett litet steg i taget och se dina framsteg. Till en början känns det sannolikt svårt och kanske får du skuldkänslor över att du inte hjälper de andra – på bekostnad av dig själv – men ett steg i taget så ska du se att du sakta börjar kunna göra som du vill. Försök dig inte på det stora språnget på en gång utan små steg är det som gäller.
Du skulle kunna bestämma dig för att inte anlita någon enda av dina kompisar. På så sätt slipper du förklara för dem varför X var bättre än Y.
Anlita fortsättningsvis enbart personer som du inte känner och som inte förväntar sig något av dig.
Gör dig fri från gisslansituationer och återta din frihet kring att bygga din verksamhet precis som du vill ha den.
All lycka till på vägen!Madeleine Gauffin Rahmes
I varje nummer av Driva Eget hjälper psykologen och psykoterapeuten Madeleine Gauffin Rahme en läsare med företagarlivets mänskliga sidor – känslorna, relationerna och välmåendet. Den här gången undrar Fia hur hon ska hantera kompisar som vill ha uppdrag.
"Jag startade en webbyrå för snart ett år sedan och har lagt ner otroligt mycket jobb och energi på att försöka få kunder, kunna visa upp bra referensjobb och så vidare. Allt för att bygga mitt eget varumärke och trovärdighet.
LÄS OCKSÅ: Mitt ex lurade mig på företagetJag har kompisar och tidigare kurskamrater som jobbar i samma bransch. Och det är ju kul i och för sig. Eller snarare det hade kunnat vara kul. För tidigare kunde vi diskutera och dela erfarenheter timmar i sträck, men nu börjar jag dra mig för att träffas alls.
Och där handlar det mycket om mig. Jag får hela tiden känslan av att alla andra vill ha något av mig. De vill att jag ska köpa in deras tjänster i mitt företag och kommer med antydningar om att de har tid över och så vidare. De försöker hela tiden pusha sig själva och verkar så himla intresserade av att få veta vilka projekt jag dragit in.
Men jag vill inte känna att jag måste välja kompisarna jämt. Ibland passar det, men det är inte självklart. Det kan vara att jag känner att en person har en stil som inte funkar med det min kund är ute efter. Och då vill jag inte känna press på att hjälpa vänner, utan vill kunna välja den person som jag tycker är bäst.
När vi ändå ses kan jag planera i förväg vad jag kan ta upp för samtal som inte handlar om jobb, bara för att inte hamna i den där situationen där jag känner mig som en taskig kompis.
Fast jag saknar ju våra samtal. Jag vill bara inte känna att jag måste förklara varför jag gav ett uppdrag till Y och inte till X."
/Fia
Madeleine Gauffin Rahmes råd:
”Träna på att sätta gränser”
Tack för ditt mejl och vad underbart att din affärsidé har lyckats så bra. Med kreativitet, tålamod, vilja och mycket energi har du startat det du ville.Byrån är nu din och det är du som driver, hittar din riktning och det är du som väljer dina kunder och uppdragsgivare.
Just det! Det är du som bestämmer själv vad som passar och inte passar dig och ditt företag.
För det var/är nog därför du startat din egna verksamhet – just för att kunna bygga det DU vill och inte behöva göra det som bara är näst bäst, det vill säga driva och fullfölja någon annans idéer och tankar.
Säkert kan det vara så att det är en hel del av dina kompisar som ser dig som en möjlighet och kanske till och med genväg för att utveckla det de i sin tur tror på och vill utveckla. Det kan vara så och sannolikt är det också så med en del av dina vänner. Men kanske inte alla vill ha något av dig? Det finns säkert de som inte vill ha något alls, utan bara vill ses som förut och ha trevligt ihop. Kan det möjligen vara så att du är så rädd för att någon ska vilja ha något av dig att du, av rädsla, läser in det i allas intentioner?
Här finns det säkert anledning att fundera lite bakåt.
Det vi är verkligt rädda för här och nu, känner starkt obehag inför och dessutom har svårt att sätta gränser för, är oftast det vi varit rädda för som barn. Om du tänker dig bakåt i tiden, kan du då se om du som barn känt av detsamma som nu?
Att andra – föräldrar, kompisar eller syskon – velat ha något mer av dig än det du själv velat ge? Har du på något sätt känt dig smått invaderad som barn av andras agendor och intentioner? Kände du att du inte fick ha ditt ifred, det vill säga att andra ville ha det som du hade fått eller gjort?
Hade du som barn svårt att sätta gränser för andra personer?
Du får tänka kring detta för jag tror att en djupare förklaring ligger just i din rädsla att inte få ha saker för dig själv, att tvingas dela och ge bort och att andra tar av dig.
Du har dessa kompisar som du upplever vill ta del av din verksamhet genom att få uppdrag av dig. Du har svårt att säga nej och stå upp för det du vill med din verksamhet. Som att det inte är tillåtet för dig att sätta gränser, bestämma själv och behålla ditt för dig.
Detta är något du kan börja träna på.
Ta ett litet steg i taget och se dina framsteg. Till en början känns det sannolikt svårt och kanske får du skuldkänslor över att du inte hjälper de andra – på bekostnad av dig själv – men ett steg i taget så ska du se att du sakta börjar kunna göra som du vill. Försök dig inte på det stora språnget på en gång utan små steg är det som gäller.
Du skulle kunna bestämma dig för att inte anlita någon enda av dina kompisar. På så sätt slipper du förklara för dem varför X var bättre än Y.
Anlita fortsättningsvis enbart personer som du inte känner och som inte förväntar sig något av dig.
Gör dig fri från gisslansituationer och återta din frihet kring att bygga din verksamhet precis som du vill ha den.
All lycka till på vägen!Madeleine Gauffin Rahmes
