Inte kan väl jag? Jag är ju ingen...
28 april,
2015
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Nu är det gjort. Jag har lanserat min första egna produkt inom mitt egna varumärke Lilla M By Sweden. Jag valde att lägga ut de tre brickorna i min egna webbutik för att kunna presentera dem för marknaden och få respons. Ett steg som alltid är läskigt. Att presentera någonting som man själv har gjort är som att blotta sig själv lite. Så känner i alla fall jag, men det är samtidigt ingenting att vara rädd för. Ingenting som man ska låta sig begränsas av.
Min mamma rynkade på näsan när hon såg brickorna första gången. Hon är min största kritiker och jag är glad över att hon alltid säger vad hon tycker för det gör att jag alltid kan lita på hennes feedback. Den är alltid ärlig. Den gör även att jag får testa mig själv med varje projekt, för kan jag bemöta min mammas kritik med självförtroende så måste ju det innebära att jag tror på min produkt. Skulle jag själv rynka på näsan och känna mig tveksam är det förmodligen ett tecken som inte är alltför positivt... Ni har säkert hört det förr, men vikten av att ha en ärlig person att visa saker för och berätta om sina idéer är guld värt. När jag bemöter kritik brukar jag ibland tänka att det är en smaksak. Jag tilltalas inte av alla designprodukter som säljs i butikerna, till exempel.
Trots min mammas respons valde jag att lansera brickorna och möta kunderna. Jag gjorde färdigt webbutiken, gjorde ett inlägg på Facebook och Instagram och postade det samtidigt som min kompis, som hade praktik hos mig under några veckor och som har följt den här processen. Nu hade jag blottat mig! Vi la ut inläggen på kvällen mellan kl 20 och 21 då jag vet att många är ute på de olika sociala medierna. Jag ville ha respons direkt. Ville veta om det skulle bli en flipp eller flopp. För någonstans finns ändå tanken på att jag, som ju inte är någon, nu försöker etablera ett eget varumärke. Vem skulle vilja köpa mina saker, jag är ju inte känd... Inte kan väl jag...? Tankar som följer i alltifrån design, marknadsföring och inte minst prissättning. Vad är folk beredda att betala för en bricka? Jag är ju ingen...
Och det blev inte heller någon storm kring brickorna, men däremot fina kommentarer om min design. Det har även kommit in några beställningar, och jag kommer att lägga en order hos företaget/leverantören om några dagar. Precis som med min första bok försålde jag innan leverans för att testa marknaden. Frågan om hur brickorna ska säljas återstår dock fortfarande. Vilka är mina kunder; företag eller privatpersoner? Återförsäljare eller användarna? Jag måste hitta en bra strategi att nå ut med mitt varumärke för att successivt bygga ett namn. För jag vill tro att jag kan, även om jag inte är någon...
Min mamma rynkade på näsan när hon såg brickorna första gången. Hon är min största kritiker och jag är glad över att hon alltid säger vad hon tycker för det gör att jag alltid kan lita på hennes feedback. Den är alltid ärlig. Den gör även att jag får testa mig själv med varje projekt, för kan jag bemöta min mammas kritik med självförtroende så måste ju det innebära att jag tror på min produkt. Skulle jag själv rynka på näsan och känna mig tveksam är det förmodligen ett tecken som inte är alltför positivt... Ni har säkert hört det förr, men vikten av att ha en ärlig person att visa saker för och berätta om sina idéer är guld värt. När jag bemöter kritik brukar jag ibland tänka att det är en smaksak. Jag tilltalas inte av alla designprodukter som säljs i butikerna, till exempel.
Trots min mammas respons valde jag att lansera brickorna och möta kunderna. Jag gjorde färdigt webbutiken, gjorde ett inlägg på Facebook och Instagram och postade det samtidigt som min kompis, som hade praktik hos mig under några veckor och som har följt den här processen. Nu hade jag blottat mig! Vi la ut inläggen på kvällen mellan kl 20 och 21 då jag vet att många är ute på de olika sociala medierna. Jag ville ha respons direkt. Ville veta om det skulle bli en flipp eller flopp. För någonstans finns ändå tanken på att jag, som ju inte är någon, nu försöker etablera ett eget varumärke. Vem skulle vilja köpa mina saker, jag är ju inte känd... Inte kan väl jag...? Tankar som följer i alltifrån design, marknadsföring och inte minst prissättning. Vad är folk beredda att betala för en bricka? Jag är ju ingen...
Och det blev inte heller någon storm kring brickorna, men däremot fina kommentarer om min design. Det har även kommit in några beställningar, och jag kommer att lägga en order hos företaget/leverantören om några dagar. Precis som med min första bok försålde jag innan leverans för att testa marknaden. Frågan om hur brickorna ska säljas återstår dock fortfarande. Vilka är mina kunder; företag eller privatpersoner? Återförsäljare eller användarna? Jag måste hitta en bra strategi att nå ut med mitt varumärke för att successivt bygga ett namn. För jag vill tro att jag kan, även om jag inte är någon...
