"Kvinnor måste få tjäna pengar på det de kan"
29 mars,
2010
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
3 minuters läsning
Fortfarande, 2010, är det inte lika okej att tjäna pengar på de traditionellt kvinnliga sysslorna som det är på de manliga. Och det är för sorgligt. Det var vi väldigt överens om, näringsminister Maud Olofsson och jag, när vi träffades vid en intervju förra veckan.
Överens.
Att tjäna pengar på skolverksamhet skapar stora avslöjande rubriker, likaså att göra en vinst på ett daghem. Samma ser vi i vården. Kvinnogöra ska vara ideell, annars är den ond.
- Den orättvisan vi har i synen på kvinnligt företagande tycker jag är väldigt upprörande, att det är okej att dra in stora pengar på att bygga sjukhem, utveckla medicinteknik eller äga ambulansverksamhet, men att vara bra på att vårda människor och ta betalt för det, det är fortfarande tabu i Sverige, säger Maud Olofsson och höjer rösten.
Egentligen är det väl samma tabu läkemedelsbolagen råkar ut för. Ingen ifrågasätter att bilföretagen tjänar pengar på sin produkt, tvärtom som vi ser nu, men att försöka öka sin försäljning av ett läkemedel som de tycker är en bra uppfinning, det är fortfarande lite suspekt. Läkemedelsproduktion ska vara "snäll tant som rör ihop en gucka att ta mot feber eller för sårläkning". Som att läkemedelsbolagen gör reklam, det var ett stort avslöjande i Dagens Nyheter i vintras, men ingen reklam, ingen försäljning. Sådant hänger i hop. Inte bara för läsk- och elektronikföretagen. Nu är det mest män i toppen på läkemedelsbolagen, men i mellanchefskiktet och neråt är det ofta kvinnor och bördan är nog den kvinnliga helande traditionen.
Att tjäna pengar är ett framgångskriterium och inte främst en förutsättning för överlevnad. Inte i Sverige i dag. Att tjäna pengar ger en man makt, frihet och pondus. För en kvinna är framgångsfaktorn inte lika säker. När Annika Falkengren drev igenom sin höga lön begick hon politiskt självmord, att Liza Marklund haft fräckheten att ta betalt för alla böcker hon sålt fick hon minsann äta upp och många kvinnliga nackar har gått samma väg. Bamses farmor klarar sig, hon tjänar lite och hon gör mer än dubbelt så bra leksaker som sin konkurrent Sork.
Mycket pengar för en kvinna är mer ett tecken på att hon har samarbetsproblem, att hon är beredd att gå över lik och inte har något liv utöver framgången. Visst är det lätt att tänka så. Men varför tänker vi så?
Det är fortfarande som om entrepenör är samma sak som pengaintresserad. Ingen frågar en Ericsson-anställd, "jaha, du jobbar där för att tjäna storkovan", men som entrepenör är det en fråga som kommer upp då och då. Ungefär som att man skulle kunna tänka sig att göra vad som helst plötsligt för att dra in pengar, sex, droger eller människohandel, typ. Nu tror jag att de flesta entrepenörer är ungefär som jag, både kvinnor och män, att intresset för pengar är ganska svalt. Mycket pengar ger inte mer livskvalitet än lagom mycket, och grejer man köper skapar bara mer bekymmer. Jag säger som vår dotcom-ikon Jonas Birgersson sa på 90-talet om sina miljoner. "Okej, jag har haft min lunch, vad ska jag göra nu. Ta en lunch till?".
Som ni hör har jag allvarlig problem med säljet. Nästa vecka har jag lunch med ett nytt säljbolag, nu behöver vi nya gummistövlar i familjen. Gud så kvinnligt, suck. Maud Olofsson lovar i allafall att göra vad hon kan för att ändra på det här. Läs mer här.
Överens.Att tjäna pengar på skolverksamhet skapar stora avslöjande rubriker, likaså att göra en vinst på ett daghem. Samma ser vi i vården. Kvinnogöra ska vara ideell, annars är den ond.
- Den orättvisan vi har i synen på kvinnligt företagande tycker jag är väldigt upprörande, att det är okej att dra in stora pengar på att bygga sjukhem, utveckla medicinteknik eller äga ambulansverksamhet, men att vara bra på att vårda människor och ta betalt för det, det är fortfarande tabu i Sverige, säger Maud Olofsson och höjer rösten.
Egentligen är det väl samma tabu läkemedelsbolagen råkar ut för. Ingen ifrågasätter att bilföretagen tjänar pengar på sin produkt, tvärtom som vi ser nu, men att försöka öka sin försäljning av ett läkemedel som de tycker är en bra uppfinning, det är fortfarande lite suspekt. Läkemedelsproduktion ska vara "snäll tant som rör ihop en gucka att ta mot feber eller för sårläkning". Som att läkemedelsbolagen gör reklam, det var ett stort avslöjande i Dagens Nyheter i vintras, men ingen reklam, ingen försäljning. Sådant hänger i hop. Inte bara för läsk- och elektronikföretagen. Nu är det mest män i toppen på läkemedelsbolagen, men i mellanchefskiktet och neråt är det ofta kvinnor och bördan är nog den kvinnliga helande traditionen.
Att tjäna pengar är ett framgångskriterium och inte främst en förutsättning för överlevnad. Inte i Sverige i dag. Att tjäna pengar ger en man makt, frihet och pondus. För en kvinna är framgångsfaktorn inte lika säker. När Annika Falkengren drev igenom sin höga lön begick hon politiskt självmord, att Liza Marklund haft fräckheten att ta betalt för alla böcker hon sålt fick hon minsann äta upp och många kvinnliga nackar har gått samma väg. Bamses farmor klarar sig, hon tjänar lite och hon gör mer än dubbelt så bra leksaker som sin konkurrent Sork.
Mycket pengar för en kvinna är mer ett tecken på att hon har samarbetsproblem, att hon är beredd att gå över lik och inte har något liv utöver framgången. Visst är det lätt att tänka så. Men varför tänker vi så?
Det är fortfarande som om entrepenör är samma sak som pengaintresserad. Ingen frågar en Ericsson-anställd, "jaha, du jobbar där för att tjäna storkovan", men som entrepenör är det en fråga som kommer upp då och då. Ungefär som att man skulle kunna tänka sig att göra vad som helst plötsligt för att dra in pengar, sex, droger eller människohandel, typ. Nu tror jag att de flesta entrepenörer är ungefär som jag, både kvinnor och män, att intresset för pengar är ganska svalt. Mycket pengar ger inte mer livskvalitet än lagom mycket, och grejer man köper skapar bara mer bekymmer. Jag säger som vår dotcom-ikon Jonas Birgersson sa på 90-talet om sina miljoner. "Okej, jag har haft min lunch, vad ska jag göra nu. Ta en lunch till?".
Som ni hör har jag allvarlig problem med säljet. Nästa vecka har jag lunch med ett nytt säljbolag, nu behöver vi nya gummistövlar i familjen. Gud så kvinnligt, suck. Maud Olofsson lovar i allafall att göra vad hon kan för att ändra på det här. Läs mer här.
