Läsarfråga: "Hur startar man en egen tidning?"
17 mars,
2013
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
5 minuters läsning
Hej Camilla! Jag, och säkert många med mig, är nyfikna på bransch- och facktidningar, och jag undrar om du kan skriva ett inlägg om hur det gick till när du startade Dentalmagazinet? Det hade varit jätteintressant! Tack för en inspirerande blogg i detta blåsiga mediaklimat.SVAR: Tack för din fråga och för dina fina ord!
Jag kan tyvärr inte ta på mig bedriften att ha startat ”Dentalen” (smeknamn på min bebis) utan det är de två driftiga journalisterna Ingrid Kindahl och Annika Rosell som gjorde det. Det är alltså en tidning och sajt som går ut till majoriteten av alla som jobbar inom tandvården.
Jag kom in i bilden ett halvår efter att jag hade sagt upp mig från Cosmopolitan. För att göra en lång historia kort hade jag då startat upp ett företag med det mycket innovativa namnet Bättre Bilagor (när jag ringde första säljsamtalet, till Nordeas marknadschef, trodde hon att jag sa ”Bättre bilar” och hon ba: ”Säljer du bilar?!” Haha!). Det där företaget höll jag på med i cirka tre månader och gjorde en tidning för min förra arbetsgivare, vilket i sin tur ledde till att jag började drömma om att starta upp ett eget tidningsförlag. Av en slump fikade jag hos Ingrid och Annika och de sa då att de skulle sälja Dentalen, som legat på is i 1,5 år.
Jag, naiv som bara en nystartad företagare kan vara, gick till banken, tåg ett stort lån och köpte tidningen. Sen föll polletten ner: vad i helvete hade jag gjort?! De flesta runt omkring mig tyckte nog att jag var en idiot. Det tyckte förresten jag med. Men faktum kvarstod: jag var nu stolt ägare av en tandvårdstidning.
Så jag fick ta mig i kragen och sätta igång. Först och främst behövde jag ett säljbolag, som alltså säljer annonser mot provision. Jag, liksom många nya tidningsägare, trodde att det skulle vara lätt som en plätt. ”Alla säljbolag vill väl tjäna pengar och jag har ju en grym tidning!”, tänkte jag. Big mistake. De flesta bra säljbolag tar nämligen inte i nya tidningar med tång – och min tidning räknades som ny eftersom den legat på is så länge. Det är alldeles för mycket jobb att få igång en ny tidning jämfört med en som rullar på. Man får räkna med många möten och en bra övertalningsförmåga för få med sig ett bra säljbolag.
Efter mycket om och men fick jag ändå ett på kroken och vi kunde sätta igång att sälja till första numret som skulle komma ut om två månader. Nisse, som min dåvarande säljare heter, hade ett tufft jobb framför sig. Och en stressad chefredaktör (jag) att hantera.
Första året var jättetufft, andra tufft. Under en lång period hade jag bara skulder, amorteringar och räntor och inte en krona i lön, och försörjde mig gjorde jag genom frilansandet. Jag låg vaken på nätterna och hade ångest över hur allt skulle gå ihop. Jag kunde få plötsliga "moments" då världen liksom rasade samman och jag såg framför mig hur jag skulle få sälja allt jag ägde, flytta hem och bo på mammas soffa med min enda ägodel hårt kramandes i handen: en tandvårdstidning.
Men samtidigt var det på något galet sätt en helt fantastisk tid. Jag fick lära mig hela tidningsmakeriet från grunden, nätverka som sjutton, lära känna folk i branschen, lära mig vad tryck, post osv kostar, hitta kreativa sätt att sprida tidningen (läs t ex mitt första blogginlägg som handlar om det) och arbeta fram något sorts redaktionellt upplägg. Ett upplägg som för övrigt ser heeelt annorlunda ut idag – det är omöjligt att göra en tidning bra från första numret. Man lär sig för varje nummer och tidningen blir bättre och bättre.
Idag, över 2,5 år senare, rullar tidningen på som smort. Jag skulle kunna skriva en bok om allt som hänt under tiden – misstag jag gjort (många), lärdomar jag dragit och affärer jag rott i hamn, men det får bli en annan gång. Själv älskar jag min tidning (som ni kan hitta här) som om det vore mitt barn! Även om det är det jobbigaste jag gjort är det också det bästa jag gjort. Det känns som att allt jag lärt mig med den har lett fram till så mycket mer i livet.
Sedan årsskiftet driver jag tidningen tillsammans med tre nya delägare, något jag är jätteglad för. Att sälja delar av sitt företag och få in nya personer i det är en historia för sig som jag väl får skriva om vid ett annat tillfälle, för nu börjar det bli lite väl långt. Men för att avsluta i sann frilansblogganda kommer här tre råd om du funderar på att starta en tidning:
1. Nischa. Jag hade inte satsat på typ en ny kvinnotidning eller en livsstilstidning. B2B-tidningar (alltså branschtidningar som riktar sig till en profession) är ofta bättre att dra igång är min erfarenhet. Tidningar som riktar sig till ”vanliga” konsumenter behöver ofta mer marknadsföring.
2. Se det långsiktigt. Räkna med minst två år innan du får snurr på affären, och hårt jobb. Det kommer antagligen att betyda en ekonomisk risk, för att inte tala om alla timmar du kommer att behöva ägna (gratis) åt detta som du annars kan ägna åt att frilansa. Kortsiktigt är det alltså antagligen mycket bättre ekonomiskt att bara frilansa, men långsiktigt har du förstås en chans att bygga upp något stort. Hade jag startat upp något idag hade jag nog börjat med en sajt, eftersom det innebär mindre kostnader, och sedan dragit igång tidningen. Då kan du också få ekonomi i det snabbare, tror jag, och du behöver inte direkt ett startkapitel.
3. Sälj själv. Förlita dig inte helt på ett säljbolag eller en säljare – våga sälja själv. Det är lärorikt, nyttigt och betydligt bättre för ekonomin eftersom du slipper betala provision. Bestäm redan från början att du säljer på vissa kunder och din säljare på andra (om du ens ska ha någon, jag tycker inte det i början), och ha avtal på detta. Gör en snygg pdf-presentation med prislista, format på annonser och utgivningsplan och sätt igång och kontakta annonsörer. Du fixar det!
...och för guds skull, gör inte "en Camilla" utan tänk igenom saken noga innan du gör något förhastat!!! :)
Ha en underbar vecka allihop och stor kram från mig!
Jag kommer även att börja blogga om mitt företagarliv och jobb på Driva Eget på www.driva-eget.se/camilla. Följ mig jättegärna!
Kram Camilla
PS: Vill du ha ett mejl varje gång jag uppdaterar bloggen? Mejla mig här.
Jag kan tyvärr inte ta på mig bedriften att ha startat ”Dentalen” (smeknamn på min bebis) utan det är de två driftiga journalisterna Ingrid Kindahl och Annika Rosell som gjorde det. Det är alltså en tidning och sajt som går ut till majoriteten av alla som jobbar inom tandvården.
Jag kom in i bilden ett halvår efter att jag hade sagt upp mig från Cosmopolitan. För att göra en lång historia kort hade jag då startat upp ett företag med det mycket innovativa namnet Bättre Bilagor (när jag ringde första säljsamtalet, till Nordeas marknadschef, trodde hon att jag sa ”Bättre bilar” och hon ba: ”Säljer du bilar?!” Haha!). Det där företaget höll jag på med i cirka tre månader och gjorde en tidning för min förra arbetsgivare, vilket i sin tur ledde till att jag började drömma om att starta upp ett eget tidningsförlag. Av en slump fikade jag hos Ingrid och Annika och de sa då att de skulle sälja Dentalen, som legat på is i 1,5 år.
Jag, naiv som bara en nystartad företagare kan vara, gick till banken, tåg ett stort lån och köpte tidningen. Sen föll polletten ner: vad i helvete hade jag gjort?! De flesta runt omkring mig tyckte nog att jag var en idiot. Det tyckte förresten jag med. Men faktum kvarstod: jag var nu stolt ägare av en tandvårdstidning.
Så jag fick ta mig i kragen och sätta igång. Först och främst behövde jag ett säljbolag, som alltså säljer annonser mot provision. Jag, liksom många nya tidningsägare, trodde att det skulle vara lätt som en plätt. ”Alla säljbolag vill väl tjäna pengar och jag har ju en grym tidning!”, tänkte jag. Big mistake. De flesta bra säljbolag tar nämligen inte i nya tidningar med tång – och min tidning räknades som ny eftersom den legat på is så länge. Det är alldeles för mycket jobb att få igång en ny tidning jämfört med en som rullar på. Man får räkna med många möten och en bra övertalningsförmåga för få med sig ett bra säljbolag.
Efter mycket om och men fick jag ändå ett på kroken och vi kunde sätta igång att sälja till första numret som skulle komma ut om två månader. Nisse, som min dåvarande säljare heter, hade ett tufft jobb framför sig. Och en stressad chefredaktör (jag) att hantera.
Första året var jättetufft, andra tufft. Under en lång period hade jag bara skulder, amorteringar och räntor och inte en krona i lön, och försörjde mig gjorde jag genom frilansandet. Jag låg vaken på nätterna och hade ångest över hur allt skulle gå ihop. Jag kunde få plötsliga "moments" då världen liksom rasade samman och jag såg framför mig hur jag skulle få sälja allt jag ägde, flytta hem och bo på mammas soffa med min enda ägodel hårt kramandes i handen: en tandvårdstidning.
Men samtidigt var det på något galet sätt en helt fantastisk tid. Jag fick lära mig hela tidningsmakeriet från grunden, nätverka som sjutton, lära känna folk i branschen, lära mig vad tryck, post osv kostar, hitta kreativa sätt att sprida tidningen (läs t ex mitt första blogginlägg som handlar om det) och arbeta fram något sorts redaktionellt upplägg. Ett upplägg som för övrigt ser heeelt annorlunda ut idag – det är omöjligt att göra en tidning bra från första numret. Man lär sig för varje nummer och tidningen blir bättre och bättre.
Idag, över 2,5 år senare, rullar tidningen på som smort. Jag skulle kunna skriva en bok om allt som hänt under tiden – misstag jag gjort (många), lärdomar jag dragit och affärer jag rott i hamn, men det får bli en annan gång. Själv älskar jag min tidning (som ni kan hitta här) som om det vore mitt barn! Även om det är det jobbigaste jag gjort är det också det bästa jag gjort. Det känns som att allt jag lärt mig med den har lett fram till så mycket mer i livet.
Sedan årsskiftet driver jag tidningen tillsammans med tre nya delägare, något jag är jätteglad för. Att sälja delar av sitt företag och få in nya personer i det är en historia för sig som jag väl får skriva om vid ett annat tillfälle, för nu börjar det bli lite väl långt. Men för att avsluta i sann frilansblogganda kommer här tre råd om du funderar på att starta en tidning:
1. Nischa. Jag hade inte satsat på typ en ny kvinnotidning eller en livsstilstidning. B2B-tidningar (alltså branschtidningar som riktar sig till en profession) är ofta bättre att dra igång är min erfarenhet. Tidningar som riktar sig till ”vanliga” konsumenter behöver ofta mer marknadsföring.
2. Se det långsiktigt. Räkna med minst två år innan du får snurr på affären, och hårt jobb. Det kommer antagligen att betyda en ekonomisk risk, för att inte tala om alla timmar du kommer att behöva ägna (gratis) åt detta som du annars kan ägna åt att frilansa. Kortsiktigt är det alltså antagligen mycket bättre ekonomiskt att bara frilansa, men långsiktigt har du förstås en chans att bygga upp något stort. Hade jag startat upp något idag hade jag nog börjat med en sajt, eftersom det innebär mindre kostnader, och sedan dragit igång tidningen. Då kan du också få ekonomi i det snabbare, tror jag, och du behöver inte direkt ett startkapitel.
3. Sälj själv. Förlita dig inte helt på ett säljbolag eller en säljare – våga sälja själv. Det är lärorikt, nyttigt och betydligt bättre för ekonomin eftersom du slipper betala provision. Bestäm redan från början att du säljer på vissa kunder och din säljare på andra (om du ens ska ha någon, jag tycker inte det i början), och ha avtal på detta. Gör en snygg pdf-presentation med prislista, format på annonser och utgivningsplan och sätt igång och kontakta annonsörer. Du fixar det!
...och för guds skull, gör inte "en Camilla" utan tänk igenom saken noga innan du gör något förhastat!!! :)
Ha en underbar vecka allihop och stor kram från mig!
Jag kommer även att börja blogga om mitt företagarliv och jobb på Driva Eget på www.driva-eget.se/camilla. Följ mig jättegärna!
Kram Camilla
PS: Vill du ha ett mejl varje gång jag uppdaterar bloggen? Mejla mig här.
