Om att jobba lite på semestern
28 juni,
2010
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Sista veckan har gett mig perspektiv på vad som är viktigt i livet. Vatten och avlopp. Utan det är livet fruktansvärt jobbigt, motigt och oroande. Okej då, om man vet att man inte har något av det går det att klara sig fint, men om man tar ovanstående för givet och det bara är borta - då är det inte bara saknaden som återstår utan dessutom all tankekraft det tar för att komma på hur det ska komma tillbaka.
Det var en vecka sedan, mina kolleger har börjat på sina sommarjobb, barnen hade fått ta sommarlov och jag såg mig själv sitta på verandan och skapa medan de små hoppade studsmatta och badade i strandkanten.
Inget blev som jag trodde. Barnen var inte problemet det här året, vad de gjorde vet jag inte, kanske hoppade och badade, jag var sjukt upptagen med allt annat utom mitt företag. Låg dubbelvikt ner i brunnen, sugproppade avloppet, tog emot fettsugbilen, oj, en död fågel och ett ton fjädrar i sängen, (var är kattfan?). Kunde inte ens tvätta händerna efteråt. Döda fåglar är farliga på något vis, eller hur...? Där någonstans ringer telefonen. Äntligen kom ett mycket intressant och viktigt förslag som jag har väntat på i ett år.
- Hej, nej, du stör inte, inga problem. Berätta, hur har ni tänkt.
Plötsligt överröstas mannen av en barnröst utanför jordkällaren där jag satt vid den trasiga pumpen och pratade i telefon: Mamma, du sa att vi skulle ro, vi skulle ro, ro, mamma, ro!
Jag sänkte rösten så att barnet inte skulle höra mig. Puh. Samtalet fortsatte bra, vi hade trevligt och kom fram till en hel del. Vilket it-kvinna jag kände mig som, där jag satt på det iskalla golvet och bad vidare till pumpguden. Där satt den.
Fast ännu bättre kändes när Saneringsentrepenad från Norrtälje sög bort fettklumpen från avloppet undet köket, och ingenjörerna Kalle och Peter dagen efter midsommarfesten tog upp 55 meter slang och rengjorde backventilen i ejektorn som var full av gegga.
Ta ett glas vatten, tvätta händerna. Sedan it-affärer. Helst gör jag i den ordningen.
Det var en vecka sedan, mina kolleger har börjat på sina sommarjobb, barnen hade fått ta sommarlov och jag såg mig själv sitta på verandan och skapa medan de små hoppade studsmatta och badade i strandkanten.
Inget blev som jag trodde. Barnen var inte problemet det här året, vad de gjorde vet jag inte, kanske hoppade och badade, jag var sjukt upptagen med allt annat utom mitt företag. Låg dubbelvikt ner i brunnen, sugproppade avloppet, tog emot fettsugbilen, oj, en död fågel och ett ton fjädrar i sängen, (var är kattfan?). Kunde inte ens tvätta händerna efteråt. Döda fåglar är farliga på något vis, eller hur...? Där någonstans ringer telefonen. Äntligen kom ett mycket intressant och viktigt förslag som jag har väntat på i ett år.
- Hej, nej, du stör inte, inga problem. Berätta, hur har ni tänkt.
Plötsligt överröstas mannen av en barnröst utanför jordkällaren där jag satt vid den trasiga pumpen och pratade i telefon: Mamma, du sa att vi skulle ro, vi skulle ro, ro, mamma, ro!
Jag sänkte rösten så att barnet inte skulle höra mig. Puh. Samtalet fortsatte bra, vi hade trevligt och kom fram till en hel del. Vilket it-kvinna jag kände mig som, där jag satt på det iskalla golvet och bad vidare till pumpguden. Där satt den.
Fast ännu bättre kändes när Saneringsentrepenad från Norrtälje sög bort fettklumpen från avloppet undet köket, och ingenjörerna Kalle och Peter dagen efter midsommarfesten tog upp 55 meter slang och rengjorde backventilen i ejektorn som var full av gegga.
Ta ett glas vatten, tvätta händerna. Sedan it-affärer. Helst gör jag i den ordningen.
