Risken med att bli för engagerad i sin affärsidé
20 mars,
2013
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
En fara med att driva eget företag, är att arbetet kommer för nära och blir för personligt. Det blir svårt att objektivt utvärdera vad man håller på med. Och kritik från andra tar mycket hårdare än om man vore anställd och håller sitt privata liv avskilt.
Vårt trolleriprojekt är inne på femte året och nu ser det ut som om vi har ett fungerande koncept med chans till lönsamhet. Vi gör den största satsningen under hela projektet genom att investera i ett cirkustält.
Det har varit svårt att få gehör för våra idéer, särskilt på hemmaplan. Som tidigare verksam i olika näringsfrämjande aktiviteter vet jag vad det beror på.
Systemet bygger på att vi småföretagare inte har några idéer och inte kan någonting. Det är väldigt praktiskt, eftersom olika näringsfrämjande aktörer därmed kan finansiera allehanda projekt för att utveckla affärsidéer och bedriva utbildning.
Följden blir att det finns ett antal godkända affärsidéer. Vid affärsutveckling i landsbygdsföretag handlar det om allt som har med mat att göra, småskalig träförädling, bo på lantgård, spa och hästridning.
Vårt trolleriprojekt passar inte in i mallen. Det blir inte bättre av att jag presenterar väl underbyggda marknadsanalyser och affärsplaner. Det betyder att jag inte är i behov av konsulting eller utbildningsinsatser.
Vill du ha hjälp så gäller det att framstå som hjälplös och syssla med det som är bestämt.
Allt det här vet jag och har fram till nu tagit motgångarna konstruktivt. Det har peppat mig att fortsätta och ladda ännu mer. Frågan är om det blivit något cirkustält utan motståndet.
Beslutet att köpa tältet togs i september förra året och jag informerade alla som kunde tänkas vara till hjälp, särskilt turistbyrån här i Västervik. Härom dagen fick jag tag på årets turistbroschyr. Vi finns med, på en pytteliten bild till och med. Men den skriftliga informationen om vårt evenemang begränsar sig till en enda rad.
Notera att vi har ett koncept med trolleri, resa med museijärnväg och mat på byns värdshus den Gröna Tuppen. Det är vi som driver alltihop med tåget och värdshuset som underleverantörer. Men i turistbroschyren kan man läsa följande:
"Dessutom har vi hört något om uppvisningar av en trollkarl i samband med mat på Gröna Tuppen".
Det är allt. Vår storsatsning med cirkustält reduceras till en filur som trollar på värdshuset.
Jag borde bli arg. Jag borde bli peppad att visa vad vi går för. Men jag blir bara sårad och ledsen. Projektet har kommit för nära och blivit för personligt.
Vårt trolleriprojekt är inne på femte året och nu ser det ut som om vi har ett fungerande koncept med chans till lönsamhet. Vi gör den största satsningen under hela projektet genom att investera i ett cirkustält.
Det har varit svårt att få gehör för våra idéer, särskilt på hemmaplan. Som tidigare verksam i olika näringsfrämjande aktiviteter vet jag vad det beror på.
Systemet bygger på att vi småföretagare inte har några idéer och inte kan någonting. Det är väldigt praktiskt, eftersom olika näringsfrämjande aktörer därmed kan finansiera allehanda projekt för att utveckla affärsidéer och bedriva utbildning.
Följden blir att det finns ett antal godkända affärsidéer. Vid affärsutveckling i landsbygdsföretag handlar det om allt som har med mat att göra, småskalig träförädling, bo på lantgård, spa och hästridning.
Vårt trolleriprojekt passar inte in i mallen. Det blir inte bättre av att jag presenterar väl underbyggda marknadsanalyser och affärsplaner. Det betyder att jag inte är i behov av konsulting eller utbildningsinsatser.
Vill du ha hjälp så gäller det att framstå som hjälplös och syssla med det som är bestämt.
Allt det här vet jag och har fram till nu tagit motgångarna konstruktivt. Det har peppat mig att fortsätta och ladda ännu mer. Frågan är om det blivit något cirkustält utan motståndet.
Beslutet att köpa tältet togs i september förra året och jag informerade alla som kunde tänkas vara till hjälp, särskilt turistbyrån här i Västervik. Härom dagen fick jag tag på årets turistbroschyr. Vi finns med, på en pytteliten bild till och med. Men den skriftliga informationen om vårt evenemang begränsar sig till en enda rad.
Notera att vi har ett koncept med trolleri, resa med museijärnväg och mat på byns värdshus den Gröna Tuppen. Det är vi som driver alltihop med tåget och värdshuset som underleverantörer. Men i turistbroschyren kan man läsa följande:
"Dessutom har vi hört något om uppvisningar av en trollkarl i samband med mat på Gröna Tuppen".
Det är allt. Vår storsatsning med cirkustält reduceras till en filur som trollar på värdshuset.
Jag borde bli arg. Jag borde bli peppad att visa vad vi går för. Men jag blir bara sårad och ledsen. Projektet har kommit för nära och blivit för personligt.
