Inspiration
"Ska jag kicka ut min mentor?"
13 september,
2018
•
4 minuters läsning
Foto: Psykologen svarar på läsarnas frågor. Illustration: Göran Uggla
I varje nummer av Driva Eget hjälper psykologen och psykoterapeuten Madeleine Gauffin Rahme en läsare med företagarlivets mänskliga sidor – känslorna, relationerna och välmåendet. Den här gången är det Eva som inte vet hur hon ska hantera en mentor med lite för mycket åsikter.
När jag valde att säga upp mig från mitt tidigare jobb för att bli egen företagare erbjöd sig en av mina chefer, som jag hade en jättebra relation till, att bli min mentor. Jag blev jätteglad för jag har verkligen respekterat hennes åsikter och vi har under åren byggt upp ett nära förhållande.
Så nära att jag när jag skulle välja styrelse till mitt aktiebolag lydde rådet om att välja in personer med olika expertis – och tillfrågade henne. Hon blev jätteglad och sa ja utan att tveka.
I början var hon ett stort stöd. I situationer där jag kände mig osäker kunde jag bolla frågor och få bra svar och reaktioner på mina tankar.
Nu har det gått några år och jag känner mig trygg i min roll och min vision för företaget. Men med tiden har det också blivit allt tydligare för mig att min vision inte riktigt stämmer överens med min mentors. Jag upplever att hon ifrågasätter mina beslut på ett sätt som inte längre känns riktigt okej.
Som ledamot i styrelsen är det förstås helt okej att protestera mot mina val.
Men frågan är om jag ska låta henne vara kvar i styrelsen eller inte. Är det alltid ett plus att ha med någon som säger emot? Var går gränsen?
Jag gillar ju verkligen den här personen i grund och botten och skulle vilja fortsätta ha henne i min närhet. Våra familjer har blivit nära med
tiden också. Men jag är rädd att det ska bli sårade känslor om jag ber
henne att lämna styrelsearbetet.
/EvaMadeleine Gauffin Rahmes råd:
Du befinner dig onekligen i ett svårt läge. Ska du gå den väg du känner är rätt för ditt företag eller ska du fortsätta kompromissa och låta rädsla för osämja styra?
Du erbjöds att ha en nära vän och tillika chef som mentor. Det var väldigt bra, menar du. Jag antar att hon stod för några av en mentors uppgift: att stötta, inspirera och sporra. Att hon dessutom var en nära vän kändes förmodligen enbart tryggt för dig där och då.
Genom åren har du utvecklats och fått vana och erfarenhet, vilket lett till att du vet vart du vill och hur du ska ta dig dit. Du kan segla själv. Vilken underbar känsla för dig!
Kruxet är nu att din mentor inte delar samma väg och visioner som du. Ni tycker olika och det är ett problem för dig. Du är rädd för att säga ifrån och att utesluta henne ur styrelsen. Rädd för att hon ska bli arg, sur och inte längre vilja vara vän med dig, antar jag.
Vi är ofta rädda för att andra människor ska bli arga och irriterade på oss om/när vi säger vad vill vill, känner och tycker. I förlängningen handlar det om rädsla att stå ensam och att ingen ska tycka om en.
Det gör att vi ofta inte vågar välja det som vi egentligen vill. Vi väljer något annat som ligger oss mindre varmt om hjärtat i tron att vi ska göra vissa andra och ofta vissa nära nöjda. Så kanske det blir, men själva betalar vi priset genom att offra våra drömmar och vår längtan.
Detta resonemang är applicerbart på de flesta val vi gör under livet – alltifrån gymnasieprogram, utbildningsväg, bostadsort, familjens middag, hur man sköter gemensam ekonomi, semestertyp och mycket mer.
Både barn, ungdomar och vuxna sitter ofta fast i kompromissa-bort-sig-själv-fällan. Därmed blir inte livet alls som man hade tänkt sig, utan man lever i anpassning till andras önskningar, vilja och förhoppningar.
Fungerar vi så här är det något vi upplevt som barn. Vi vågade inte, och uppmuntrades inte, att säga vår mening och sanning till våra föräldrar. Så vi döljer det vi vill och längtar efter inom oss, samtidigt som frustration och kanske till och med ilska jäser för att vi inte får det liv som vi egentligen vet att vi vill ha. Vi vågar inte riskera att stå där ensamma. Det är det lilla barnet som fortfarande styr med sin rädsla och orosförväntan.
Men du vet hur du vill ha det och du vet din vision! Så härligt. vad kostar det dig att låta din mentor vara kvar och därmed kompromissa om dina visioner? Jag antar att det kostar dig mycket.
Det du byggt upp och vill fortsätta med blir inte längre ditt om du inte vågar göra de viktiga valen. Sannolikt skulle du komma att känna dig frustrerad, arg och besviken på dig själv. Du skulle säkert känna dig arg och besviken även på din mentor. Som om det vore hon som hindrade dig ...
Förklara situationen. Det är viktigt för dig att företaget utvecklas åt det håll du vill. Du kan tacka henne för allt stöd och all hjälp hon bistått med. Kanske vill du också hoppas på att er vänskap kan bestå? Säg i så fall det.
Låt dina visioner få bli den väg du medvetet styr in på.
Lycka till!Madeleine Gauffin
När jag valde att säga upp mig från mitt tidigare jobb för att bli egen företagare erbjöd sig en av mina chefer, som jag hade en jättebra relation till, att bli min mentor. Jag blev jätteglad för jag har verkligen respekterat hennes åsikter och vi har under åren byggt upp ett nära förhållande.
Så nära att jag när jag skulle välja styrelse till mitt aktiebolag lydde rådet om att välja in personer med olika expertis – och tillfrågade henne. Hon blev jätteglad och sa ja utan att tveka.
I början var hon ett stort stöd. I situationer där jag kände mig osäker kunde jag bolla frågor och få bra svar och reaktioner på mina tankar.
Nu har det gått några år och jag känner mig trygg i min roll och min vision för företaget. Men med tiden har det också blivit allt tydligare för mig att min vision inte riktigt stämmer överens med min mentors. Jag upplever att hon ifrågasätter mina beslut på ett sätt som inte längre känns riktigt okej.
Som ledamot i styrelsen är det förstås helt okej att protestera mot mina val.
Men frågan är om jag ska låta henne vara kvar i styrelsen eller inte. Är det alltid ett plus att ha med någon som säger emot? Var går gränsen?
Jag gillar ju verkligen den här personen i grund och botten och skulle vilja fortsätta ha henne i min närhet. Våra familjer har blivit nära med
tiden också. Men jag är rädd att det ska bli sårade känslor om jag ber
henne att lämna styrelsearbetet.
/EvaMadeleine Gauffin Rahmes råd:
”Våga följa din vision för företaget”
Du befinner dig onekligen i ett svårt läge. Ska du gå den väg du känner är rätt för ditt företag eller ska du fortsätta kompromissa och låta rädsla för osämja styra?
Du erbjöds att ha en nära vän och tillika chef som mentor. Det var väldigt bra, menar du. Jag antar att hon stod för några av en mentors uppgift: att stötta, inspirera och sporra. Att hon dessutom var en nära vän kändes förmodligen enbart tryggt för dig där och då.
Genom åren har du utvecklats och fått vana och erfarenhet, vilket lett till att du vet vart du vill och hur du ska ta dig dit. Du kan segla själv. Vilken underbar känsla för dig!
Dela samma vision
Kruxet är nu att din mentor inte delar samma väg och visioner som du. Ni tycker olika och det är ett problem för dig. Du är rädd för att säga ifrån och att utesluta henne ur styrelsen. Rädd för att hon ska bli arg, sur och inte längre vilja vara vän med dig, antar jag.
Vi är ofta rädda för att andra människor ska bli arga och irriterade på oss om/när vi säger vad vill vill, känner och tycker. I förlängningen handlar det om rädsla att stå ensam och att ingen ska tycka om en.
Det gör att vi ofta inte vågar välja det som vi egentligen vill. Vi väljer något annat som ligger oss mindre varmt om hjärtat i tron att vi ska göra vissa andra och ofta vissa nära nöjda. Så kanske det blir, men själva betalar vi priset genom att offra våra drömmar och vår längtan.
Detta resonemang är applicerbart på de flesta val vi gör under livet – alltifrån gymnasieprogram, utbildningsväg, bostadsort, familjens middag, hur man sköter gemensam ekonomi, semestertyp och mycket mer.
Både barn, ungdomar och vuxna sitter ofta fast i kompromissa-bort-sig-själv-fällan. Därmed blir inte livet alls som man hade tänkt sig, utan man lever i anpassning till andras önskningar, vilja och förhoppningar.
Det lilla barnet
Fungerar vi så här är det något vi upplevt som barn. Vi vågade inte, och uppmuntrades inte, att säga vår mening och sanning till våra föräldrar. Så vi döljer det vi vill och längtar efter inom oss, samtidigt som frustration och kanske till och med ilska jäser för att vi inte får det liv som vi egentligen vet att vi vill ha. Vi vågar inte riskera att stå där ensamma. Det är det lilla barnet som fortfarande styr med sin rädsla och orosförväntan.
Men du vet hur du vill ha det och du vet din vision! Så härligt. vad kostar det dig att låta din mentor vara kvar och därmed kompromissa om dina visioner? Jag antar att det kostar dig mycket.
Det du byggt upp och vill fortsätta med blir inte längre ditt om du inte vågar göra de viktiga valen. Sannolikt skulle du komma att känna dig frustrerad, arg och besviken på dig själv. Du skulle säkert känna dig arg och besviken även på din mentor. Som om det vore hon som hindrade dig ...
Förklara situationen. Det är viktigt för dig att företaget utvecklas åt det håll du vill. Du kan tacka henne för allt stöd och all hjälp hon bistått med. Kanske vill du också hoppas på att er vänskap kan bestå? Säg i så fall det.
Låt dina visioner få bli den väg du medvetet styr in på.
Lycka till!Madeleine Gauffin
