Skynda långsamt Börsen!
17 februari,
2012
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Det vänder alltid, det vänder alltid, det vänder alltid. Det var mitt mantra här på bloggen de första månaderna. Mitt faktaunderlag var samtliga börskrascher som någonsin inträffat. Sälj inte Boliden i panik på 66, eller för den del något av alla andra stora etablerade bolag som bara följer med ner i den allmänna trenden.
I dag ligger Boliden på 120 igen, och OMXPI har gått från 270 till 345.
Det enda orosmomentet jag framförde borde jag kanske ha lyssnat på själv. Mindre bolag som behöver finansiering för att komma igång kräver riskaptit, och de riskerar ibland att för evigt fastna i lågkonjunkturens klor när bankerna fegar ur.
Det har till exempel hänt ett av mina större innehav, Northland Resources, som kom ur svackan med blotta förskräckelsen och en onödigt stor nyemission. Potentialen är fortsatt stor, men klart mindre.
En annan sak jag upprepade var att börsen alltid överreagerar, både upp och ner, och att det är handlarna mer än den egentliga konjunkturen som bestämmer börsriktningen.
Men det gäller åt båda hållen!
Den symboliska trappa som jag målade syns nu tydligt om man kollar på en börsgraf över det senaste året. Så långt allt gott, men det finns ett problem. Den är ruggigt brant. Med stormsteg håller vi på att äta upp det fall som skedde i somras.
Då hävdade jag att problemen inte alls befogade en sådan nedgång - nu undrar jag om världens åtgärder motiverar uppgången vi ser.
Förlåt, det är inte meningen att förstöra glädjen i att gå in och titta på portföljen som lyser i återhämtningsblått. Och visst finns det mycket som talar för att världsläget håller på att stabilisera sig. Men återigen, börsens rörelser är inte helt beroende av hur det går för världen, det är snarare tvärtom.
Och min inledningsfras i detta inlägg, "det vänder alltid", gäller tyvärr även när det går bra.
Hur man ska agera låter jag vara upp till var och en, det finns tillräckligt många som hasplar ur sig åsikter om det. För min egen har Northland Resources nu blivit en långsiktig investering och i övrigt ser jag fram emot att Lucara Diamonds snart öppnar sin första diamantgruva.
Då kan det bli kul, det tror både jag och Lukas Lundin.
I dag ligger Boliden på 120 igen, och OMXPI har gått från 270 till 345.
Det enda orosmomentet jag framförde borde jag kanske ha lyssnat på själv. Mindre bolag som behöver finansiering för att komma igång kräver riskaptit, och de riskerar ibland att för evigt fastna i lågkonjunkturens klor när bankerna fegar ur.
Det har till exempel hänt ett av mina större innehav, Northland Resources, som kom ur svackan med blotta förskräckelsen och en onödigt stor nyemission. Potentialen är fortsatt stor, men klart mindre.
En annan sak jag upprepade var att börsen alltid överreagerar, både upp och ner, och att det är handlarna mer än den egentliga konjunkturen som bestämmer börsriktningen.
Men det gäller åt båda hållen!
Den symboliska trappa som jag målade syns nu tydligt om man kollar på en börsgraf över det senaste året. Så långt allt gott, men det finns ett problem. Den är ruggigt brant. Med stormsteg håller vi på att äta upp det fall som skedde i somras.
Då hävdade jag att problemen inte alls befogade en sådan nedgång - nu undrar jag om världens åtgärder motiverar uppgången vi ser.
Förlåt, det är inte meningen att förstöra glädjen i att gå in och titta på portföljen som lyser i återhämtningsblått. Och visst finns det mycket som talar för att världsläget håller på att stabilisera sig. Men återigen, börsens rörelser är inte helt beroende av hur det går för världen, det är snarare tvärtom.
Och min inledningsfras i detta inlägg, "det vänder alltid", gäller tyvärr även när det går bra.
Hur man ska agera låter jag vara upp till var och en, det finns tillräckligt många som hasplar ur sig åsikter om det. För min egen har Northland Resources nu blivit en långsiktig investering och i övrigt ser jag fram emot att Lucara Diamonds snart öppnar sin första diamantgruva.
Då kan det bli kul, det tror både jag och Lukas Lundin.
