Sluta krångla till det!
25 maj,
2014
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
3 minuters läsning
De flesta är överens om att vi behöver fler företagare, både i det här landet och i resten av världen. Företagare betalar skatt, tar ansvar för sin egen försörjning och med lite tur anställer de en eller flera personer. Det är därför vi har starta-eget-bidrag, Nyföretagarcentra, Företagarskolor med mera. Ansenliga offentliga pengar har också satsats på att få just kvinnor att starta företag.
Har Skatteverket missat allt det här? Varför skulle de annars skicka en lång lista med kritiska frågor som svar på att en kvinnlig bekant till mig ansöker om F-skattsedel? Varför är de ens beredda att ta risken att hon ger upp och struntar i att starta företag? Har skatte-tjänstemännen mandat att utöva påtryckningar som kan få folk att välja det trygga och säkra livet som arbetslös och bidragsberoende? Det är möjligt att det finns en liten klick personer (inte för att jag har träffat någon sådan, men ändå) som inte borde få starta företag, men baksidan av att försöka avslöja dem på ett tidigt stadium, är risken att seriösa, hederliga, men obyråkratiska personer (typiska karaktärsdrag för de egenföretagare jag känner) ger upp och aldrig skapar de där arbetstillfällena, inte ens sitt eget. Vem tar ansvaret i de fall det faktiskt blir så?
Skattmasen vill veta hur min bekant ska skaffa kunder, om hon ska investera i ett lager, vilka kostnader hon kommer att ha ett år framåt, hur hon ska marknadsföra sin verksamhet och mycket annat. Jag blir alldeles matt av den okunskap om företagandets villkor som finns hos våra myndigheter. De är uppenbarligen helt ovetande om att de planer man gör upp innan man startar, ofta måste ändras flera gånger innan man hittar den nisch som man kan bli lönsam inom. Den som frivilligt väljer att starta ett eget företag offrar sin fritid, möjligheten till A-kassa, riskerar sin trygghet, hälsa och besparingar och har ändå inga garantier för att lyckas. Ska inte det räcka för att få en ynkligen liten F-skattsedel? Borde inte myndigheterna stötta istället för att ifrågasätta?
Tyvärr är detta inte ett isolerat exempel. Titta bara på proceduren för att registrera ett företag - genom den nya entreprenörens synvinkel. Trots att rutinerna har förenklats enormt och är mycket smidigare i Sverige än i många andra länder, har jag ännu inte träffat en förstagångs-företagare som lyckats ta sig igenom alla formulär på egen hand på ett vettigt sätt. Allt du vill är att jobba som konsult, hissmontör eller driva en liten butik och helt plötsligt måste du kunna ett helt nytt språk med ord som hembudsklausul, faktureringsmetoden, omsättning, revisor och deklarationsombud. Lägg därtill att registreringen måste göras hos både Bolagsverket och Skatteverket och inte är särskilt väl synkroniserad mellan dessa båda myndigheter. Innan du har tjänat en krona känner du dig tvungen att hyra in en konsult som får göra registreringen åt dig!
Snälla myndigheter: inse att det lilla fåtal som vill fuska vet alldeles utmärkt hur de ska fylla i alla formulär och blanketter så att ni blir nöjda. För alla andra, för de många ärliga, men naiva och byråkratiskt okunniga som startar sitt första företag: förenkla proceduren så långt det bara är möjligt genom att förifylla alla uppgifter:
- Enskild firma.
- Noll vinst första året.
- Bokslutsmetoden.
- Kvartalsmoms.
- Ingen arbetsgivarregistrering.
Entreprenören fyller bara i namn och adress, sedan är allt klart för att börja jobba.
Efter ett halvår kan ni skicka ett snällt brev och fråga hur det går, samtidigt som ni upplyser om vad som gäller för skatteinbetalningar. Då är entreprenören mottaglig för det budskapet. Då finns i många fall pengarna till skatten.
Eller ännu hellre: ge alla svenskar F-skattsedel i 18-årspresent. Alla ska ju lära sig simma, spela gitarr och när Gustav Wasa levde. Vad är då rimligare än att man får en chans att delta i ryggraden av den svenska välfärden: näringslivet.
Har Skatteverket missat allt det här? Varför skulle de annars skicka en lång lista med kritiska frågor som svar på att en kvinnlig bekant till mig ansöker om F-skattsedel? Varför är de ens beredda att ta risken att hon ger upp och struntar i att starta företag? Har skatte-tjänstemännen mandat att utöva påtryckningar som kan få folk att välja det trygga och säkra livet som arbetslös och bidragsberoende? Det är möjligt att det finns en liten klick personer (inte för att jag har träffat någon sådan, men ändå) som inte borde få starta företag, men baksidan av att försöka avslöja dem på ett tidigt stadium, är risken att seriösa, hederliga, men obyråkratiska personer (typiska karaktärsdrag för de egenföretagare jag känner) ger upp och aldrig skapar de där arbetstillfällena, inte ens sitt eget. Vem tar ansvaret i de fall det faktiskt blir så?
Skattmasen vill veta hur min bekant ska skaffa kunder, om hon ska investera i ett lager, vilka kostnader hon kommer att ha ett år framåt, hur hon ska marknadsföra sin verksamhet och mycket annat. Jag blir alldeles matt av den okunskap om företagandets villkor som finns hos våra myndigheter. De är uppenbarligen helt ovetande om att de planer man gör upp innan man startar, ofta måste ändras flera gånger innan man hittar den nisch som man kan bli lönsam inom. Den som frivilligt väljer att starta ett eget företag offrar sin fritid, möjligheten till A-kassa, riskerar sin trygghet, hälsa och besparingar och har ändå inga garantier för att lyckas. Ska inte det räcka för att få en ynkligen liten F-skattsedel? Borde inte myndigheterna stötta istället för att ifrågasätta?
Tyvärr är detta inte ett isolerat exempel. Titta bara på proceduren för att registrera ett företag - genom den nya entreprenörens synvinkel. Trots att rutinerna har förenklats enormt och är mycket smidigare i Sverige än i många andra länder, har jag ännu inte träffat en förstagångs-företagare som lyckats ta sig igenom alla formulär på egen hand på ett vettigt sätt. Allt du vill är att jobba som konsult, hissmontör eller driva en liten butik och helt plötsligt måste du kunna ett helt nytt språk med ord som hembudsklausul, faktureringsmetoden, omsättning, revisor och deklarationsombud. Lägg därtill att registreringen måste göras hos både Bolagsverket och Skatteverket och inte är särskilt väl synkroniserad mellan dessa båda myndigheter. Innan du har tjänat en krona känner du dig tvungen att hyra in en konsult som får göra registreringen åt dig!
Snälla myndigheter: inse att det lilla fåtal som vill fuska vet alldeles utmärkt hur de ska fylla i alla formulär och blanketter så att ni blir nöjda. För alla andra, för de många ärliga, men naiva och byråkratiskt okunniga som startar sitt första företag: förenkla proceduren så långt det bara är möjligt genom att förifylla alla uppgifter:
- Enskild firma.
- Noll vinst första året.
- Bokslutsmetoden.
- Kvartalsmoms.
- Ingen arbetsgivarregistrering.
Entreprenören fyller bara i namn och adress, sedan är allt klart för att börja jobba.
Efter ett halvår kan ni skicka ett snällt brev och fråga hur det går, samtidigt som ni upplyser om vad som gäller för skatteinbetalningar. Då är entreprenören mottaglig för det budskapet. Då finns i många fall pengarna till skatten.
Eller ännu hellre: ge alla svenskar F-skattsedel i 18-årspresent. Alla ska ju lära sig simma, spela gitarr och när Gustav Wasa levde. Vad är då rimligare än att man får en chans att delta i ryggraden av den svenska välfärden: näringslivet.
