All politisk diskussion handlar nu om terrorist­bekämpning och flyktingmottagande. Det är naturligt. Finansminister Magdalena Andersson kan nu med dessa ämnen som argument överge alla uppsatta mål – utgiftstaket för statens kostnader, överskottsmålet, finansieringsmålet om ”krona för krona” och målet om att ha Europas lägsta arbetslöshet 2020.All kritik om att målen inte kan hållas kan regeringen avfärda med argument kring flyktingar och terrorister. Och de flesta av oss vill ju använda mer skattepengar både till att hjälpa flyktingar och bekämpa terrorister.

I detta extrema läge krävs breda politiska överenskommelser där konkreta ekonomiska mål sätts upp och följs upp. Migrationsöverenskommelsen med alla partier utom de två ytterlighetspartierna till höger och vänster var en bra början för nya samarbeten.

Ett sådant samarbetsklimat borde komma till stånd också på skatteområdet. Vi medborgare måste veta vilka spelregler som gäller och inte frukta att de ändras vart fjärde år. Det måste till krafttag i stället för småpet och tjafs:

• Experterna påpekar hur viktigt det är att nu stegvis sänka ränteavdraget för att undvika en bostadsbubbla. Men politikerna vågar inte ta i frågan och inget händer.
• Det lapptäcke som kallas 3:12-regler görs mer och mer komplicerat och är nu obegripligt för de flesta av de bolagsägare som berörs. Nu talas det om förslag till försämrade regler.

Det är i stället hög tid för en ny skattereform, som tydligen både folkpartiet och socialdemokraterna vill ha. Gick det att nå politisk enighet 1991 om en sådan så ska det väl kunna gå även 25 år senare.

• Det gäller då att börja i rätt ände och vara överens om de grundläggande principerna:
• Hur stort det totala skattetrycket ska vara.
• Hur reglerna ska samordnas och göras likformiga med reglerna i andra EU-länder nu när pengar och arbete kan flyttas över gränserna i det nya globala samhället.
• Hur fördelningen ska vara mellan skatt på arbete och moms.
• Hur skattereglerna kan göras mer begripliga.
• På vilket sätt skatterna ska styra våra beteenden. Om vi exempelvis vill öka rörligheten på bostadsmarknaden bör reavinstskatten mildras och fastighetsavgiften höjas.

För småföretagarna är det viktigt att skatten stimulerar till nya investeringar och anställningar. De som funderar på att gå från anställning till eget företag bör få en morot för att göra det.

Mot det kan man invända att den synpunkten kommer från ett särintresse (Driva Eget) och att man inte ska ta för stor hänsyn till sådana när regler görs om. Politikerna måste i stället slå fast vad som är bäst för samhället, och då förhoppningsvis inse att det är viktigt för Sverige med fler och starkare småföretag.

Naturligtvis är det svårt för partierna att kompromissa – och det måste vi kunna begära att våra politiker ska klara. De som inte klarar det bör vi välja bort vid nästa val.