I början av vintern gjorde jag mig lustig över den dåliga snöröjningen i Stockholm. Det blev fart i kommentarsfältet, fy på den som behandlar huvudstadens invånare som de själva behandlar oss lantisar.



Nu tänkte jag använda den bristfälliga snöröjningen i Stockholm som metafor för skalfördelar i stora företag. Mekanismerna är samma.



Stockholms stad är en av landets till ytan minsta kommuner. Här bor drygt 877 000 människor, vilket gör 4 688 invånare per kvadratkilometer.



Bergs kommun i Härjedalen är en rätt typisk glesbygdskommun. Här bor 7 239 personer eller 1,27 per kvadratkilometer.



Befolkningstätheten är mer än 3 600 gånger högre i Stockholms stad och därmed har varje boende i Berg mer gator och vägar att hålla rena från snö.



Om jag räknar väldigt snällt mot huvudstaden så är det flera hundra gånger fler skattebetalare per kilometer väg i Stockholms kommun. Dessutom med betydligt högre beskattningsbara inkomster än i Berg.



Det här är skalfördelar i praktiken. Stockholm skulle kunna ha landets allra bästa snöröjning till en bråkdel av kostnaden att röja snö i Berg.



Men ändå blir det kaos när snö faller. Och på samma sätt blir det kaos i storföretag när marknaden förändras. På glesbygden tar man spaden och går ut och skottar, i småföretag vänder man på en femöring och anpassar sig till marknadens nya behov, allt medan storföretagen sitter i krismöten och varslar folk, trots alla sina skalfördelar.