Storasystrar dödar min kreativitet
5 oktober,
2009
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
4 minuters läsning
Att kolla lite på var i syskonskaran man står betyder mycket för vårt samarbete.
Fortsätter temat på varför jag ser det som fördelar med en kollega, rent krasst. Först vill jag säga att man kan göra det här testet och se vilken personlighet man innehar mest men vet inte vart det finns på nätet. Ni som är intresserad får googla på det.
Kollegor
Vi har funderat en hel del på varför vi kommer överens så bra på många olika plan. Ja, vi kan bli väldigt irriterade på varandra ibland men inser helt klar att det är våra olikheter som då kommer fram. Nu kommer jag att generallisera lite...hmpf....EN HEL DEL.
Jag är lillasyster och kollegan är lillasyster vilket innebär att ingen av oss vill bli chef över den andra utan vi drar jämt. Ingen känner mer eller mindre ansvar, ingen av oss måste hunsa runt den andra och suckar högt när man springer i bulldeg och letar lösningar.
Sedan kan det vara lite segt att komma till beslut för ingen tar det riktiga befälet men det är inget större problem utan när något är bestämt så blir det så. Vi behöver båda två komma i fas med lösningen. Jag som rusar iväg med snabba beslut och Bitte som tar det väldigt lugnt, tänker 15 ggr och sedan säger sitt. Magkänslan är alltid MED.
Hade vi varit två storasystrar så kan problem uppstå och vi skulle mer kämpa om att få bestämma båda två och konflikt skulle kunna uppstå. Lillasyster/storasyster kan också funka eftersom den ena får bestämma som hon är van och den andra följer med tills det blir något som man inte är överens om etc.
Så här har det sett ut för mig och jag har inte ens tänkt på det förrän jag började uppmärksamma det efter ett föredrag jag var på. Har även uppmärksammat detta på barnen.
Sker automatiskt
Det är oerhört viktigt att förstå att denna hierarki sker AUTOMATISKT och inget som syskon utstuderat tar till utan det sker omedvetet. Men att det är kanonbra för mig att veta detta för i samtal med mina syskon så kan jag ta i lite mer när jag vill säga något. Inte bli förbannad för att ingen lyssnar utan jag vet att det sker lite automatiskt. De gör det inte av ondo utan det sker lite med automatik - behöver inte vara så men sanning är att så är det. Jag får gilla läget eller göra något åt det?
I syskonskaran är jag som lillasyster van vid att ingen riktigt lyssnar på vad jag säger och jag blir ofta avbruten i det jag FÖRSÖKER säger. Man är ju bara lillsyrran som gör lite som man vill, som inte lyssnar på råd av äldre & erfarna (för de vet ju alltid rätt). Det jag gör har syskonen gjort redan och VET hur det ska göras vilket man får veta också.
Så att tala om vad man gör blir inte så intressant längre och gör man ett tappert försök så kommer någon av de äldre och GÖR OM det. Så det blir på rätt sätt. Detta betyder att JAG RESIGNERER och skiter i att göra det överhuvudtaget eftersom det inte duger.
På barnen märker jag något som jag kommer på att jag också har gjort. Jag märker t ex att om jag sitter tillräckligt stilla vid middagsbordet som kommer de äldre syskonen att ta bort allt innan jag hinner resa mig etc. Vilket medför att jag inte får lära mig att plocka bort förrän jag flyttar ut etc.
Storasyskon vill ha koll, se till att saker och ting blir gjorda och bestämmer över de yngre. Tycker de yngre är oansvariga, fladdrar iväg i vinden utan att kunna bestämma sig. Vet att om man gör det själv så blir det gjort NU och då vet man att det är gjort.
Så man lär sig att gå sin egen väg, göra det man vill utan att säga så mycket och bli väldigt självständig. Jag har märkt att det här är bra kunskap att ha när man PRATAR MED ANDRA.
I de grupper jag coachar/utbildar/leder märker man fort skillnad när det gäller "stressområdet". Och vilken öppning som kommer när de förstår att;
- Storasyskon måste tillåta yngre att FÅ hjälpa till och göra det på deras vis. Samt att det görs i småsyskonens takt och att det ska DUGA. Man får inte plötstligt TA över det som skulle göras för det är vi småsyskon vana..............
Många chefer är storasyskon. Så var i syskonskaran står du? Är jag helt ute och cyklar?
Håller någon med mig?
Lisbet
Halsozam
Fortsätter temat på varför jag ser det som fördelar med en kollega, rent krasst. Först vill jag säga att man kan göra det här testet och se vilken personlighet man innehar mest men vet inte vart det finns på nätet. Ni som är intresserad får googla på det.
Kollegor
Vi har funderat en hel del på varför vi kommer överens så bra på många olika plan. Ja, vi kan bli väldigt irriterade på varandra ibland men inser helt klar att det är våra olikheter som då kommer fram. Nu kommer jag att generallisera lite...hmpf....EN HEL DEL.
Jag är lillasyster och kollegan är lillasyster vilket innebär att ingen av oss vill bli chef över den andra utan vi drar jämt. Ingen känner mer eller mindre ansvar, ingen av oss måste hunsa runt den andra och suckar högt när man springer i bulldeg och letar lösningar.
Sedan kan det vara lite segt att komma till beslut för ingen tar det riktiga befälet men det är inget större problem utan när något är bestämt så blir det så. Vi behöver båda två komma i fas med lösningen. Jag som rusar iväg med snabba beslut och Bitte som tar det väldigt lugnt, tänker 15 ggr och sedan säger sitt. Magkänslan är alltid MED.
Hade vi varit två storasystrar så kan problem uppstå och vi skulle mer kämpa om att få bestämma båda två och konflikt skulle kunna uppstå. Lillasyster/storasyster kan också funka eftersom den ena får bestämma som hon är van och den andra följer med tills det blir något som man inte är överens om etc.
Så här har det sett ut för mig och jag har inte ens tänkt på det förrän jag började uppmärksamma det efter ett föredrag jag var på. Har även uppmärksammat detta på barnen.
Sker automatiskt
Det är oerhört viktigt att förstå att denna hierarki sker AUTOMATISKT och inget som syskon utstuderat tar till utan det sker omedvetet. Men att det är kanonbra för mig att veta detta för i samtal med mina syskon så kan jag ta i lite mer när jag vill säga något. Inte bli förbannad för att ingen lyssnar utan jag vet att det sker lite automatiskt. De gör det inte av ondo utan det sker lite med automatik - behöver inte vara så men sanning är att så är det. Jag får gilla läget eller göra något åt det?
I syskonskaran är jag som lillasyster van vid att ingen riktigt lyssnar på vad jag säger och jag blir ofta avbruten i det jag FÖRSÖKER säger. Man är ju bara lillsyrran som gör lite som man vill, som inte lyssnar på råd av äldre & erfarna (för de vet ju alltid rätt). Det jag gör har syskonen gjort redan och VET hur det ska göras vilket man får veta också.
Så att tala om vad man gör blir inte så intressant längre och gör man ett tappert försök så kommer någon av de äldre och GÖR OM det. Så det blir på rätt sätt. Detta betyder att JAG RESIGNERER och skiter i att göra det överhuvudtaget eftersom det inte duger.
På barnen märker jag något som jag kommer på att jag också har gjort. Jag märker t ex att om jag sitter tillräckligt stilla vid middagsbordet som kommer de äldre syskonen att ta bort allt innan jag hinner resa mig etc. Vilket medför att jag inte får lära mig att plocka bort förrän jag flyttar ut etc.
Storasyskon vill ha koll, se till att saker och ting blir gjorda och bestämmer över de yngre. Tycker de yngre är oansvariga, fladdrar iväg i vinden utan att kunna bestämma sig. Vet att om man gör det själv så blir det gjort NU och då vet man att det är gjort.
Så man lär sig att gå sin egen väg, göra det man vill utan att säga så mycket och bli väldigt självständig. Jag har märkt att det här är bra kunskap att ha när man PRATAR MED ANDRA.
I de grupper jag coachar/utbildar/leder märker man fort skillnad när det gäller "stressområdet". Och vilken öppning som kommer när de förstår att;
- Storasyskon måste tillåta yngre att FÅ hjälpa till och göra det på deras vis. Samt att det görs i småsyskonens takt och att det ska DUGA. Man får inte plötstligt TA över det som skulle göras för det är vi småsyskon vana..............
Många chefer är storasyskon. Så var i syskonskaran står du? Är jag helt ute och cyklar?
Håller någon med mig?
Lisbet
Halsozam
