Varför ska lagen var likadan för Ikea och en enmansföretagare?
3 september,
2012
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
3 minuters läsning
Politikerna flirtar med oss småföretagare. Men det händer inget – det är mest prat. Anders Borgs löfte om att han ska sänka bolagsskatten i höstbudgeten räcker inte långt och ökar egentligen bara orättvisorna mellan små missgynnade firmor och stora aktiebolag, som är de som vinner mest på att den skatten sänks.
Grunden till missnöjet är att lagen sätter likhetstecken mellan små och stora företag.
Det är orimligt. Varför ska en enmanskonsult likställas med Ikea?
Att dra alla företagare över en kam är förlegat och bygger på ett gammalt socialistiskt synsätt om att företag är de anställdas fiender.
Småföretagare borde i stället behandlas som hjältar som kan rädda Sverige genom att växa och skapa fler jobb.
Lagar och regler måste anpassas till den nya tiden. Här är tre exempel som visar hur de små missgynnas:
1 Telefonförsäljning.
Om jag ena dagen som privatperson säger ja till ett erbjudande i telefon från en försäljare kan jag ändra mig nästa dag och hänvisa till regeln om ångerrätt. Men när jag köper något i min firma av en annan telefonförsäljare har jag ingen ångerrätt.
Denna orättvisa skillnad utnyttjar de fakturaskojare som vi bedriver kampanj mot och ständigt skriver om i varje nummer av Driva Eget och här på sajten.
Jag kan förstå att det inte går att ha ångerrätt i storföretag som ständigt gör upp affärer i telefon. Men visst skulle det gå att låta de riktigt små ha samma konsumentskydd som privatpersoner.
2 Revision
Med sin stora företagarerfarenhet och kunskap kan en revisor vara till stor hjälp för en liten företagare. Men vi små tycker inte att vi får tillräcklig mycket för pengarna om vi anlitar revisorer, och med de avskaffade revisorskraven slipper många av oss att anlita dem.
Enligt Revisorsnämndens stränga regler har de inte rätt att ge oss råd och hjälp. När de reviderar går dessutom en stor del av deras dyrbara tid åt till att dokumentera hur de jobbar.
Detta är regler som kan passa storföretag. Men varför ska det ställas lika stränga krav när ett enmansföretag ska revideras?
– Det borde finnas en obyråkratisk revision light för små företag. Då kunde de små företagen få del av revisorernas erfarenhet, säger Lars Leissner från Visby som fått bytta yrke från revisor till redovisningskonsult för att få rätt att vara rådgivare åt sina kunder.
När han var revisor fann han att minst 30 procent av den tid som debiterades kunden gick åt till onödig dokumentation.
3 Offentlig upphandling
Tanken bakom reglerna om offentlig upphandling är rätt. Det är klart att kommuner och landsting måste behandla alla leverantörer lika.
Men Lagen om offentlig upphandling är så krånglig att småföretagen inte orkar vara med och lägga anbud. Antingen klarar de inte av att uppfylla alla byråkratiska formaliteter eller har de inte råd att ta hjälp av dyra konsulter.
Beräkningar visar att 75 procent av allt det som måste stå i ett anbud är rena formaliteter.
Det är exempel på hur lagar som möjligen kan vara rimliga för anbud på 100-tals miljoner är orimliga för en liten företagare som vill stärka sin kassa genom att få några mindre uppdrag av hemkommunen.
Jag hörde häromdagen ett exempel på hur reglerna kan få egenföretagare att överge sina företag:
Ett universitet ville anlita en pensionerad akademiker som konsult. Akademikern ville fakturera från sin lilla firma. Universitetet måste säga nej eftersom årsarvodet översteg gränsen för krav på offentlig upphandling. Så universitetet fick kringgå lagen genom att ge akademikern en 20-procentig anställning.
Många kommuner vill helst strunta i småföretagen som de på sina näringslivsavdelningar talar så gott om. De skräddaryr då sina krav för att passa just det storföretag som de vill anlita – som kommunen som krävde att det tolkföretag som skulle anlitas skulle ha kompetens i 13 språk.
(Detta är en justerad version av min ledare i Driva Eget nr 3, som prenumeranter och lösnummerköpare kunde läsa i juni)
Grunden till missnöjet är att lagen sätter likhetstecken mellan små och stora företag.
Det är orimligt. Varför ska en enmanskonsult likställas med Ikea?
Att dra alla företagare över en kam är förlegat och bygger på ett gammalt socialistiskt synsätt om att företag är de anställdas fiender.
Småföretagare borde i stället behandlas som hjältar som kan rädda Sverige genom att växa och skapa fler jobb.
Lagar och regler måste anpassas till den nya tiden. Här är tre exempel som visar hur de små missgynnas:
1 Telefonförsäljning.
Om jag ena dagen som privatperson säger ja till ett erbjudande i telefon från en försäljare kan jag ändra mig nästa dag och hänvisa till regeln om ångerrätt. Men när jag köper något i min firma av en annan telefonförsäljare har jag ingen ångerrätt.
Denna orättvisa skillnad utnyttjar de fakturaskojare som vi bedriver kampanj mot och ständigt skriver om i varje nummer av Driva Eget och här på sajten.
Jag kan förstå att det inte går att ha ångerrätt i storföretag som ständigt gör upp affärer i telefon. Men visst skulle det gå att låta de riktigt små ha samma konsumentskydd som privatpersoner.
2 Revision
Med sin stora företagarerfarenhet och kunskap kan en revisor vara till stor hjälp för en liten företagare. Men vi små tycker inte att vi får tillräcklig mycket för pengarna om vi anlitar revisorer, och med de avskaffade revisorskraven slipper många av oss att anlita dem.
Enligt Revisorsnämndens stränga regler har de inte rätt att ge oss råd och hjälp. När de reviderar går dessutom en stor del av deras dyrbara tid åt till att dokumentera hur de jobbar.
Detta är regler som kan passa storföretag. Men varför ska det ställas lika stränga krav när ett enmansföretag ska revideras?
– Det borde finnas en obyråkratisk revision light för små företag. Då kunde de små företagen få del av revisorernas erfarenhet, säger Lars Leissner från Visby som fått bytta yrke från revisor till redovisningskonsult för att få rätt att vara rådgivare åt sina kunder.
När han var revisor fann han att minst 30 procent av den tid som debiterades kunden gick åt till onödig dokumentation.
3 Offentlig upphandling
Tanken bakom reglerna om offentlig upphandling är rätt. Det är klart att kommuner och landsting måste behandla alla leverantörer lika.
Men Lagen om offentlig upphandling är så krånglig att småföretagen inte orkar vara med och lägga anbud. Antingen klarar de inte av att uppfylla alla byråkratiska formaliteter eller har de inte råd att ta hjälp av dyra konsulter.
Beräkningar visar att 75 procent av allt det som måste stå i ett anbud är rena formaliteter.
Det är exempel på hur lagar som möjligen kan vara rimliga för anbud på 100-tals miljoner är orimliga för en liten företagare som vill stärka sin kassa genom att få några mindre uppdrag av hemkommunen.
Jag hörde häromdagen ett exempel på hur reglerna kan få egenföretagare att överge sina företag:
Ett universitet ville anlita en pensionerad akademiker som konsult. Akademikern ville fakturera från sin lilla firma. Universitetet måste säga nej eftersom årsarvodet översteg gränsen för krav på offentlig upphandling. Så universitetet fick kringgå lagen genom att ge akademikern en 20-procentig anställning.
Många kommuner vill helst strunta i småföretagen som de på sina näringslivsavdelningar talar så gott om. De skräddaryr då sina krav för att passa just det storföretag som de vill anlita – som kommunen som krävde att det tolkföretag som skulle anlitas skulle ha kompetens i 13 språk.
(Detta är en justerad version av min ledare i Driva Eget nr 3, som prenumeranter och lösnummerköpare kunde läsa i juni)
