Vi småföretagare lever utanför samhället
25 september,
2013
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Ibland känner jag mig som en outlaw som lever vid sidan av samhället på andra villkor och med en annan syn på livet.
Ta bara det här med ansvar. För mig innebär det långtgående förpliktelser, inte bara för min privata situation, utan för vad jag gör i mitt dagliga arbete. Vårt hem är intecknat för lån i företaget och jag har dessutom personlig borgen för samma lån.
Gör jag bort mig, så ryker villan och allt utöver det allra nödvändigaste.
Samtidigt ser jag hur ansvaret avtar i takt med position och nivå på lönen. Minst ansvar av alla har personer på de allra högsta posterna i näringslivet och i offentlig sektor.
En börsdirektör kan klanta till det rejält och slarva bort 100-tals miljoner. Ansvaret som utkrävs är att dra sig tillbaks till orubbad herrgård med ett antal miljoner.
Samma sak gäller våra folkvalda, senast den minister som av okänd anledning nyligen plockades bort ur regeringen. Konsekvensen blev en väl tilltagen pension 15 år framåt.
Försvaret för pensionen är att politiker inte har någon anställningstrygghet. De är valda på fyra år och kan förlora jobbet i nästa val. Det krävs generösa villkor för att människor ska ställa upp.
Som företagare vore jag överlycklig över ett kontrakt som försörjer mig på heltid i fyra år framåt. I likhet med många andra företagare lever jag ur hand i mun. Det normala är att jag i början av ett verksamhetsår är hyfsat säker på hur jag ska få in halva omsättningen. Resten måste jag plocka in under gång.
Konsekvensen är att de flesta av oss småföretagare aldrig är längre än några månader från konkurs. Och skulle det gå så långt, så förlorar vi allt vi äger och kan bli skuldsatta till livets slut.
Jag är fullt medveten om riskerna och är beredd att ta dem, för möjligheten att förverkliga mina idéer, istället för att vara en nickedocka i en stor organisation, som går till jobbet bara för att få lön, ledigt och arbetskamrater.
Politiker borde drivas av en liknande passion, av viljan att förändra samhället i en viss riktning. En vilja som är starkare än att vara garanterad god försörjning livet ut. Men tyvärr verkar politik vara rätt och slätt en födkrok.
Ta bara det här med ansvar. För mig innebär det långtgående förpliktelser, inte bara för min privata situation, utan för vad jag gör i mitt dagliga arbete. Vårt hem är intecknat för lån i företaget och jag har dessutom personlig borgen för samma lån.
Gör jag bort mig, så ryker villan och allt utöver det allra nödvändigaste.
Samtidigt ser jag hur ansvaret avtar i takt med position och nivå på lönen. Minst ansvar av alla har personer på de allra högsta posterna i näringslivet och i offentlig sektor.
En börsdirektör kan klanta till det rejält och slarva bort 100-tals miljoner. Ansvaret som utkrävs är att dra sig tillbaks till orubbad herrgård med ett antal miljoner.
Samma sak gäller våra folkvalda, senast den minister som av okänd anledning nyligen plockades bort ur regeringen. Konsekvensen blev en väl tilltagen pension 15 år framåt.
Försvaret för pensionen är att politiker inte har någon anställningstrygghet. De är valda på fyra år och kan förlora jobbet i nästa val. Det krävs generösa villkor för att människor ska ställa upp.
Som företagare vore jag överlycklig över ett kontrakt som försörjer mig på heltid i fyra år framåt. I likhet med många andra företagare lever jag ur hand i mun. Det normala är att jag i början av ett verksamhetsår är hyfsat säker på hur jag ska få in halva omsättningen. Resten måste jag plocka in under gång.
Konsekvensen är att de flesta av oss småföretagare aldrig är längre än några månader från konkurs. Och skulle det gå så långt, så förlorar vi allt vi äger och kan bli skuldsatta till livets slut.
Jag är fullt medveten om riskerna och är beredd att ta dem, för möjligheten att förverkliga mina idéer, istället för att vara en nickedocka i en stor organisation, som går till jobbet bara för att få lön, ledigt och arbetskamrater.
Politiker borde drivas av en liknande passion, av viljan att förändra samhället i en viss riktning. En vilja som är starkare än att vara garanterad god försörjning livet ut. Men tyvärr verkar politik vara rätt och slätt en födkrok.
