Premium

Tjoffe om varför en 19-årig vd kan vara bästa beslutet

Redaktionen

Uppdaterades: 29 augusti, 2019
Publicerades: 3 september, 2019
19 minuters läsning

Han startade ett av Sveriges största städbolag redan som 21-åring. Här berättar Christoffer ”Tjoffe” Sjögren om varför han lyckades så snabbt – och varför man bör anställa en 19-åring som vd.

Det är tio år sedan Tjoffe Sjögren grundade Städarna tillsammans med kompanjonen Ulrik Hollman. Ambitionen var att bli 2–3 anställda. Det blev något helt annat.

– I ett rasande tempo har vi gått från ett kontor till 23 kontor. I förra veckan passerade vi 500 medarbetare. Och vi har gjort det med en modell där vi har en koncern med ett dotterbolag i varje stad. Vi har en lokal delägande vd på plats, som väldigt ofta är lite yngre än den generella vd:n, säger han.

LÄS OCKSÅ: 7 GENVÄGAR NÄR DU STARTAR EGET

Nja, inte så lite yngre. Mediannivån på en vd inom Städarna är 23 år. Att anställa en 19-åring är inga konstigheter. Sett till hela företaget är medianåldern 27.

– Det är väl jag som drar upp nivån lite, säger Tjoffe och beskriver sig som ”lite till åren”. Han är 32.

Brist på kunskap bra ibland

Det finns en poäng med åldern menar han. Och att inte sitta på allt för mycket kunskap, menar han. Det ser han som en av de främsta anledningarna till att han lyckats.

– Jag kunde inte någonting om städbranschen och hade inga förutfattade meningar om att ”så här har man alltid gjort”. Sedan har jag varit väldigt logisk kring hur det borde vara. Har kollat på andra branscher och sedan inte gjort det så mycket krångligare än att göra samma sak som ett städbolag, ett hemservicebolag.

Det var bara att köpa lite städmaterial, rekrytera och börja bygga organiskt.

Att han skulle komma att satsa just på städ var av rent praktiska skäl.

– Jag hade inga pengar alls. Det här var en av de affärsidéer där det var väldigt låga trösklar för att komma in. Det var bara att köpa lite städmaterial, rekrytera och börja bygga organiskt.

Samtidigt var tajmingen perfekt. Det här var precis när rut-avdragen för städtjänster infördes.

– Många av bolagen inom privatstäd drevs väldigt tvivelaktigt med svarta pengar eller där det inte ens var ett företag. Så där fanns det en lucka. Tajmingen gjorde att vi ganska snabbt blev stabila och kunde växa organiskt utan att behöva ta så stora risker. Kunderna fanns alltid alltid där.

Unika med marknadsföring

Utan rut hade det varit betydligt svårare att starta, tror han.

– Att det fanns ett så tydligt behov från kunder gjorde att det gick att starta även om man inte hade koll på någonting. Det var väldigt behovsstyrt.

Trots att städbranschen på inget sätt var ny, så var den ändå väldigt omogen 2008–2009 när Städarna startades, menar han. Den som hade vett att utnyttja det satt på en vinstlott med omedelbar utdelning.

– Då fanns det till exempel inte ett annat bolag i Norrköping som hade en logga, ingen som hade ett växelnummer eller en hemsida. Ingen köpte Facebookreklam. Vi återinvesterade varenda krona i marknadsföring. Nu gör alla det, men då var vi helt ensamma om marknadsföring.

Man ska egentligen jobba med sånt som är tråkigt, branscher som är tråkiga. Det är de som är enkla.

Efter lyckan i städbranschen håller han ständigt ögonen öppna efter andra branscher där det finns utrymme att tänka nytt. Bland annat är han delägare i en redovisningsbyrå.

– I regel ser ett sådant kontor ut så här: en massa furumöbler, en stor miniräknare och en hiskelig massa pärmar. Det är en bransch som behöver moderniseras och där det räcker med att vara lite lite annorlunda och lite, lite bättre än konkurrenterna, så ramlar det in kunder.

Dras till det tråkiga

Att en 21-åring skulle lockas av städning låter nästan omöjligt. Men Tjoffe har en dragning till oglamorösa branscher, visar det sig.

– Folk drömmer om att bli fotbollsstjärnor och artister – men att bli företagare är den absolut enklaste vägen för att nå de möjligheterna, sammanhangen och de rummen. Men man ska egentligen jobba med sånt som är tråkigt, branscher som är tråkiga. Det är de som är enkla. Jag tänker mycket på sophämtning. Där tror jag att det finns mycket att göra.

Han höjer däremot ett varningens finger åt sådant som många har som största fritidssyssla.

– Hästar, hundar, mode – mycket av det är livsfarligt att ge sig in i för branschen är stenhård och många är beredda att jobba gratis.

Tjoffe på landstället i samband med sambons 25-årsfest.

Tillbaka till de unga vd:arna. Egentligen fanns det ingen plan för att rekrytera ungt från början, även om både Tjoffe och Ulrika själva var unga. Men det hände något när de skulle tillsätta en vd för blivande dotterbolaget i Katrineholm.

Tjoffe delade en annons på sin Facebooksida. Sedan gick han in i ett möte. När han kom ut igen hade han tio missade samtal från ett och samma nummer.

– Jag tänkte ”Vad fasiken håller den här personen på med? Så ringer det igen och jag svarar. Då skäller en tjej som heter Ebba Bauer Zetterblom ut mig efter noter för att hon inte fått frågan att bli vd i Katrineholm. Jag hade nämligen coachat deras UF-företag innan.

Kom med nya idéer

Tjoffe och kompanjonen tänkte att vi tar en lunch, så blir det nog inte så mycket mer med det. Men redan under lunchen hade de hunnit tänka om och i bilen hem till Norrköping ringde de upp Ebba och bad henne säga upp sig från jobbet på McDonald’s.

Ebba fick delägarskap i Katrineholmsföretaget och blev alltså vd. Och det dröjde inte länge innan resultatet kom.

– Hon kom in i det väldigt snabbt och kom med innovativa marknadsföringsidéer, som att kontakta andra företag på deras Facebooksidor. Det här var precis när man började flytta en del av sin kundtjänst till sin Facebook och man fick dåliga ratings om man inte svarade snabbt där. Så vi fick till sjukt många företagsbesök bara genom att göra på ett annorlunda sätt.

Det kan vara en belastning att ha tidigare erfarenheter om den personen vill göra som man gjort tidigare på något annat ställe.

Ebbas framfart gav insikter. Som att unga som startat UF-företag på gymnasiet kan en hel del om att driva företag. Men också annat.

– Det sitter inte i åldern och det sitter inte i någonting av tidigare erfarenheter. Eller tja, det kanske det gör i någon mån, men det kan också vara en belastning att ha tidigare erfarenheter om den personen vill göra som man gjort tidigare på något annat ställe.

Alla vd:ar blir delägare

Att erbjuda delägarskap i samband med en vd-tjänst är ett koncept som de har i alla sina lokalavdelningar.

– Vi äger alltid en majoritet i bolaget för att hålla ihop konceptet. Men eftersom man som 19-åring kanske inte har samlat ihop pengar för att satsa, så tar vi de stora kostnaderna. Vi ser även till att entreprenören får lön från dag ett och inte behöver ha ett annat jobb vid sidan av, utan kan börja på hundra procent. Där börjar processen, sedan lär man sig med tiden. Det är oerfarna ledare, men de tar snabbt till sig nytt och blir snabbt duktigare än vad jag är, säger Tjoffe.

Men allt handlar ju inte om vd:ar, utan väldigt mycket om övrig personal. Här har Tjoffe och Ulrik tänkt om rejält sedan starten. Den omsvängningen är också en viktig pusselbit i framgångarna, menar Tjoffe.

– När man startar vänder man på varenda krona. Man blir dumsnål och då är man inte jämt en jättebra arbetsgivare. För några år sedan – till slut – föll polletten ner. Vi insåg att vi måste ha ambitionen att vara branschens bästa arbetsgivare. Ju mer vi satsar på det desto bättre kommer det bli. Nu har vi dragit det så långt att vi säger upp kunder som inte står bakom vår värdegrund.

Värdegrunden är allt

Värdegrunden består i huvudsak av tre ord: ansvar, bemötande och kvalitet.

Bemötandet handlar inte bara om hur de själva bemöter sina kunder, utan tvärtom också. Och det har fått konsekvenser. Nyligen sa de upp en av sina största kunder i Uppsala på grund av det.

– De hade en jäkligt taskig attityd till våra ledare, som gick hem och hade ont i magen. Då var det skit samma att det var volym i affärerna. Om det tar för mycket fokus för våra medarbetare är det inte värt att ha en kund som inte kan bete sig. Så vi säger gärna upp en kund som inte kan säkerställa arbetsmiljön för våra medarbetare. Det skapar trygghet för våra medarbetare att veta att det inte bara är något vi säger, utan att vi gör det på riktigt.

Om det tar för mycket fokus för våra medarbetare är det inte värt att ha en kund som inte kan bete sig.

Värderingar är grunden i allt varumärkesbyggande. Och eftersom den egna personalen är en så viktig del av marknadsföringen borde personalpolitiken alltså vara ett viktigt instrument för alla.

Tjoffe menar att de inte haft någon uttänkt strategi egentligen. De har tittat på hur andra gör och tagit det bästa därifrån.

– Det är vår framgångsfaktor. Vi har inte kommit på ett dugg själva, allt är snott. Men det är ett bra hopkok, säger han och fortsätter:

– Allt handlar om att se på något utifrån reellt bondförnuft. När man jobbar i bolag som är väldigt personalintensiva är det sjukt viktigt att människorna är trygga och har det bra på sin arbetsplats. Det är en självklarhet när man pratar om det, men det finns så många bolag som inte gör det. Se till att göra det riktigt bra för medarbetarna och ta hand om dem. Då kommer resten att följa med, förutsett att du har en sund affärsmodell i grunden så att ekonomin går ihop. Bara gör det som det borde vara, det räcker.

Startade som 12-åring

Tjoffe beskriver sig som ”en helt vanlig bonnjävel från Mogata utanför Norrköping”. Han var urusel i skolan och har som vuxen diagnosticerats med bokstavskombinationer. Han tycker ändå att han hade drägligt lika förutsättningar som många andra.

– Jag hade föräldrar som byggde sitt första hus i början av 90-talet och som band sina lån alldeles för dyrt. Jag bodde på hotell första gången när jag var 18 och hade ätit ute på restaurang två gånger innan dess. Vi hade mat på bordet och en jättetrygg uppväxt, men vi hade inget överflöd. Det fanns inte massor av pengar som man kunde köpa sig fram i livet för. Då fick man skapa det.

LYSSNA PÅ HELA SAMTALET HÄR:

Vid tolv började han jobba som discjockey, utan att fatta att det var entreprenörskap han sysslade med. Första giget var på en kompis lillasysters kalas. (”Jag fick 50 kronor för att spela i 6 timmar. Det var ju en kanondeal!”)

I nio år skulle han fortsätta att spela innan tinnitus satte stopp för DJ-karriären.

– När man är tolv kan man ju inte ha bolag. Det är idioti, man borde få starta tidigare. Så det var svarta pengar på alla sätt och vis. Men jag lovar att betala in skatt om det är så att det är att det begåtts något brottsligt som inte är preskriberat, säger Tjoffe.

Motgångar som ger driv

Första riktiga bolaget startade han 2007, med sin ”kompanjon forever”, Ulrik. De skulle hjälpa företag köpa reklam. Det gick inte bra och mediabyrån gick i graven. Då öppnade de en webbutik med seglarkläder i stället. De tog banklån, köpte in massor av kläder och gjorde sig redo med packtejprullarna.

Två veckor senare kom första kunden, som beställde en pikétröja och en glasögonsnodd.

Alla framgångsrika företagare som jag känner är lite kantstötta.

Även om han säger att hans förutsättningar var desamma som kompisarnas, så var det ändå något där i skolan som har direkt koppling till hans framgång som företagare. Och något som han tror sig ha gemensamt med många andra.

– Alla framgångsrika företagare som jag känner är lite kantstötta. De har inte riktigt haft det så himla lätt jämt. En av mina stora drivkrafter är revansch. Jag var väldigt icke-framgångsrik i skolan. Jag var bedrövlig. Än idag, många år senare, klipper jag ut varje tidningsartikel som skrivs om mig och sätter in i ett tidningsarkiv. Det blir ett kvitto på det lärarna sa: ”vad ska det bli av dig, du kommer inte klara av ett jobb, du klarar inte av ett skit”.

15–20 bolag, hittills

Han har motbevisat dem gång på gång.

– Så bångstyrig är jag inte. Kanske är jag lite svår att leda, men jag funkar hyfsat i möblerade rum. Jag tror att det här är gemensamt för många. Man har kanske någon bokstavskombination, är inte särskilt framgångsrik i skolan och får ett driv, något att visa, något man vill uppnå.

Drivet gjorde att han fortsatt trots motgångar. För Tjoffes del har det hittills resulterat i 15–20 företag. De flesta har gått åt skogen. Ofta har han haft flera igång samtidigt. Där andra trycker på att man ska satsa på en sak i taget, tänker Tjoffe tvärtom.

– För mig har det varit en framgångsfaktor att starta flera grejor. Det var ju inte det första företaget som blev något bra. När det väl blev bra hade jag kanske startat tio företag redan. Hade jag tänkt att jag bara skulle fokusera på ett i taget så hade det bra företaget inte hunnit blivit av.

Bara en kaptensmössa

Ändå håller han med om att det inte går att ha fullt fokus på flera företag samtidigt.

– Jag har gjort jättemånga dåliga affärer genom åren. Det som de har gemensamt är att jag drivit dem som andrauppgifter. Jag har insett att det alltid måste vara en entreprenör som har mer ont i magen över ett problem än jag när hen går upp på morgonen. För man kan bara ha ett fokus.

Man kan sitta i styrelser och deläga, men det måste vara en kapten på varje bolag, annars blir det inte bra.

– Man är ju optimistiskt lagd och tänker att jag har massor av timmar på dygnet. Men man hinner inte. Någon annan måste ha huvudansvaret, säger Tjoffe.

Jag är glad att jag fötts med den här energin och att jag orkar köra på när andra somnar.

Hur vet man när man kommit till vägs ände och att de är dags att lägga ner och fokusera på något annat?

– Det är världens svåraste fråga. Det finns ju många framgångshistorier där någon lyckades just för att man aldrig gav upp, trots att det kändes hopplöst. Så det finns nog inget självklart svar. Så länge man själv tror på det ska man fortsätta köra tror jag.

Viktiga delmål

Bokstavskombinationerna har bidragit med mer än usla skolresultat och en fantastisk revanschlust. De är en del av Tjoffes superkrafter som företagare.

– I grund och botten måste det vara att jag har en rastlöshet och ett driv – och förmågan att trots det plocka ner de här grejorna. Göra dem, göra klart dem, så att de inte blir någon annan som får städa upp efteråt. Målen och drömmarna blir ofta till verklighet. Och så sätter jag delmål. Det är min absoluta superkraft. Inte att jag kan någonting. Jag är glad att jag fötts med den här energin och att jag orkar köra på när andra somnar.

Mats Stridh och Tjoffe.

Med ett bra team omkring sig kan Tjoffe både agera som visionär och förvaltare. Han jobbar strukturerat med mål och delmål och följer upp nästan dagligen.

– Många sätter upp omsättningsmål som säger ”vi ska ha så här mycket tillväxt”. Men vad betyder det? Hur mycket måste Katrineholm och Motala växa? Och vad behöver vi göra för att det ska gå? Så det blir delmål. Om de inte prickas in måste vi överprestera någon annan stans.

Så här tänkte varken Tjoffe eller Ulrik från början. Det var därför de växte så långsamt då jämfört med nu, menar de.

– Det var inte samma wow som det är idag. Det är för att vi lärt oss. Vi har kollat på andra bolag och fått bra inspiration. Vi har plockat ihop det och tillsammans har det blivit väldigt bra och något som känns väldigt bekvämt.

Bästa investeringen

Ett sätt att göra nytta utan att själv ta kaptenshatten har varit genom att investera i andra bolag. En riktigt bra sådan investering var i Ideal of Sweden, där Tjoffe och Ulrik gick in som första investerare när företaget stod på ruinens brant.

Idag är det ett miljardbolag. Men det visste de ju inte då. Så vad såg Tjoffe som inte banken såg?

– Dels har jag har känt Joachim Lindström i hela mitt liv. Vi är gamla grannar på landet och hade haft ett bolag ihop innan dess där vi sålde fotbollsskor på nätet. Dels hade Ideal en sådan otrolig potential från början. Man hade stora likviditetsproblem när man stod i tillväxt för man hade fått in för många kunder. Men varför vågar ingen satsa på det?Det var en no brainer – det var mitt livs enklaste och mest solklara beslut.

Idag är Joachim och medgrundaren Filip Ummer förebilder för Tjoffe. De är riktigt duktiga entreprenörer och världens bästa säljare, om man ska tro honom.

Jag förstår inte bolag som skatteplanerar och flyttar pengar till andra länder. Det är så sjukt omodernt, så pinsamt.

På frågan om vad Tjoffe ser som gör att han tänker annorlunda kommer han tillbaka till ålder.

– Jag vill påstå att jag inte kollar på ålder. Det är inte relevant. Många utgår från att någon som driver ett bolag behöver vara gammal och grå och 55 och ha gjort det här tre gånger innan för att man ska våga satsa. Om det var så skulle ju inte jag ha lyckats och ingen annan ung företagare. Någon måste våga satsa på framtidens superstjärnor. Och det är oftast billigare, enklare och mer formbart att göra det. Fast vi har inte bara investerat i bolag med unga grundare, utan det är väldigt blandat.

Krånglar till det

De som inte lyckas – vad gör de för fel?

– Ofta krånglar man till det för mycket. Bygger upp för mycket floskler och visioner men för lite action. Det kan väldigt många bolag fastna på. Pratar mycket, men sedan händer det inte så mycket.

För att lyckas framöver tror Tjoffe på att ta samhällsansvar. Värderingar är A och O.

– Jag förstår inte bolag som skatteplanerar och flyttar pengar till andra länder. Det är så sjukt omodernt, så pinsamt. Jag blir ruskigt irriterad på hur man kan göra så när man ändå har en god affärsmodell i grunden och kan tjäna pengar. Städarna kommer i år betala 119 miljoner i skatt. Det gör vi jättegärna. Vi är lönsamma och det går bra, säger Tjoffe och fortsätter:

– I takt med att transparensen ökar kommer kunderna vara öppna med vad de kommer att välja. En tydlig trend som jag tror på är att ta hand om sina medarbetare, vara en sjyst samhällsspelare och ta sitt samhällsansvar. Både att inkludera människor från andra länder och ta ett ansvar för integration. Det är det som kommer vara en otrolig framgångsfaktor.

Byter bana vid 40

Om Tjoffe och Ulrik har vuxit i sitt sätt att driva företaget framåt så har Tjoffe dessutom vuxit i sitt sätt att se på sina personliga mål.

– Fram till för några år sedan så tänkte jag att jag skulle bli förmögen och att pengar skulle skapa lycka. När jag sedan uppnådde en vissa möjligheter med pengar och frihet, insåg jag att det inte alls var det jag brann för. Eller tyckte var kul. Det var inte det som var min drivkraft. Då började jag tänka mer. Nu har jag min livsplan för vad jag ska göra de närmsta åren.

Den planen ser ut så här:

”Vara operativ och närmast ohälsosam när det kommer till min arbetsbelastning tills jag är 40. Då ska jag bara göra sådant som jag tycker är kul. Jag ska aldrig någonsin komma hem till min familj och säga ”jag måste göra det här, svara på de här mejlen”.

Jag har tänkt satsa någonstans mellan 90–95 procent av de tillgångar jag har till att lösa något av världens problem för att hitta en hållbar framtid.

Tjoffe och sambon Eleonor Leone på juldagsfesten som de arrangerar varje år för 3 000 personer!

Som tur var har han idag en livskamrat som också satsar mycket på sin karriär. Så där är ingen konflikt, men Tjoffe medger att familj och vänner annars får stryka på foten idag.

– Nu uppoffrar jag väldigt mycket för att uppnå det jag vill. Det kan jag inte göra tills jag trillar av pinn. Men jag har en väldigt strukturerad plan och om åtta år ska jag ha lite bättre förutsättningar än jag har idag.

Ska ha en halv miljard

Lite bättre förutsättningar betyder en halv miljard i reda pengar. Plus obegränsat med tid.

– Jag har tänkt satsa någonstans mellan 90–95 procent av de tillgångar jag har till att lösa något av världens problem för att hitta en hållbar framtid. Det finns ett jäkla mörker där ute nu. Man behöver inte vara speciellt smart för att förstå att det är kört. Vi kan inte leva som vi gör, vi måste göra stora förändringar. Men ingen tar riktigt tag i det.

Här tror Tjoffe stenhårt på kraften i entreprenörskapet.

– Jag tror på allvar att driv och entreprenörskap är lösningen på alla världens problem, i kombination med att man fått möjlighet till vissa ekonomiska medel. Jag har en chans att förbättra världen på ett eller annat sätt. Kanske till och med kan lösa något av de stora världsproblemen med plaster i haven, tillgång till rent vatten eller något liknande. För att det finns en tanke som inte är tänkt än.

Byta ut plasten

För honom handlar det i första hand inte om att mätta magar eller att rädda delfiner och havssköldpaddor. Även om han medger att det känns sjukt att tänka så.

Lösningen på problemet med plaster i havet, som han ser det, är att gå till roten med problemet, inte symtomen.

– Det är att täppa till någon av de kranarna som bara pumpar ut plaster, som till exempel Indonesien, som är en av de största bovarna här. Då är problemet inte bara att bara stoppa det, utan att lösa grundproblem och ta fram förpackningar som är billigare än plast. Eller hitta ett sätt där råvaran plast har ett värde så att det är värt att inte slänga det i floden, utan att plocka upp det och återvinna det – att det finns ett ekonomiskt incitament. Det kan man lösa genom entreprenörskap.

Men varför vänta åtta år, varför inte bara göra det nu?

– Mycket bra fråga. Men om jag ska vara världsbäst på det, så kan jag inte samtidigt vara en duktig företagsledare på Städarna. Man måste välja vad man gör för någonting. Jag brinner mer för Städarna nu än kanske någonsin. Då är det värt att köra på.

Går i bräschen

– Vi gör otroligt mycket gott med att skapa arbetstillfällen för folk som står långt från arbetsmarknaden. Vi går i bräschen för att vara en hållbar arbetsgivare. Andra i branschen har kopierat oss i flera år. De kan de fortsätta göra. Då kan vi på ett litet plan påverka samhället positivt.

När man får göra det man tycker är allra roligast är det svårt att inte jobba jämt. Jag älskar att bygga bolag!

Målen är höga, minst sagt. Men Tjoffe verkar inte särskilt oroad över att inte nå dem.

– Det värsta som kan hända är att jag gör någon av de här satsningarna och failar fullständigt. Men då har jag ändå försökt.

Vad tror du att ditt 40-åriga jag skulle sagt till ditt nuvarande jag?

– Du behövde inte jobba så hårt. Du har säkerligen slösat bort några år här. Jag kommer nog rycka mig i örat och säga ”skärp dig”. Jag tycker att det är lite jobbigt att jag ser det här nu, ändå gör jag ingenting åt det. Men det är så mycket svårare än man tror. Det är som att sluta äta socker eller sluta röka. När man får göra det man tycker är allra roligast är det svårt att inte jobba jämt. Jag älskar att bygga bolag!