Avundsjuka är något som möter varje småföretagare. Vissa A-skattare är så avundsjuka så att de kan kräkas. Men på vad?

Vårt sommarprojekt med landets enda varietétält och trolleri uppfattas av vissa som mycket provocerande. Vilket yttrar sig i osynliggörande. Man ser inte tältet när det står uppställt mitt i stan. Man ser inte helsidesreportagen i lokaltidningen.

En vanlig orsak är att vi företagare verkar ha så roligt. Självklart, du måste tycka att det är roligt för att vara högpresterande. Ser du jobbet bara som ett sätt att skaffa dig lön och ledigt, lär dig jobb framledes utföras av en algoritm, robot eller kines. Och det spelar ingen roll hur välutbildad du är. Till samma pris som en svensk datakonsult kostar får du fem indier med bättre utbildning från högre rankade universitet. Utan arbetsglädje har du snart inget jobb.

Det anses självklart att anställda ska ha bästa tänkbara utrustning. Men hur många är det inte som blir avundsjuka på småföretagares arbetsredskap?

I vårt fall är det mer extremt. Springa iväg och specialbeställa ett jättestort tält med proffsigt ljud och ljus, det gör man inte ostraffat.

Vi har sedan starten 2008 netto satsat runt en halv miljon kronor. Om jag istället tagit ut pengarna som lön, hade det blivit 250 000 kr i fickan.

För 250 000 kronor får man en enklare husvagn eller en mindre fritidsbåt. Vi har ingendera.

Det blir drygt 43 000 kronor om året, vilket de flesta bränner på att ligga halvt medvetslösa på en fjärran sandstrand och frekventera krogen. Vi har inte åkt på semester sedan barnen flyttade hemifrån och krogen, dit går jag bara i tjänsten.

Det handlar alltså om att prioritera. Tycker man att meningen med livet är att bränna pengarna på ingenting, så är det ett personligt val. Mitt val är att förverkliga min stora dröm. De allra flesta har råd att göra samma sak som vi, om de vågar och kan tänka sig att prioritera bort annat.

Så det handlar om att anställda är avundsjuka på att vi småföretagare vågar satsa.