Den vanligtvis skarpsynte och genomtänkte Janne Näsström (Driva Egets bästa bloggare?) går för en gångs skull vilse i sin senaste krönika när han ondgör sig över ett förslag att sänka minsta möjliga aktiekapital från 50.000kr till 25.000kr. Ja, det är sant att gamla avdankade politiker med konsultlåda och hobbyföretagare gynnas av en sådan sänkning, men de är långt ifrån de enda.

För några år sedan var minsta aktiekapital 100.000kr, en astronomisk summa för mig när jag startade företag första gången, men en bagatell för den som startar en butik eller en mekanisk verkstad. Av någon för mig okänd anledning sänktes gränsen några år senare till 50.000kr, vilket fortfarande är förskräckligt mycket pengar för den som inte nyligen fått ut ett rejält arv eller kunnat jobba ihop pengar på ett välbetalt jobb. Självklart ska det kosta att köpa sig fri från personligt ansvar vid en konkurs, men det märkliga ligger i att detta friköp ska kosta lika mycket oavsett vilken typ av företag man driver.

Aktiebolag kan vara allt från Volvo, som kan förlora 50.000kr på en sekund utan att någon ens märker det, till enmansföretagare som konstant sliter för varje krona som ska in i företaget. Faktum är att den senare kategorin är betydligt mycket vanligare, även om den förstås inte har lika stor betydelse för Sveriges ekonomi. Den stora frågan som behöver besvaras, är varför gränsen för aktiekapital ska vara lika för alla. Varför har vi inte en glidande skala där kapitalet måste relateras till omsättningen eller balansomslutningen? Krångligare förstås, men på något sätt mer rimligt och rättvist.

Vilken bransch man befinner sig i har också en väldigt stor betydelse. Ska du sätta upp en produktion som kräver avancerade maskiner eller en butik som måste ha inredning och lager, vill du antagligen låna pengar i banken. Då räcker ofta inte ens dina 50.000kr i aktiekapital som säkerhet, du måste gå i borgen med ditt hus också. Om du istället, som jag gjorde en gång i tiden, vill driva en konsultverksamhet eller något annat inom tjänstesektorn, är det inte säkert att du behöver något kapital alls. Du kanske behöver en dator eller en bil, men det har de flesta av oss redan privat och det vore vansinne att gå ut och köpa nytt innan du vet att företaget bär sig. Din största kostnad är din personal, men när du jobbar ensam i firman, vilket är det klart vanligaste vid nystarter, anpassar du helt sonika din lön efter vad du klarat att fakturera. Några leverantörsskulder att tala om har du inte, så varför skulle du egentligen behöva skydd mot personligt ansvar? Och på vilket sätt skulle det bli så väldigt omöjligt att driva företag med något mindre pengar på högersidan i balansräkningen?

Det som ett högt krav på aktiekapital gör för de många tio tusen mikroföretagare som startar verksamhet varje år, är att det driver dem till att starta i form av enskild firma eller handelsbolag. Att dessa bolagsformer kräver personligt ansvar är det minsta problemet. Det som skapar problem är att de opererar längs en luddig och för många svårbegriplig gräns till den privata sfären. Väldigt många skulle vara betjänta av den tydlighet som ett aktiebolag ger: du vet vad som är ditt privata och vad som är företaget. Du får bara ut pengar om företaget kan ge dig lön och frestas därför inte att ta av momspengar och latenta skatter. Detta gör det i sin tur nödvändigt att redan från början ha ordning på företagets redovisning och att ha ett eget bankkonto för företaget (nej, detta är verkligen inte självklarheter för alla enskilda företagare), något som brukar vara mycket bra för företagets utveckling och lönsamhet.

Så, Janne, förklara gärna för mig varför just 25.000kr skulle göra det helt omöjligt att driva ett företag på heltid, medan 50.000kr skulle vara fullt tillräckligt för alla företag i alla storlekar, i alla branscher.