Alla dessa dagar...
1991 debuterade den då 60-årige före detta finansministern Kjell Olof Feldt med boken Alla dessa dagar som handlade om hans tid i regeringen. Det intressanta för mig är inte boken i sig (eller den är säkert intressant – jag borde köpa den) utan titeln. Alla dessa dagar... inleder nämligen den oerhört tänkvärda devisen: Alla dessa dagar som kom och gick – inte visste jag att det var livet...
JOOOOO!!!!! Det är vad jag vill skrika ut. Du måste för sjutton vetat att det var livet. Upptäckte du att livet var alla dessa passerade dagar då du blev 60? Visserligen vill jag gratulera dig till ett yrkesliv där du inte uppfattade att det var livet som passerade dig förbi då du satt i plenisalen och riksdagskamrar (eller var politiker nu sitter). Du måste varit väldigt uppfylld av ditt då du inte förstod att den här onsdagmorgonen i november som måhända är anskrämligt ful i sitt regniga blåsiga jag, aldrig kommer åter. Det gör heller inte dina barns dag just den här onsdagen då de ritat en teckning föreställande en trollslända från i somras. Jag hoppas bara du tog dig tid att titta på den, berömma den och kanske till och med fantisera något om den du kunde tala med ditt barn om på kvällen då du läste saga (för du läste väl saga Kjell Olof)?
Jag hoppas du tog dig tid att stanna upp och se ut över fjärdarna vid riksdagshuset och skänka en tanke till hur det såg ut här förr och kanske fundera ett kort tag över det. Eller att du kunde njuta av wallenbergaren du åt till lunch någon dag utan att ha siktet inställt på nästa möte. Gud – jag hoppas du blev lite berusad någon fredag, la på en platta du och din fru gillade och dansade och glömde bort EU, FN och Sveriges riksdag bara för ett kort tag och drömde er till ett trettiotals New York till tonerna av My Way.
För det gör jag! Jag vet att alla dessa dagar som passerar är livet. Jag valde entreprenörsvägen av en enda anledning. Det handlar inte om pengar och absolut inte om karriär. Jag kan tänka mig att jobba på fritids. Då slipper man en massa tråkiga vuxna med sina åsikter och värderingar och får bygga lego med barnen eller komma på ett fantasyspel med dem. Men den friheten hittar jag också i entreprenörskapet. Däremot så tillåter en anställning inte friheten att äga min tid så jag kan säga till mig själv Alla dessa dagar som kom och gick – det visste jag var livet (och jag tog hand om dem) – den dagen det randas. Den friheten hittar jag i entreprenörskapet där jag ges rätten att bestämma över min egen tid. Där kan jag bestämma över min tid och vikta den mot förtjänst. Med den friheten kommer också mitt arbete att bli det jag älskar. Med den friheten motas pliktkänslan och jante på flykt och jag lever istället för att arbeta. Det är den största friheten. Och då kan man säga som Abbe i Astrid Lindgrens Madicken att ”man känner livet i sig”. För jag känner livet i mig en junimorgon på Jungfrufjärden då inte en båt är ute. Eller då jag hämtar min dotter tidigare för att gå och simma. Eller då jag kan äta en lång lunch med min älskade en vanlig torsdag utan att känna stress. Det kan jag göra för att jag styr min tid. Och då det är dags att gå till arbetet så är det inte arbetet jag går till. Jag går till webbutveckling som jag älskar (och älskade som ungdom). Jag går till min pod och bäste vän för att göra något som vi brinner för och älskar. Jag bygger mitt liv. Då känner jag livet i mig och då jag känner livet i mig vet jag också att det är just de dagar som kommer och går.
Varje dag måste räknas. För att varje dag ska räknas måste jag ges största möjliga utrymme att få den att räknas. Därför måste jag få möjlighet att göra exakt det jag vill när jag vill. Det är entreprenörskapets största del för mig. Friheten att styra sin egen tid och friheten att göra allt man älskar. För att de dagar som kommer och går är livet.
Nyss fick jag erbjudande om anställning eller konsultverksamhet. Jag ska starta upp min andra firma och för första gången sälja något på riktigt. Jag övervägde inte ens anställning. Jag vill aldrig mer vara anställd. Jag vill vara fri. Och jag vill kunna skriva sådant här när jag vill, var jag vill. Glöm aldrig att den här dagen bara är en del i ditt liv. Gör så att den räknas. Gör så att varje dag räknas. Du har bara ett liv. Lev det. Du är entreprenör. Du vet hur du ska göra.
PS
Jag älskar lego. Jag har alltid gillat det bättre än låt säga pussel. Med olika bitar formar du det du vill bygga upp. Du måste vara kreativ och du ges oändlig frihet. Det är som entreprenörskapet. Jag brukar säga att medan en del andra lägger sitt livspussel i vardagen så bygger jag mitt livslego i frihet. Det är entreprenörskap för mig. Därför vill jag vara entreprenör. För att alla dessa dagar som kommer och går är livet. Jag hoppas Kjell Olof ändå förstod det.
