För finansminister Anders Borg och nästan alla politiker är det nu allra viktigast att få fler arbetslösa i arbete. Och det ska ske genom att företagen växer och nya företag startas.



I höstbudgeten och i skuggbudgetar talas det om att reglerna ska stimulera både företag och privatpersoner att aktivt använda kapital för investeringar i riskprojekt.



Men dagens skatteregler uppmuntrar landets småföretagare att göra precis tvärtom – att vara passiva och lägga företagets pengar på hög.



Det verkar som om Anders Borg inte vet hur det går till. Men det tänker jag berätta för honom här.



Det är nu fler företag än någonsin som säljs eller läggs ner. Fyrtiotalisterna håller på att pensionera sig och väljer förstås då det bästa sättet att göra sig av med sina företag. Då uppmanas de av sina revisorer och rådgivare att göra så här:

• 
  De lägger ned verksamheten, slutar jobba och säljer inventarier och annat, men de säljer inte aktierna i sina bolag.
• 
  Efter olika transaktioner och en bolagsvinst som de betalar bolagsskatt på står de där med en påse pengar på några miljoner.

De skulle vilja låta det kapitalet arbeta – sätta det i nya projekt och investera det hos alla de nya småföretag som ropar efter kapital för att kunna skapa nya jobb.

Men skattesystemet stimulerar dem att göra det motsatta – och här Anders Borg kommer skandalen med de galna reglerna som säger så här:

• 
   Om du som fåmansföretagare är passiv i ditt aktiebolag i fem år kan du när den tiden gått sälja bolagets aktier eller likvidera bolaget med en skatt på 25 procent (43 procents total skatteeffekt eftersom bolagsskatt tidigare betalats). Om ditt bolag då i stället är aktivt blir skatten 32-57 procent på största delen av vinsten.
• 
  För att räknas som passivt krävs två saker som båda är negativt för landets ekonomi – att fåmansföretagaren inte får fortsätta att jobba med likartad verksamhet och inte vara aktiv med att placera om bolagets pengar.

Det finns förstås sätt att kringgå dessa vansinniga regler – fåmansföretagaren kan jobba på som tidigare fast i en enskild firma. Men hela skattestrategin är absurd och används mycket mer än vad Anders Borg och andra politiker har fattat.



Problemet är inte bara att staten genom dessa ologiska regler går miste om riskkapitalsatsningar som annars hade kommit. De får också företagare att agera efter orimliga improduktiva bestämmelser i stället för efter sunt förnuft och principer som är bra för samhället.



Detta är bara ett exempel i det lapptäcke av regler som kallas 3:12. När de infördes för drygt 20 år sedan skulle de motverka att företagare omvandlar tjänstinkomster till kapitalinkomster.



Sedan dess har det tillkommit så många kompletteringar och ändringar att företagarna tvingas anlita dyra konsulter, som knappast själva ser alla konsekvenser. Effekten blir ofta den motsatta mot vad som var tänkt.



Egentligen finns det bara en vettig lösning – avskaffa 3:12-reglerna och gör om företagsbeskattningen i grunden.



Det nya riskkapitalavdraget som kom i höstbudgeten är ett steg i rätt riktning, trots att dessa regler krånglat till det ytterligare. Den som investerar i sitt eget eller någon annans onoterade bolag får en skatterabatt på 15 procent av investerat kapital - om nu inte investeraren skrämst bort av alla begräsningar som omgärdat reglerna.(Se atikel om detta i Driva Egets oktobernummer).



Själv är jag ett levande exempel på att ett sådant avdrag kan göra nytta:



Jag gick tidigare i år in som affärsängel i det nystartade lilla kemiföretaget Infiniton AB. Jag satsade lite pengar i ett så tidigt skede att det inte fanns någon kommersiell tillämpning utan bara en patenterad uppfinning med stor potential men också stor osäkerhet.



Jag tog risker med min insats. Men hade jag fått riskkapitalavdrag hade jag vågat riskera ett högre belopp.



(Ur ledare i Driva Eget som prenumeranterna kunde läsa i nummer 4 redan i början av september).