"Annie Lööf, sluta att bara krafsa på ytan!"
19 april,
2014
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Driva Egets krönikör Janne Näsström är trött på ogenomtänkta förslag.Kommentera också Janne Näsströms andra krönikor på hans blogg HÄR.
I elfte timmen har företagandet blivit en fråga i valrörelsen.
Det är Centern och Allie Lööf som lanserat två till synes företagarvänliga förslag. Men i vanlig ordning handlar det inte om företagarnas väl och ve, utan om att politikerna ännu en gång försöker utnyttja företagare för andra syften.
Förslagen är en krona som lägsta aktiekapital efter brittisk förebild och två dagars arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen, jämfört med dagens 14 dagar.
Bra förslag båda två, som skulle vara mig till kortsiktig personlig nytta.
Men vad är syftet? Att förmå fler att starta företag och att vi som redan driver företag ska anställa människor som storföretag och offentlig sektor inte vill veta av.
Vi börjar med aktiekapitalet. Det är inget som man betalar till någon annan. Aktiekapitalet är bolagets egna pengar och en säkerhetsmarginal för leverantörer, finansiärer och företagaren själv. En krona i aktiekapital betyder att hela säkerhetsmarginalen försvinner, samtidigt som människor utan de ekonomiska resurser som krävs lockas in i företagande.
En krona i aktiekapital betyder också att bankerna i ännu högre utsträckning kommer att kräva säkerheter i form av personlig borgen och inteckningar i villan. Ovanpå det kommer högre ränta och tuffare amorteringskrav.
Redan idag tar bankerna ut en hög riskpremie på företag med ett aktiekapital på 100 000 kronor. Räntan för en rörelsekredit i ett litet bolag, med personlig borgen, ligger på 7-9 procent. Det är betydligt högre än vad privatpersoner betalar för lån till bostadsrätt och villa och mer än vad en blancokredit för semesterresa till Thailand kostar.
Med ett aktiekapitel på en krona blir räntorna ännu högre. Garanterat.
I praktiken kan det innebära att människor utan rätt förutsättningar lockas att driva företag och drabbas av ännu högre kostnader.
Sänkt aktiekapital måste kombineras med andra åtgärder. Viktigast är en ny insolvenslagstiftning som inte lika hårt straffar misslyckade företagare. Mitt förslag är att privat skuldsanering inkluderas i konkursen och att den misslyckades är fri från skulderna efter 3-5 år.
Utan rimliga konkursvillkor är risken överhängande att i praktiken slopat aktiekapital leder till fler livstidsgäldenärer.
Samma sak gäller två dagars arbetsgivarperiod. Det skulle innebära att småföretagare vågar anställda människor med nedsatt arbetsförmåga med olika former av bidrag. Men samtidigt blir man som arbetsgivare ansvarig för eventuell rehabilitering och den anställdes privata skulder.
Bättre villkor i sjukförsäkringen måste kompletteras med slopande av ansvaret för rehabilitering och plikten att bistå kronofogden i utmätning av anställdas privata skulder.
Bristen på helhetssyn visar att Annie Lööf och regeringen bara vill krafsa på ytan. De ser oss som någon annan som ska ordna framtidens jobb och ta över ansvaret för det växande antal människor som storföretagen och offentlig sektor anser vara för gamla, för sjuka, för feta och för lågutbildade.
Krönika i Driva Eget nr 3/2014. Prenumerera här.
I elfte timmen har företagandet blivit en fråga i valrörelsen.
Det är Centern och Allie Lööf som lanserat två till synes företagarvänliga förslag. Men i vanlig ordning handlar det inte om företagarnas väl och ve, utan om att politikerna ännu en gång försöker utnyttja företagare för andra syften.
Förslagen är en krona som lägsta aktiekapital efter brittisk förebild och två dagars arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen, jämfört med dagens 14 dagar.
Bra förslag båda två, som skulle vara mig till kortsiktig personlig nytta.
Men vad är syftet? Att förmå fler att starta företag och att vi som redan driver företag ska anställa människor som storföretag och offentlig sektor inte vill veta av.
Vi börjar med aktiekapitalet. Det är inget som man betalar till någon annan. Aktiekapitalet är bolagets egna pengar och en säkerhetsmarginal för leverantörer, finansiärer och företagaren själv. En krona i aktiekapital betyder att hela säkerhetsmarginalen försvinner, samtidigt som människor utan de ekonomiska resurser som krävs lockas in i företagande.
En krona i aktiekapital betyder också att bankerna i ännu högre utsträckning kommer att kräva säkerheter i form av personlig borgen och inteckningar i villan. Ovanpå det kommer högre ränta och tuffare amorteringskrav.
Redan idag tar bankerna ut en hög riskpremie på företag med ett aktiekapital på 100 000 kronor. Räntan för en rörelsekredit i ett litet bolag, med personlig borgen, ligger på 7-9 procent. Det är betydligt högre än vad privatpersoner betalar för lån till bostadsrätt och villa och mer än vad en blancokredit för semesterresa till Thailand kostar.
Med ett aktiekapitel på en krona blir räntorna ännu högre. Garanterat.
I praktiken kan det innebära att människor utan rätt förutsättningar lockas att driva företag och drabbas av ännu högre kostnader.
Sänkt aktiekapital måste kombineras med andra åtgärder. Viktigast är en ny insolvenslagstiftning som inte lika hårt straffar misslyckade företagare. Mitt förslag är att privat skuldsanering inkluderas i konkursen och att den misslyckades är fri från skulderna efter 3-5 år.
Utan rimliga konkursvillkor är risken överhängande att i praktiken slopat aktiekapital leder till fler livstidsgäldenärer.
Samma sak gäller två dagars arbetsgivarperiod. Det skulle innebära att småföretagare vågar anställda människor med nedsatt arbetsförmåga med olika former av bidrag. Men samtidigt blir man som arbetsgivare ansvarig för eventuell rehabilitering och den anställdes privata skulder.
Bättre villkor i sjukförsäkringen måste kompletteras med slopande av ansvaret för rehabilitering och plikten att bistå kronofogden i utmätning av anställdas privata skulder.
Bristen på helhetssyn visar att Annie Lööf och regeringen bara vill krafsa på ytan. De ser oss som någon annan som ska ordna framtidens jobb och ta över ansvaret för det växande antal människor som storföretagen och offentlig sektor anser vara för gamla, för sjuka, för feta och för lågutbildade.
Krönika i Driva Eget nr 3/2014. Prenumerera här.
