En del människor jag träffar säger att de inte vill starta och driva ett eget företag eftersom inkomsten då blir så ojämn. Hellre en låg och säker lön än att inte veta från månad till månad hur hög lönen blir, eller om det kommer någon alls.

Min erfarenhet säger mig att de har missförstått något. När jag tittar på mina kunder och andra företagarkollegor, ser jag inte mer ryckighet än den som anställda upplever om de ena månaden kunnat jobba övertid och den andra fått ett löneavdrag till följd av en förmån. De av mina kunder som över huvud taget klarar att generera ett överskott i sina företag - och det är flertalet - tenderar att betala ut en stabil och säker lön till sig själva. Inga fantasisummor förvisso och spannet är stort, mellan 3000kr och 35000kr per månad, men stabiliteten och pålitligheten är påfallande. Lönen kommer inte alltid på tid för alla och ibland måste företagaren förhandla med sig själv om en tillfällig, mindre sänkning, men det är undantag från regeln.

Det som misstolkas som oförutsägbarhet är snarare ett utslag av arbetsmarknadens logik, där vi lärt oss att betrakta den anställdes situation som det normala. Som anställd kan man förvänta sig lön från första dagen, det vill säga långt innan man gör någon verklig nytta eller ens har kunnat visa att man kommer att kunna göra nytta. I gengäld tar löneutvecklingen bara i väldigt liten grad hänsyn till den anställdes utveckling vad gäller kompetens, erfarenhet och nytta för arbetsplatsen. När man kan jobbet och drar in stora pengar till arbetsgivaren, hamnar stora delar av förtjänsten någon annan stans än i lönekuvertet.

Lite krasst kan man säga att den anställde antingen får sin lön tack vare andras arbete (normalt i början av anställningen, men det finns även andra situationer när detta gäller), eller själv arbetar ihop till andras lön och utdelning.

Det som många i samhället verkar ha märkligt svårt att förstå, är att det för en ensamföretagare inte finns den där andre som man kan få eller ge lön från eller till. För att över huvud taget få någon lön måste vi jobba ihop den själv. I början, när vi måste jobba som allra hårdast för att inte företaget ska självdö, blir lönen knapp eftersom pengarna normalt sett kommer efter att ett jobb är gjort. För den som lyckas i sitt företagande och så småningom börjar kunna slå av på takten, väntar en rundlig belöning i form av lön och annan ersättning som vida överstiger det arbete som just då måste utföras.

När det ändå uppkommer en ryckighet, är det snarare en effekt av samma typ av oförsiktighet som gör att en anställds lön kan vara slut långt innan nästa löning. Många företags intäkter visar förstås upp en ryckighet, men det innebär inte att man låste låta hela företaget skakas av kundernas helt mänskliga beteenden. Det som mina smarta kunder med fast lön har gjort, är att i början vara oerhört försiktiga med löneuttag för att på så vis bygga upp en buffert och sedan bara ta så mycket i lön varje månad så att bufferten förblir stabil över längre tid. Hur de lyckas överleva fram till den punkt på bufferten är uppbyggd har jag aldrig lyckats förstå fullt ut, men det är kanske just den typen av klurighet och uthållighet som gör att man trivs och lyckas som företagare?