Att vara egen är som att ha barn
11 januari,
2010
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
3 minuters läsning
Jul- och nyårshelgerna är speciella tillfällen att träffa de man känner och deras vänner, bekanta och släkt. Kul kanske och en katastrof i andra sammanhang.
Vi satt några och pratade nyårslöften och mål med 2010. Ett gäng goda vänner, vi har känt varandra rätt länge nu. Vi har olika titlar, är anställda, egenföretagare och mellan jobb. Vi representerar nog samhället i stort och självklart har vi olika mål och val och även drömmar.
Jag fick frågan hur det är att vara egen, hur jag vågade säga upp mig från banken och starta egen firma med egen affärsidé. Är det inte ensamt, hur går det ihop? Hur vet du hur du ska ta betalt, hur hittar du dina kunder? Hur gör du?
Nyfikenheten känns som att den är större nu för att vara egen. Kanske beror det på att samhället har förändrats och de trygga anställningarna inte visat sig vara så trygga.
En annan rolig kommentar fick jag i december då jag åt lunch med en tidigare kollega, lunchen avslutades med att "nu måste jag gå tillbaka till jobbet, lyckliga dig som kan gå runt som du vill". Jag försökte förklara att jag också har massor att göra och åtaganden, tider att passa. "Jo, men.... du får ju ändå bestämma själv!"
Och det är sant, som egen får man bestämma själv när man ska jobba, hur man ska jobba, vilka rutiner och strategier man ska ha. Dock, ibland kan det vara bra att tänka till på de där samtalen man har haft med sina tidigare chefer, när man har kommit med sina idéer "som är så fantastiskt toppen" och som man har fått kritik för. Det är lätt att bli upprymd av en tanke och springa för fort åt fel håll, innan alla fakta hinner ikapp och riktningen ändras till en som är bättre.
Därför vågar jag, för att jag har idéer, för att jag har personer runt omkring mig som orkar lyssna på mig och mina idéer och som vågar ge mig feed-back och nya tankar så att det blir rätt bana från början.
Att vara egenföretagare kan vara ensamt, men ibland är det alldeles för många runt omkring så att det är svårt att hinna med. Min tid måste ju generera en intäkt, någon gång i framtiden. Nu är vi tillbaka från ledigheter igen och som egen företagare får jag ingen lön, medan min man tjänar mer när han inte är på jobbet...
Och ihop går det, mycket tack vare att jag har ett fantastiskt nätverk, och för att jag hela tiden jobbar för och med mina kontaktpersoner så att vi alla ska få fler tips, nya kontakter och till slut också intäkter.
Det är som att ha barn (tror jag) det är alltid något som händer, man ska hämta och lämna, något sker ad-hoc och akut och man måste rusa iväg, men ibland, ibland då flyter det, allt leker stillsamt och härligt, solen skiner och jag får saker gjort!
Vi ses i vimlet, hälsar Katarina på www.komfab.se
Vi satt några och pratade nyårslöften och mål med 2010. Ett gäng goda vänner, vi har känt varandra rätt länge nu. Vi har olika titlar, är anställda, egenföretagare och mellan jobb. Vi representerar nog samhället i stort och självklart har vi olika mål och val och även drömmar.
Jag fick frågan hur det är att vara egen, hur jag vågade säga upp mig från banken och starta egen firma med egen affärsidé. Är det inte ensamt, hur går det ihop? Hur vet du hur du ska ta betalt, hur hittar du dina kunder? Hur gör du?
Nyfikenheten känns som att den är större nu för att vara egen. Kanske beror det på att samhället har förändrats och de trygga anställningarna inte visat sig vara så trygga.
En annan rolig kommentar fick jag i december då jag åt lunch med en tidigare kollega, lunchen avslutades med att "nu måste jag gå tillbaka till jobbet, lyckliga dig som kan gå runt som du vill". Jag försökte förklara att jag också har massor att göra och åtaganden, tider att passa. "Jo, men.... du får ju ändå bestämma själv!"
Och det är sant, som egen får man bestämma själv när man ska jobba, hur man ska jobba, vilka rutiner och strategier man ska ha. Dock, ibland kan det vara bra att tänka till på de där samtalen man har haft med sina tidigare chefer, när man har kommit med sina idéer "som är så fantastiskt toppen" och som man har fått kritik för. Det är lätt att bli upprymd av en tanke och springa för fort åt fel håll, innan alla fakta hinner ikapp och riktningen ändras till en som är bättre.
Därför vågar jag, för att jag har idéer, för att jag har personer runt omkring mig som orkar lyssna på mig och mina idéer och som vågar ge mig feed-back och nya tankar så att det blir rätt bana från början.
Att vara egenföretagare kan vara ensamt, men ibland är det alldeles för många runt omkring så att det är svårt att hinna med. Min tid måste ju generera en intäkt, någon gång i framtiden. Nu är vi tillbaka från ledigheter igen och som egen företagare får jag ingen lön, medan min man tjänar mer när han inte är på jobbet...
Och ihop går det, mycket tack vare att jag har ett fantastiskt nätverk, och för att jag hela tiden jobbar för och med mina kontaktpersoner så att vi alla ska få fler tips, nya kontakter och till slut också intäkter.
Det är som att ha barn (tror jag) det är alltid något som händer, man ska hämta och lämna, något sker ad-hoc och akut och man måste rusa iväg, men ibland, ibland då flyter det, allt leker stillsamt och härligt, solen skiner och jag får saker gjort!
Vi ses i vimlet, hälsar Katarina på www.komfab.se
