De ville absolut inte starta eget – nu älskar Mattz och Karina sina nya liv
Yasemin Bayramoglu
18 juli,
2016
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
10 minuters läsning
Foto: Möt Mattz och Karina – de motvilliga företagarna som hittat lösningen genom att starta eget.
Han var hantverkaren som blev arbetslös efter en långtidssjukskrivning. Hon var akademikern som blev övertalig vid 60 plus. Möt Mattz och Karina – de motvilliga företagarna som hittat lösningen genom att starta eget.
Som barn såg Mattz Birath sin pappa sitta och räkna på jobb han aldrig fick. Pappan var hantverkare och företagare, jobbade och slet och gjorde massor av arbetstimmar som aldrig blev faktureringsbara. ”Så där vill jag aldrig ha det”, tänkte den unge Mattz.
– Det där genomsyrade min barndom. Pappa jobbade jämt och fick stå ut med mycket gnäll från kunderna. Jag ville inte göra massor av jobb som jag aldrig fick betalt för och jag bestämde mig tidigt: Aldrig företagare! berättar han.
I dag är Mattz hantverkare och företagare. Men ett av barndomslöftena har han hållit: Han lägger inte tid på att räkna på jobb han inte får. Hans affärsidé är lika enkel som företagsnamnet: Hyr en timme! Konceptet är precis som det låter. Kunderna kontaktar honom, anlitar honom för en timme eller fler och får en faktura för den tid som gått åt.
Under denna eller dessa timmar får de hjälp med diverse småjobb som större firmor ofta inte tar. Eftersom Mattz i grunden är elinstallatör kan det handla om att byta en dimmer eller kontakt, sätta upp ett nytt eluttag eller flytta en kontakt. Men det kan också handla om att montera och skruva fast en bokhylla, sätta upp gardinstänger eller sätta upp de där taklisterna som aldrig tycks komma på plats efter renoveringen.
– Jag gör de där småjobben som andra inte kan, vill eller hinner göra. För mig är det perfekt, jag vill ju inte fastna i de stora projekten och jag tackar nej till jobb som jag vet att jag inte klarar av. Jag vill åka ut, göra jobbet och sätter mig sedan hemma i soffan och skriver fakturan samma dag. Och jag tar betalt för den tid jag lägger ner – varken mer eller mindre.
Att Mattz – trots sina barndomslöften – valde att starta eget är en konsekvens av en lång sjukskrivning. Efter drygt 20 år på olika elfirmor, och en period som frilansande fotograf och elmontör, blev han anställd som projektledare, något som resulterade i att han till slut gick in i väggen och klappade ihop. En ambulansfärd och ett sjukhusbesök senare blev han sjukskriven för utmattningsdepression. Mattz sticker inte under stol med att det varit en tuff tid där marginalerna för vad han mäktade med var små. Men med tiden blev marginalerna allt större och det var dags att börja närma sig arbetslivet igen. Men nu fanns inte den gamla anställningen kvar. Mattz var hänvisad till att börja söka jobb och suckar tungt när han berättar om hur många tjänster han sökte.
– Jag har aldrig tidigare haft problem med att få jobb men man får inga jobb när man berättar att man varit sjukskriven för utmattningsdepression. När jag skrev i ansökan att jag varit sjukskriven blev jag inte kallad till intervju. Och när jag inte skrev det i ansökan blev jag kallad till intervju men fick inte jobb när jag berättade. Jag var för frisk för att vara sjukskriven men ansågs för sjuk för att få ett jobb, summerar han.
Lösningen blev en nygammal idé från frilanstiden. Webbadressen www.hyrentimme.se hade han registrerat då, liksom en enskild firma, och nu var det dags att ta tag i den på allvar. Han skaffade webbplats, en Facebooksida och köpte en Facebookannons för tusen kronor.
– På två veckor hade jag 700 gillar. Jag fick snabbt jobb så att jag hade framförhållning på fyra–sex veckor. Nu har jag en–två veckors framförhållning utan att jag marknadsfört mig. Det är Facebook och kunders rekommendationer som ger mig jobb.
Hans omkostnader är små. Kontoret har han på fickan. Firmabilen leasar han, verktygen likaså. Utöver det behöver han bara tänka på att få ihop till sitt eget leverne.
I dag jobbar Mattz cirka sex timmar om dagen. Det är lagom. Han har ju startat firman för att inte gå in i väggen igen och är noga med att arbeta lagom mycket och inte ta på sig för stora uppdrag. Han behöver inte bli rik på sin verksamhet; han behöver bara försörja sig och må bra.
– Blir jag lyckligare av mycket pengar? Nej! Jag blir rik när själen mår bra. Jag tar en månad i taget, hoppas på lagom med jobb och att bli helt frisk och jag mår bara bättre och bättre. Min belöning är den kärlek och tacksamhet jag får från kunderna. När jag kommer hem till en äldre dam, som har bakat kakor och bullar för att jag ska komma, och hon är överlycklig för att hon äntligen ska få upp de där hyllorna och gardinstängerna – då får jag energi.
I dag är killen som aldrig skulle bli företagare en nöjd sådan.
– Jag fick ingen hjälp med starta eget-bidrag men man måste våga satsa ändå. Att starta eget är det bästa jag har gjort, säger han.
Karina DiLucia har samma känsla. Att driva eget är det bästa hon gjort i yrkeslivet. Hon är lite förvånad själv eftersom hon beskriver sig som en motvillig företagare.
– Jag är en gruvarbetarunge från Malmberget och har präglats av det. Att driva eget fanns inte på kartan. Företagare? Aldrig! Det har inte funnits i min värld. Jag får väl erkänna att jag känt en motvilja mot ”de där konsulterna”. Nu är jag själv en sådan, säger hon och skrattar innan hon fortsätter:
– Men bakom den där motviljan fanns säkert en rädsla också.
Nej, en trygg anställning var det självklara valet. Gruvarbetarungen från Malmberget blev frisören som blev sjuksköterska, barnmorska och sjukgymnast, skaffade en specialistutbildning inom psykiatri och en rad kurser utöver det. Karina har arbetat inom offentlig sektor i hela sitt liv – inom vården, försvaret och med studenthälsa vid Umeå universitet.
– För tre år sedan blev jag övertalig vid universitet och tänkte: ”Herregud, vad ska jag göra nu?”
Ja, vad gör man när man blir arbetslös och pensionsstrecket finns några få år bort? Karina tänkte över huvud taget inte ordet ”pension”. I stället lockade fortsatta studier.
– Jag hade tidigare gått ledarskapsutbildningar och nu ville jag plussa på med gestaltterapeutiska kurser. Under den tiden mognade beslutet fram – jag ville jobba med HR, med individer och grupper. Att starta eget har aldrig tidigare varit något som ens slagit mig, men plötsligt insåg jag att jag har så mycket erfarenhet, kompetens och kunskap som jag kan bidra med. Nu jäklar skulle jag starta eget.
I dag driver hon DiLucias Utvecklingsbyrå och jobbar med HR-utveckling, ledarskapsutveckling och coachning.
Den ganska nyinköpta Villa Insikt används för kurser, workshops och uthyrning.
Karina bor i Umeå men valde att starta företag i Burträsk, ett inte alldeles självklart val kan tyckas. Men för Karina var det ett smartare val.
– De stora företagen och kunderna finns ju i Umeå, men där finns också min konkurrens. Jag ville rikta mig mer mot Skellefteå, där konkurrensen är mindre och där jag såg att de kunder jag ville vända mig mot finns – mindre och medelstora företag där jag kan få en rakare kommunikation med chefen eller med en personalansvarig.
Sedan hade familjen sedan tidigare ett hus i Burträsk, som ligger närmare Skellefteå, och därför blev det så.
– Men det finns inte många potentiella kunder i Burträsk – jag får röra mig mellan Umeå och Skellefteå.
Det svåra med att starta företag har varit att hitta kunderna, anser Karina.
– Jag vet vad jag kan men hur ska jag få framtida kunder att förstå det? Det finns ju tusen företag som jobbar med ungefär samma sak och den stora utmaningen har varit: Hur ska jag få dem att välja just mig?
Några genvägar till svaret har hon inte hittat. Det gäller att ta kontakter där kontakterna finns. Hon nätverkar vid företagsträffar och frukostmöten, håller föredrag när hon kan och hon ringer, något motvilligt, de där kalla samtalen.
– Jag får ta mig själv i örat och ringa de där samtalen. Och visst – det är inte roligt när man får luren i örat.
Jag vill inte ringa och sälja utan i stället se det som ett samtal där jag frågar hur kundens behov ser ut. Efter den insikten har det gått lättare och nätverket har växt fram.
Karina delar synsätt med Mattz. Drivkraften är inte att bli rik. Hon vill att det ska vara roligt och meningsfullt och få det att snurra runt ekonomiskt.
– Det tar ju ett par år innan det tar fart men 2015 blev ett bra år bokslutsmässigt, konstaterar hon.
Nyföretagarcentrum möter dagligen personer som Mattz och Karina, kompetenta yrkesmänniskor som plötsligt blir arbetslösa och som funderar på eget företag som en lösning.
– Många av dem har inte alls tänkt starta eget men gör det för att de inte upplever att de har något val. Väldigt många som blivit övertaliga har ju sin yrkesskicklighet som de levt på i hela sitt liv och de flesta av dem fortsätter att göra samma sak som företagare. De flesta gör det för sin försörjning och många av dem lyckas bra, säger Harry Goldman, VD vid Nyföretagarcentrum.
Han ser en faktor som central för att lyckas:
– Drivkraften hos personen är det som avgör.
2. Skaffa någon att bolla med, någon som har erfarenhet, en rådgivare som är hands on.
3. Få med familjen på dina planer – det är viktigt att ha både stöd och förståelse.
4. Ta reda på hur marknaden fungerar. Skaffa en mentor eller fråga andra i samma situation.
5. Prioritera försäljning och var kostnadseffektiv/snål till en början.
6. Ha en plan för allt organisatoriskt. Hur gör du med bokföring och redovisning?
Var noga med avtal och skaffa rutiner så att skatte- och momsinbetalningar fungerar.
7. Fråga, fråga, fråga. Det finns inga dumma frågor, som det brukar heta.
(Källa: Harry Goldman, Nyföretagarcentrum.)
AV ANNIKA HÄLLQVIST
Som barn såg Mattz Birath sin pappa sitta och räkna på jobb han aldrig fick. Pappan var hantverkare och företagare, jobbade och slet och gjorde massor av arbetstimmar som aldrig blev faktureringsbara. ”Så där vill jag aldrig ha det”, tänkte den unge Mattz.
– Det där genomsyrade min barndom. Pappa jobbade jämt och fick stå ut med mycket gnäll från kunderna. Jag ville inte göra massor av jobb som jag aldrig fick betalt för och jag bestämde mig tidigt: Aldrig företagare! berättar han.
I dag är Mattz hantverkare och företagare. Men ett av barndomslöftena har han hållit: Han lägger inte tid på att räkna på jobb han inte får. Hans affärsidé är lika enkel som företagsnamnet: Hyr en timme! Konceptet är precis som det låter. Kunderna kontaktar honom, anlitar honom för en timme eller fler och får en faktura för den tid som gått åt.
Under denna eller dessa timmar får de hjälp med diverse småjobb som större firmor ofta inte tar. Eftersom Mattz i grunden är elinstallatör kan det handla om att byta en dimmer eller kontakt, sätta upp ett nytt eluttag eller flytta en kontakt. Men det kan också handla om att montera och skruva fast en bokhylla, sätta upp gardinstänger eller sätta upp de där taklisterna som aldrig tycks komma på plats efter renoveringen.
– Jag gör de där småjobben som andra inte kan, vill eller hinner göra. För mig är det perfekt, jag vill ju inte fastna i de stora projekten och jag tackar nej till jobb som jag vet att jag inte klarar av. Jag vill åka ut, göra jobbet och sätter mig sedan hemma i soffan och skriver fakturan samma dag. Och jag tar betalt för den tid jag lägger ner – varken mer eller mindre.
Att Mattz – trots sina barndomslöften – valde att starta eget är en konsekvens av en lång sjukskrivning. Efter drygt 20 år på olika elfirmor, och en period som frilansande fotograf och elmontör, blev han anställd som projektledare, något som resulterade i att han till slut gick in i väggen och klappade ihop. En ambulansfärd och ett sjukhusbesök senare blev han sjukskriven för utmattningsdepression. Mattz sticker inte under stol med att det varit en tuff tid där marginalerna för vad han mäktade med var små. Men med tiden blev marginalerna allt större och det var dags att börja närma sig arbetslivet igen. Men nu fanns inte den gamla anställningen kvar. Mattz var hänvisad till att börja söka jobb och suckar tungt när han berättar om hur många tjänster han sökte.
– Jag har aldrig tidigare haft problem med att få jobb men man får inga jobb när man berättar att man varit sjukskriven för utmattningsdepression. När jag skrev i ansökan att jag varit sjukskriven blev jag inte kallad till intervju. Och när jag inte skrev det i ansökan blev jag kallad till intervju men fick inte jobb när jag berättade. Jag var för frisk för att vara sjukskriven men ansågs för sjuk för att få ett jobb, summerar han.
Lösningen blev en nygammal idé från frilanstiden. Webbadressen www.hyrentimme.se hade han registrerat då, liksom en enskild firma, och nu var det dags att ta tag i den på allvar. Han skaffade webbplats, en Facebooksida och köpte en Facebookannons för tusen kronor.
– På två veckor hade jag 700 gillar. Jag fick snabbt jobb så att jag hade framförhållning på fyra–sex veckor. Nu har jag en–två veckors framförhållning utan att jag marknadsfört mig. Det är Facebook och kunders rekommendationer som ger mig jobb.
Hans omkostnader är små. Kontoret har han på fickan. Firmabilen leasar han, verktygen likaså. Utöver det behöver han bara tänka på att få ihop till sitt eget leverne.
I dag jobbar Mattz cirka sex timmar om dagen. Det är lagom. Han har ju startat firman för att inte gå in i väggen igen och är noga med att arbeta lagom mycket och inte ta på sig för stora uppdrag. Han behöver inte bli rik på sin verksamhet; han behöver bara försörja sig och må bra.
– Blir jag lyckligare av mycket pengar? Nej! Jag blir rik när själen mår bra. Jag tar en månad i taget, hoppas på lagom med jobb och att bli helt frisk och jag mår bara bättre och bättre. Min belöning är den kärlek och tacksamhet jag får från kunderna. När jag kommer hem till en äldre dam, som har bakat kakor och bullar för att jag ska komma, och hon är överlycklig för att hon äntligen ska få upp de där hyllorna och gardinstängerna – då får jag energi.
I dag är killen som aldrig skulle bli företagare en nöjd sådan.
– Jag fick ingen hjälp med starta eget-bidrag men man måste våga satsa ändå. Att starta eget är det bästa jag har gjort, säger han.
Karina DiLucia har samma känsla. Att driva eget är det bästa hon gjort i yrkeslivet. Hon är lite förvånad själv eftersom hon beskriver sig som en motvillig företagare.
– Jag är en gruvarbetarunge från Malmberget och har präglats av det. Att driva eget fanns inte på kartan. Företagare? Aldrig! Det har inte funnits i min värld. Jag får väl erkänna att jag känt en motvilja mot ”de där konsulterna”. Nu är jag själv en sådan, säger hon och skrattar innan hon fortsätter:
– Men bakom den där motviljan fanns säkert en rädsla också.
Nej, en trygg anställning var det självklara valet. Gruvarbetarungen från Malmberget blev frisören som blev sjuksköterska, barnmorska och sjukgymnast, skaffade en specialistutbildning inom psykiatri och en rad kurser utöver det. Karina har arbetat inom offentlig sektor i hela sitt liv – inom vården, försvaret och med studenthälsa vid Umeå universitet.
– För tre år sedan blev jag övertalig vid universitet och tänkte: ”Herregud, vad ska jag göra nu?”
Ja, vad gör man när man blir arbetslös och pensionsstrecket finns några få år bort? Karina tänkte över huvud taget inte ordet ”pension”. I stället lockade fortsatta studier.
– Jag hade tidigare gått ledarskapsutbildningar och nu ville jag plussa på med gestaltterapeutiska kurser. Under den tiden mognade beslutet fram – jag ville jobba med HR, med individer och grupper. Att starta eget har aldrig tidigare varit något som ens slagit mig, men plötsligt insåg jag att jag har så mycket erfarenhet, kompetens och kunskap som jag kan bidra med. Nu jäklar skulle jag starta eget.
I dag driver hon DiLucias Utvecklingsbyrå och jobbar med HR-utveckling, ledarskapsutveckling och coachning.
Den ganska nyinköpta Villa Insikt används för kurser, workshops och uthyrning.
Karina bor i Umeå men valde att starta företag i Burträsk, ett inte alldeles självklart val kan tyckas. Men för Karina var det ett smartare val.
– De stora företagen och kunderna finns ju i Umeå, men där finns också min konkurrens. Jag ville rikta mig mer mot Skellefteå, där konkurrensen är mindre och där jag såg att de kunder jag ville vända mig mot finns – mindre och medelstora företag där jag kan få en rakare kommunikation med chefen eller med en personalansvarig.
Sedan hade familjen sedan tidigare ett hus i Burträsk, som ligger närmare Skellefteå, och därför blev det så.
– Men det finns inte många potentiella kunder i Burträsk – jag får röra mig mellan Umeå och Skellefteå.
Det svåra med att starta företag har varit att hitta kunderna, anser Karina.
– Jag vet vad jag kan men hur ska jag få framtida kunder att förstå det? Det finns ju tusen företag som jobbar med ungefär samma sak och den stora utmaningen har varit: Hur ska jag få dem att välja just mig?
Några genvägar till svaret har hon inte hittat. Det gäller att ta kontakter där kontakterna finns. Hon nätverkar vid företagsträffar och frukostmöten, håller föredrag när hon kan och hon ringer, något motvilligt, de där kalla samtalen.
– Jag får ta mig själv i örat och ringa de där samtalen. Och visst – det är inte roligt när man får luren i örat.
Jag vill inte ringa och sälja utan i stället se det som ett samtal där jag frågar hur kundens behov ser ut. Efter den insikten har det gått lättare och nätverket har växt fram.
Karina delar synsätt med Mattz. Drivkraften är inte att bli rik. Hon vill att det ska vara roligt och meningsfullt och få det att snurra runt ekonomiskt.
– Det tar ju ett par år innan det tar fart men 2015 blev ett bra år bokslutsmässigt, konstaterar hon.
Nyföretagarcentrum möter dagligen personer som Mattz och Karina, kompetenta yrkesmänniskor som plötsligt blir arbetslösa och som funderar på eget företag som en lösning.
– Många av dem har inte alls tänkt starta eget men gör det för att de inte upplever att de har något val. Väldigt många som blivit övertaliga har ju sin yrkesskicklighet som de levt på i hela sitt liv och de flesta av dem fortsätter att göra samma sak som företagare. De flesta gör det för sin försörjning och många av dem lyckas bra, säger Harry Goldman, VD vid Nyföretagarcentrum.
Han ser en faktor som central för att lyckas:
– Drivkraften hos personen är det som avgör.
Mattz Biraths starta eget-tips
- Du har inte mer att förlora än de pengar du sätter in i företaget. Man måste våga förlora lite pengar med betoning på ”lite” för att starta.
- Gör en budget och se hur mycket du kan lägga undan till en buffert. Håll i pengarna och se till att du ligger på plus om du måste avveckla. Av samma skäl – se till att du inte sitter fast i dyra leasingavtal.
- Skaffa en Facebooksida. Håll sidan levande och marknadsför dig där. Det är ett billigt och enkelt sätt att nå ut till riktigt många.
- Fokusera på det du är bra på och låt andra sköta bokföringen.
- Var proper! Gör ett seriöst intryck genom att tänka på detaljer som att ha proffsiga visitkort, ha en ren bil med firmanamnet på och ha kläder med firmaloggan på.
Karina DiLucias starta eget-tips
- Köp tjänster som bokföring och webbplats om du inte är bra på det själv. Ägna i stället tiden åt det du tycker om och är bra på.
- Låt inte din passion släckas av olyckskorpar.
- Skaffa en mentor eller samtalspartner som hjälper dig att se dina styrkor och som peppar när det går tungt.
- Leta upp nätverk där det finns kunder och andra som startar företag.
- Om du tycker att det är svårt att sälja – kalla det inte ”sälj”. Se det som ett samtal med någon som kan bli en kund.
7 starta eget-tips
1. Förbered så mycket som möjligt genom att ta den gratishjälp som finns, se till exempel NyföretagarcentrumVerksamt Använd också dina egna nätverk.2. Skaffa någon att bolla med, någon som har erfarenhet, en rådgivare som är hands on.
3. Få med familjen på dina planer – det är viktigt att ha både stöd och förståelse.
4. Ta reda på hur marknaden fungerar. Skaffa en mentor eller fråga andra i samma situation.
5. Prioritera försäljning och var kostnadseffektiv/snål till en början.
6. Ha en plan för allt organisatoriskt. Hur gör du med bokföring och redovisning?
Var noga med avtal och skaffa rutiner så att skatte- och momsinbetalningar fungerar.
7. Fråga, fråga, fråga. Det finns inga dumma frågor, som det brukar heta.
(Källa: Harry Goldman, Nyföretagarcentrum.)
AV ANNIKA HÄLLQVIST
