Den av er som är utan synd skall kasta första stenen
2 november,
2014
•
2 minuters läsning
Härom dagen meddelades att en tilltänkt regeringstjänsteman stoppats i säkerhetskontrollen. Enligt den församlade rikspressen bedömdes personen vara en säkerhetsrisk på grund av skulder hos kronofogden.
Jag har ingen aning om vad personen skulle arbeta med. Möjligen var det något av stor vikt för rikets säkerhet. Och att det enligt SÄPO fanns utpressningsrisk beroende på skuldernas natur.
Men av medias rapportering verkar det inte handla om något sådant. Utan bara om det förskräckliga i att den tilltänkte tjänstemannen har ett skuldsaldo på 188 000 kronor och indrivning på lön med 10 000 kronor i månaden.
Vi svenskar är som privatpersoner ett av världens mest skuldsatta folk. Många är ett tuppfjät från Kronofogden. Särskilt gäller det oss företagare.
I teveprogrammet Lyxfällan beskrivs de skuldsatta som slarviga, ansvarslösa och i skuld av egen förskyllan. Det är en myt som tillåts spridas utan att någon, inte ens Kronofogden med statistik om verkliga förhållanden, protesterar.
De allra flesta skuldsatta hade vid skuldens upptagande ordnad ekonomi och var fullt kapabla att göra rätt för sig. Sedan händer något oförutsett. Skilsmässa, arbetslöshet, sjukdom eller konkurs i eget företag.
Värst utsatta är vi företagare. Enligt Konsumentverket svarar misslyckat företagande för 40 procent av överskuldsättningen. Det finns inget annat lagligt som är så riskfyllt som att driva företag.
Mot den bakgrunden är det otäckt att skulder är så skambelagda och att människor stängs av från offentlig tjänst för en, sett ur företagarperspektiv, struntsumma som 188 000 kronor. Vad är nästa steg? Att företagare hängs ut för att de visar röda siffror i senaste bokslutet? Eller, med tanke på debatten om vinst, har alldeles för bra resultat för att det ska anses politiskt korrekt?
Men det mest skrämmande är att jakten på varje liten defekt premierar lättja och passivitet. Samtidigt som de som ondgör sig över andras tillkortakommanden för egen del inte skulle klara det klassiska provet signerat Jesus: Den av er som är utan synd skall kasta första stenen.
PS. För några år sedan följde jag upp ett antal konkurser i fåmansbolag och stämde av mina fynd med en rutinerad revisor och en mycket erfaren konkursförvaltare. Slutsatsen blev att det personliga risktagandet ligger på runt 500 000 kronor. Därför väljer jag att kalla 188 000 för en struntsumma.
Jag har ingen aning om vad personen skulle arbeta med. Möjligen var det något av stor vikt för rikets säkerhet. Och att det enligt SÄPO fanns utpressningsrisk beroende på skuldernas natur.
Men av medias rapportering verkar det inte handla om något sådant. Utan bara om det förskräckliga i att den tilltänkte tjänstemannen har ett skuldsaldo på 188 000 kronor och indrivning på lön med 10 000 kronor i månaden.
Vi svenskar är som privatpersoner ett av världens mest skuldsatta folk. Många är ett tuppfjät från Kronofogden. Särskilt gäller det oss företagare.
I teveprogrammet Lyxfällan beskrivs de skuldsatta som slarviga, ansvarslösa och i skuld av egen förskyllan. Det är en myt som tillåts spridas utan att någon, inte ens Kronofogden med statistik om verkliga förhållanden, protesterar.
De allra flesta skuldsatta hade vid skuldens upptagande ordnad ekonomi och var fullt kapabla att göra rätt för sig. Sedan händer något oförutsett. Skilsmässa, arbetslöshet, sjukdom eller konkurs i eget företag.
Värst utsatta är vi företagare. Enligt Konsumentverket svarar misslyckat företagande för 40 procent av överskuldsättningen. Det finns inget annat lagligt som är så riskfyllt som att driva företag.
Mot den bakgrunden är det otäckt att skulder är så skambelagda och att människor stängs av från offentlig tjänst för en, sett ur företagarperspektiv, struntsumma som 188 000 kronor. Vad är nästa steg? Att företagare hängs ut för att de visar röda siffror i senaste bokslutet? Eller, med tanke på debatten om vinst, har alldeles för bra resultat för att det ska anses politiskt korrekt?
Men det mest skrämmande är att jakten på varje liten defekt premierar lättja och passivitet. Samtidigt som de som ondgör sig över andras tillkortakommanden för egen del inte skulle klara det klassiska provet signerat Jesus: Den av er som är utan synd skall kasta första stenen.
PS. För några år sedan följde jag upp ett antal konkurser i fåmansbolag och stämde av mina fynd med en rutinerad revisor och en mycket erfaren konkursförvaltare. Slutsatsen blev att det personliga risktagandet ligger på runt 500 000 kronor. Därför väljer jag att kalla 188 000 för en struntsumma.
