Den sanne entreprenören hittar man på botten
4 oktober,
2012
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
4 minuters läsning
I motgång märker man om den där riktige entreprenörsdjävulen dyker upp i skallen. Den där som inte ger upp bara för att pengarna är slut och orderboken är tom. Den som inte kan stava till A-kasa och sosialjälp och som aldrig ens tittar på platsannonserna i tidningen.
När det går riktigt dåligt, då kläcker den sanne entreprenören fortfarande affärsidéer som ska blomma upp på allvar om fem år. Eller sådana som aldrig kommer att gå att förverkliga, men som ändå är så vansinnigt kul att skissa på.
Den som inte tror mig kan läsa min frus avhandling: "Strategising in the Context of Genuine Relations : An Interpretative Study of Strategic Renewal Through Family Interactions".
Där beskrivs den fantastiska historien om en man som blivit utblottad och bespottad flera gånger om, men reste sig och skapade ett av Sveriges största och mest välkända familjeföretag.
Eller läs "No Cash, no fear" av Terry Allen, som startade tio företag och blev rik bara på ett av dem: det tionde. Alla sansade människor hade gett upp vid konkurs nummer fem eller sex. Senast!
Ungefär där är jag nu, nere i botten:
En tidigare framgångsrik verksamhet inom marknadsundersökningar har plötsligt inga kunder. Ett försök att leka journalist med hjälp av en smal nyhetssajt, gav aldrig de stora pengar det var tänkt. En satsning på konferenser i Danmark och Norge har passerat bäst-före-datum. Ett flertal alldeles fantastiska idéer (enligt mig) har kvävts i sin linda. En nysatsning på bokföring och affärsrådgivning har ännu inte tagit fart på allvar.
Ändå sitter jag inte där och skriver jobb-ansökningar och slipar på mitt CV. Vad skulle jag förresten skriva i denna CV? En "karriär" som egenföretagare/galenpanna är sällan något som möts av applåder från arbetsgivare.
Istället samlar jag information om och letar partners för ett antal möjliga företagsidéer inom branscher som jag bara har en vag aning om. Jag går med på att jobba gratis ett tag för projekt som jag brinner för och som i bästa fall kan ge mig en liten inkomst i en avlägsen framtid.
Jag skissar på hur jag ska få mina sponsrade företag i Kamerun att växa och skapa välstånd för åtminstone några fattiga och uppgivna människor på en annan kontinent.
Som om inte allt detta var nog har jag ett litet politiskt engagemang vid sidan om och står just i begrepp att skriva en marknadsplan som ska få mitt parti att fördubbla sitt röstetal i nästa kommunalval.
Idioti, säger någon. Entreprenörskap säger jag!
Vän av ordning frågar sig givetvis varför jag mitt i allt detta startar en blogg på Driva Eget.
För att det är möjligt, blir det enkla svaret. Entreprenörer ser och tar vara på möjligheter, utan att för den skull veta exakt vad de kommer att leda till. Att jag ständigt bubblar över av åsikter om hur världen - i stort och smått - skulle kunna bli bättre, gör att det inte kommer att saknas ämnen att skriva om.
Den alltid like skarpsynte Janne Näsström har flera gånger i sin blogg påtalat den viktiga insikten att man inte får nya kunder, uppdrag och intäkter genom att jobba gratis, trots att diverse myndigheter, inköpare och rådgivare älskar att påstå det.
Jag lärde mig själv den läxan under mina första år som företagare och följaktligen förväntar jag mig inte att någon enda läsare ska höra av sig med ett: "Åh, snälla, kan vi få anlita ditt företag för ett orimligt högt arvode".
Det hindrar inte att bloggandet, liksom mycket annat jag gjort gratis genom åren, kan visa sig värdefullt för mitt företagande på andra sätt. Jag gick en gång i tiden med i affärsnätverket BNI för att få nya kunder, men istället fick jag kontakt med en mängd väldigt värdefulla leverantörer och lärde mig på köpet att presentera mitt företag effektfullt på under minuten.
Bloggen kommer att ge mig en anledning att strukturera upp mina tankar regelbundet, den kommer att ge mig en egokick (som behövs så illa väl när annat går trögt) och med lite tur får jag mothugg och kommentarer som tar mig vidare till nya insikter. Blir det knäpptyst lär jag mig alltid något av det också.
I min blogg kommer du att få följa mina vedermödor och ansträngningar med att åter bygga upp en eller flera affärsrörelser som jag kan leva på. Du kommer att få dela min frustration över affärskollegor, myndigheter och andra som inte förstår sig på oss mikroföretagare och därför hela tiden riskerar att lägga krokben för oss.
Du kommer att få ta del av fantastiska förslag på förbättringar som aldrig kommer att kunna realiseras.
Du kommer också att få följa framväxten av fyra nya företag i Kamerun och därigenom få en inblick i vad vår nya, uppkopplade, globala värld betyder för möjligheterna att stötta vanliga människor långt borta - utan att gå via en stor hjälporganisation. Sammantaget kommer du att få ta del av en lovsång till det slitsamma, oförutsägbara, olönsamma och alldeles underbara entreprenörskapet . Häng med!
När det går riktigt dåligt, då kläcker den sanne entreprenören fortfarande affärsidéer som ska blomma upp på allvar om fem år. Eller sådana som aldrig kommer att gå att förverkliga, men som ändå är så vansinnigt kul att skissa på.
Den som inte tror mig kan läsa min frus avhandling: "Strategising in the Context of Genuine Relations : An Interpretative Study of Strategic Renewal Through Family Interactions".
Där beskrivs den fantastiska historien om en man som blivit utblottad och bespottad flera gånger om, men reste sig och skapade ett av Sveriges största och mest välkända familjeföretag.
Eller läs "No Cash, no fear" av Terry Allen, som startade tio företag och blev rik bara på ett av dem: det tionde. Alla sansade människor hade gett upp vid konkurs nummer fem eller sex. Senast!
Ungefär där är jag nu, nere i botten:
En tidigare framgångsrik verksamhet inom marknadsundersökningar har plötsligt inga kunder. Ett försök att leka journalist med hjälp av en smal nyhetssajt, gav aldrig de stora pengar det var tänkt. En satsning på konferenser i Danmark och Norge har passerat bäst-före-datum. Ett flertal alldeles fantastiska idéer (enligt mig) har kvävts i sin linda. En nysatsning på bokföring och affärsrådgivning har ännu inte tagit fart på allvar.
Ändå sitter jag inte där och skriver jobb-ansökningar och slipar på mitt CV. Vad skulle jag förresten skriva i denna CV? En "karriär" som egenföretagare/galenpanna är sällan något som möts av applåder från arbetsgivare.
Istället samlar jag information om och letar partners för ett antal möjliga företagsidéer inom branscher som jag bara har en vag aning om. Jag går med på att jobba gratis ett tag för projekt som jag brinner för och som i bästa fall kan ge mig en liten inkomst i en avlägsen framtid.
Jag skissar på hur jag ska få mina sponsrade företag i Kamerun att växa och skapa välstånd för åtminstone några fattiga och uppgivna människor på en annan kontinent.
Som om inte allt detta var nog har jag ett litet politiskt engagemang vid sidan om och står just i begrepp att skriva en marknadsplan som ska få mitt parti att fördubbla sitt röstetal i nästa kommunalval.
Idioti, säger någon. Entreprenörskap säger jag!
Vän av ordning frågar sig givetvis varför jag mitt i allt detta startar en blogg på Driva Eget.
För att det är möjligt, blir det enkla svaret. Entreprenörer ser och tar vara på möjligheter, utan att för den skull veta exakt vad de kommer att leda till. Att jag ständigt bubblar över av åsikter om hur världen - i stort och smått - skulle kunna bli bättre, gör att det inte kommer att saknas ämnen att skriva om.
Den alltid like skarpsynte Janne Näsström har flera gånger i sin blogg påtalat den viktiga insikten att man inte får nya kunder, uppdrag och intäkter genom att jobba gratis, trots att diverse myndigheter, inköpare och rådgivare älskar att påstå det.
Jag lärde mig själv den läxan under mina första år som företagare och följaktligen förväntar jag mig inte att någon enda läsare ska höra av sig med ett: "Åh, snälla, kan vi få anlita ditt företag för ett orimligt högt arvode".
Det hindrar inte att bloggandet, liksom mycket annat jag gjort gratis genom åren, kan visa sig värdefullt för mitt företagande på andra sätt. Jag gick en gång i tiden med i affärsnätverket BNI för att få nya kunder, men istället fick jag kontakt med en mängd väldigt värdefulla leverantörer och lärde mig på köpet att presentera mitt företag effektfullt på under minuten.
Bloggen kommer att ge mig en anledning att strukturera upp mina tankar regelbundet, den kommer att ge mig en egokick (som behövs så illa väl när annat går trögt) och med lite tur får jag mothugg och kommentarer som tar mig vidare till nya insikter. Blir det knäpptyst lär jag mig alltid något av det också.
I min blogg kommer du att få följa mina vedermödor och ansträngningar med att åter bygga upp en eller flera affärsrörelser som jag kan leva på. Du kommer att få dela min frustration över affärskollegor, myndigheter och andra som inte förstår sig på oss mikroföretagare och därför hela tiden riskerar att lägga krokben för oss.
Du kommer att få ta del av fantastiska förslag på förbättringar som aldrig kommer att kunna realiseras.
Du kommer också att få följa framväxten av fyra nya företag i Kamerun och därigenom få en inblick i vad vår nya, uppkopplade, globala värld betyder för möjligheterna att stötta vanliga människor långt borta - utan att gå via en stor hjälporganisation. Sammantaget kommer du att få ta del av en lovsång till det slitsamma, oförutsägbara, olönsamma och alldeles underbara entreprenörskapet . Häng med!
