Det finns ingen konspiration men däremot ett stort systemfel
24 mars,
2013
•
2 minuters läsning
Signaturen Micke tycker i en kommentar till mitt förra inlägg att jag ser en konspiration mot småföretagare.
Nej, det gör jag inte.
Däremot ser jag ett systemfel, stort dessutom.
I grunden handlar det om hur vår hjärna fungerar. Vi utgår undermedvetet från att vi själva är världens centrum, att de villkor som gäller för oss, gäller för alla andra..
Ett aktuellt exempel är nedmonteringen av det fasta telefonnätet i glesbygd. Beslutsfattarna i Stockholm har utgått från att mobiltelefoner fungerar lika bra som i storstäderna och efter europavägarna.
När kopparledningarna var nedmonterade och stolparna destruerade, visade det sig att signalstyrkan är noll på många platser. Själv bor jag två kilometer från en mobilmast. Ändå har jag bara fläckvis täckning, beroende på att europavägen är prioriterad sektor. Allra sämst fungerar det under sommaren när halva Sverige kör fram och tillbaks till Öland efter den vägen.
Det är ingen som vill glesbygdsbefolkningen illa. Men ändå har telefonerna slutat att fungera.
Normaliteten i Sverige är att vara anställd. Det förväntade är att se arbetet som något nödvändigt för att få lön, ledigt och arbetskamrater. Arbetet är ett verktyg för att uppnå andra mål. Den ambitiöse kan skapa sig en hävstång genom att bli chef med ett växande antal underställda och på så sätt skaffa sig högre status, mer i lön och så vidare.
Våra politiker utgår från att företagare har samma drivkrafter. Därför läggs t ex så stora resurser på att få oss att anställa en massa människor. Vissa drömmer om det, men långtifrån alla.
Det är väl belagt i forskning vad som driver flertalet småföretagare. Det är intresse för själva arbetet och ett behov av att ha kontroll över det. Anställer gör man inte för att bygga organisation utan för att få resurser att förverkliga sin affärsidé. Det är en väldig skillnad. Vi småföretagare har sällan behovet av att visa upp en massa folk. Vi tävlar inte i den grenen.
Ytterst få av de politiker och tjänstemän som bestämmer villkoren har varit företagare eller ens tänkt tanken för egen del. Deras utgångspunkt är anställdas behov och värderingar. Det är systemfelet.
Nej, det gör jag inte.
Däremot ser jag ett systemfel, stort dessutom.
I grunden handlar det om hur vår hjärna fungerar. Vi utgår undermedvetet från att vi själva är världens centrum, att de villkor som gäller för oss, gäller för alla andra..
Ett aktuellt exempel är nedmonteringen av det fasta telefonnätet i glesbygd. Beslutsfattarna i Stockholm har utgått från att mobiltelefoner fungerar lika bra som i storstäderna och efter europavägarna.
När kopparledningarna var nedmonterade och stolparna destruerade, visade det sig att signalstyrkan är noll på många platser. Själv bor jag två kilometer från en mobilmast. Ändå har jag bara fläckvis täckning, beroende på att europavägen är prioriterad sektor. Allra sämst fungerar det under sommaren när halva Sverige kör fram och tillbaks till Öland efter den vägen.
Det är ingen som vill glesbygdsbefolkningen illa. Men ändå har telefonerna slutat att fungera.
Normaliteten i Sverige är att vara anställd. Det förväntade är att se arbetet som något nödvändigt för att få lön, ledigt och arbetskamrater. Arbetet är ett verktyg för att uppnå andra mål. Den ambitiöse kan skapa sig en hävstång genom att bli chef med ett växande antal underställda och på så sätt skaffa sig högre status, mer i lön och så vidare.
Våra politiker utgår från att företagare har samma drivkrafter. Därför läggs t ex så stora resurser på att få oss att anställa en massa människor. Vissa drömmer om det, men långtifrån alla.
Det är väl belagt i forskning vad som driver flertalet småföretagare. Det är intresse för själva arbetet och ett behov av att ha kontroll över det. Anställer gör man inte för att bygga organisation utan för att få resurser att förverkliga sin affärsidé. Det är en väldig skillnad. Vi småföretagare har sällan behovet av att visa upp en massa folk. Vi tävlar inte i den grenen.
Ytterst få av de politiker och tjänstemän som bestämmer villkoren har varit företagare eller ens tänkt tanken för egen del. Deras utgångspunkt är anställdas behov och värderingar. Det är systemfelet.
