Det har sina fördelar att vara okunnig som småföretagare
24 juni,
2015
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Det är inte bara fördelar med att vara välutbildad. Kunskap kan även sticka hål på illusioner och gör att man blir nedstämd.
Vi har envist försökt skapa en sommarscen för varieté i sju års tid, sedan 2008. För två år sedan investerade vi i landets enda varietétält. Både idén och tältet har varit närmast omöjliga att kommunicera.
Ibland har det blivit rent komiskt. Som när jag försöker beskriva tältet. Det är 19 meter brett, sex meter högt, med plats för 150 sittande åskådare och en rejäl scen med kraftfullt ljus och ljud. Ljudanläggningen imponerar visserligen inte på hårdrockare, men 16 kanaler och 2 400 riktiga watt räcker mer än väl för att slå ut trumhinnorna.
Men det är inte vad som växer fram i huvudet på mottagarna. Där finns ett partytält och en provisorisk scen av lastpallar. Senaste exemplet var min bror och svägerska som besökte oss i midsommarhelgen. Båda har sett åtskilliga bilder på tältet och jag har berättat för dem hur mycket som helst om det. I helgen fick de se det för första gången. När svägerskan kom in i tältet så stod hon bara och gapade: "Det här är ju en hangar!" Även i hennes huvud fanns bilden av partytältet med scen av lastpallar.
I min utbildning ingår beteendevetenskap. Därför vet jag vad det beror på. Vår hjärna har stora problem med att bilda sig en uppfattning baserad på teoretisk information. Det är ett fenomen som bland annat sysselsätter forskare i lärande.
I princip finns det bara tre sätt att lära. Det första och enklaste är att bekräfta det som mottagaren vet, det andra är att använda det som mottagaren redan vet i överförd bemärkelse, med andra ord att använda metaforer. Metoderna kallas first and second loop learning. Den tredje loopen är utbildning och då är sändaren ute ur leken. Det går inte att stoppa in ny kunskap i huvudet på andra, det måste de göra själva.
I fallet med varietétältet så har de allra flesta ingen bild av ett varietétält. Förförståelsen är ett partytält vilket aktiveras när jag börjar prata om vårt tält. Några har varit inne i tvåmastade cirkustält på rockfestivaler med provisoriska scener av lastpallar. Jag kan snacka hur mycket som helst om vad ett varietétält är. Folk begriper inte förrän de får se det med egna ögon.
I det här sammanhanget vore det en fördel om jag saknade den här insikten. Den okunnige blåser på och lyckas till sist bryta igenom. Men vet man att det egentligen är omöjligt att sprida ny kunskap, särskilt om det som i fallet tältet inte är livsavgörande, så är det lätt att ge upp.
Mer om tältet och vår verksamhet i sommar finns på www.variete.se.
Vi har envist försökt skapa en sommarscen för varieté i sju års tid, sedan 2008. För två år sedan investerade vi i landets enda varietétält. Både idén och tältet har varit närmast omöjliga att kommunicera.
Ibland har det blivit rent komiskt. Som när jag försöker beskriva tältet. Det är 19 meter brett, sex meter högt, med plats för 150 sittande åskådare och en rejäl scen med kraftfullt ljus och ljud. Ljudanläggningen imponerar visserligen inte på hårdrockare, men 16 kanaler och 2 400 riktiga watt räcker mer än väl för att slå ut trumhinnorna.
Men det är inte vad som växer fram i huvudet på mottagarna. Där finns ett partytält och en provisorisk scen av lastpallar. Senaste exemplet var min bror och svägerska som besökte oss i midsommarhelgen. Båda har sett åtskilliga bilder på tältet och jag har berättat för dem hur mycket som helst om det. I helgen fick de se det för första gången. När svägerskan kom in i tältet så stod hon bara och gapade: "Det här är ju en hangar!" Även i hennes huvud fanns bilden av partytältet med scen av lastpallar.
I min utbildning ingår beteendevetenskap. Därför vet jag vad det beror på. Vår hjärna har stora problem med att bilda sig en uppfattning baserad på teoretisk information. Det är ett fenomen som bland annat sysselsätter forskare i lärande.
I princip finns det bara tre sätt att lära. Det första och enklaste är att bekräfta det som mottagaren vet, det andra är att använda det som mottagaren redan vet i överförd bemärkelse, med andra ord att använda metaforer. Metoderna kallas first and second loop learning. Den tredje loopen är utbildning och då är sändaren ute ur leken. Det går inte att stoppa in ny kunskap i huvudet på andra, det måste de göra själva.
I fallet med varietétältet så har de allra flesta ingen bild av ett varietétält. Förförståelsen är ett partytält vilket aktiveras när jag börjar prata om vårt tält. Några har varit inne i tvåmastade cirkustält på rockfestivaler med provisoriska scener av lastpallar. Jag kan snacka hur mycket som helst om vad ett varietétält är. Folk begriper inte förrän de får se det med egna ögon.
I det här sammanhanget vore det en fördel om jag saknade den här insikten. Den okunnige blåser på och lyckas till sist bryta igenom. Men vet man att det egentligen är omöjligt att sprida ny kunskap, särskilt om det som i fallet tältet inte är livsavgörande, så är det lätt att ge upp.
Mer om tältet och vår verksamhet i sommar finns på www.variete.se.
