Det idéburna hotet mot företagsamheten
1 oktober,
2015
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
I den offentliga världen börjar det smyga sig in ett begrepp som hotar etablerade och framtida företagare. Begreppet är idéburna offentliga partnerskap, IOP. I Sverige finns idag ett 30-tal partnerskap mellan ideella organisationer och offentlig sektor
Innebörden är att kommuner och landsting kontrakterar ideella organisationer för socialt arbete. Organisationerna använder sig såväl av avlönad personal som av volontärer, vilket är ett finare ord för gratis arbetskraft.
Utvecklingen är olycklig av två skäl. För det första minskar viljan att arbeta ideellt under längre tid. Dagens unga ställer gärna upp under några dagar som volontärer på en festival eller gör tillfälliga insatser för att hjälpa flyktingar och liknande. Men här handlar det om långsiktiga engagemang där verksamheten måste fungera. Av det skälet kommer mycket av den idéburna verksamheten att på sikt drivas med avlönad personal. Det blir näringsverksamhet i ideell förklädnad.
Fiffel och fusk beror inte på organisationsform. Det är människor som fifflar och dessa kan lika gärna verka genom en förening som genom ett företag. Skillnaden är att företag kan kontrolleras och att fiffel kan bestraffas. Föreningar behöver inte ens ha bokföring om värdet av tillgångarna understiger 1,5 miljoner kronor (Bokföringslagen).
Det går utmärkt att driva idéburen verksamhet i företagsform. Sverige har till och med en särskild bolagsform för ändamålet, aktiebolag med begränsad vinstutdelning. Det finns ett antal idéburna företag, stora som små. Ett av de större är omsorgsföretaget Humana med 14 000 medarbetare i Sverige och Norge. De har aldrig delat ut vinst till sina ägare.
De flesta små heltidsföretag är idéburna. Ägaren hade arbetat mindre och tjänat mer som anställd i samma yrke, men valde att ta personligt ansvar för att förverkliga sina idéer.
En annan aspekt är att det inte finns något personligt ansvar i en förening. I ett företag, i synnerhet småföretag, kan enskilda personer ställas till svars för fiffel och fusk.
För mig är satsningen på offentliga idéburna partnerskap obegriplig. Varför satsa skattebetalarnas pengar i föreningar som inte går att kontrollera, när samma verksamhet kan drivas som företag eller ekonomiska förening där det allmänna har bättre insyn och större kontrollmöjligheter?
Innebörden är att kommuner och landsting kontrakterar ideella organisationer för socialt arbete. Organisationerna använder sig såväl av avlönad personal som av volontärer, vilket är ett finare ord för gratis arbetskraft.
Utvecklingen är olycklig av två skäl. För det första minskar viljan att arbeta ideellt under längre tid. Dagens unga ställer gärna upp under några dagar som volontärer på en festival eller gör tillfälliga insatser för att hjälpa flyktingar och liknande. Men här handlar det om långsiktiga engagemang där verksamheten måste fungera. Av det skälet kommer mycket av den idéburna verksamheten att på sikt drivas med avlönad personal. Det blir näringsverksamhet i ideell förklädnad.
Fiffel och fusk beror inte på organisationsform. Det är människor som fifflar och dessa kan lika gärna verka genom en förening som genom ett företag. Skillnaden är att företag kan kontrolleras och att fiffel kan bestraffas. Föreningar behöver inte ens ha bokföring om värdet av tillgångarna understiger 1,5 miljoner kronor (Bokföringslagen).
Det går utmärkt att driva idéburen verksamhet i företagsform. Sverige har till och med en särskild bolagsform för ändamålet, aktiebolag med begränsad vinstutdelning. Det finns ett antal idéburna företag, stora som små. Ett av de större är omsorgsföretaget Humana med 14 000 medarbetare i Sverige och Norge. De har aldrig delat ut vinst till sina ägare.
De flesta små heltidsföretag är idéburna. Ägaren hade arbetat mindre och tjänat mer som anställd i samma yrke, men valde att ta personligt ansvar för att förverkliga sina idéer.
En annan aspekt är att det inte finns något personligt ansvar i en förening. I ett företag, i synnerhet småföretag, kan enskilda personer ställas till svars för fiffel och fusk.
För mig är satsningen på offentliga idéburna partnerskap obegriplig. Varför satsa skattebetalarnas pengar i föreningar som inte går att kontrollera, när samma verksamhet kan drivas som företag eller ekonomiska förening där det allmänna har bättre insyn och större kontrollmöjligheter?
