Erkänner kvinnor lättare sina misstag?
Redaktionen
8 december,
2009
•
6 minuters läsning
Vågar kvinnliga småföretagare lättare än männen erkänna sina misstag? Är de mer prestigelösa och frimodiga än männen?
Anders Andersson ställde frågan i sin krönika i Driva Egets oktobernummer efter att ha sett att kvinnor men inte män gärna ställde upp och berättade om sina problem i TV-programmet Vinna eller försvinna. Här får han svar från fyra läsare.
Så här skrev han:
" Monica Olsson kunde stå där i TV-rutan och med tårfyllda ögon berätta om hur hon inte räcker till för både familjen och hennes blödande klädbutik i Bollnäs. Efter programmet sa hon att hon var tacksam för att hon fått göra det.
Esperanza Mattisson med sin lilla olönsamma krog på Götgatan i Stockholm skämdes inte över att berätta att hon belånat familjens hus för att bygga om krogen för en miljon, och att hon inte ens fick ihop pengar till egen mat för dagen genom att sälja mat till andra.
Skulle vi män ställa upp på det sättet? Och om vi skulle ställa upp så skulle vi förmodligen komma med undanflykter och krystade förklaringar till varför det gått som det gått. "
Här är svar från fyra läsare:
"Alla har problem - oavsett kön"
Många företagare begår säkert misstag och behöver din och andra experters råd. Men frågan är om du stjälper eller hjälper kvinnor genom att lyfta fram deras problem mer än männens?
Alla som har problem med sina affärer har problem - oavsett kön.
Som du själv konstaterar i din artikel tycks män vara dåliga på att erkänna sina problem och be om hjälp. Men det gäller att tro på kvinnorna lika mycket som du tror på männen, trots de sistnämndas brister!
På det viset kan du hjälpa till med precis det som du tycker att kvinnor verkar dåliga på. Marknadsföra kvinnliga företagare i Driva Eget genom att lyfta fram deras styrkor. Du nämner förmågan att ge bra service och viljan att förverkliga en idé – utöver att de öppet kan be om hjälp.
När du framhäver deras brister som särskilt problematiska, medan de manliga oförmågorna automatiskt framstår som mer normala.
I din artikel frågar du om det kan var "typiskt kvinnligt att inte vilja eller våga sälja?" Varför inte i stället ta upp de kvinnor (och män) som lyckats med sin affärsidé, utan traditionell marknadsföring?
Jag har själv en väninna som öppnade en modeaffär, och lyckades göra den till "allas älskling" enbart genom en ovanligt genomtänkt inredning och ett väl valt utbud samt vänlig, personlig attityd mot kunderna .
Själva marknadsföringen skötte kunderna, genom att till exempel blogga och ge tips.
Kanske behöver ett företag så småningom alltid en mer utåtriktad marknadsföring, men frågan är om alla företag måste följa samma "manliga" mönster när det gäller reklam och företagets utveckling i stort?
Tack för en varierad, läsvärd, inspirerande och oerhört matnyttig tidning!
Elise Eon
"Vi kvinnor är intuitiva"
Jag läste i senaste numret att du ville ha synpunkter på om det är typiskt kvinnligt att inte vilja eller våga sälja. Jag kan bara utgå ifrån mig själv, som är egen företagare sedan 11 år som lönekonsult åt andra företag.
Vi kvinnor är väldigt intuitiva . De gäller att lyssna på sig själv, men även utgå ifrån vad kunden vill ha.
Vill kunden mötas av en omotiverad, trött och sliten människa som inte får ihop det ekonomiska eller en glad och tillmötesgående människa som är nöjd med sitt liv?
Jag har tagit över lönehanteringar efter andra som varit mycket billigare än vad jag är. Men å andra sidan tar jag inte på mig mer än jag klarar av. Det är bättre att våga ta betalt och ge kunderna den kvalité de behöver. Då får man de rätta kunderna.
Jag har i alla år fått höra att man måste ha ett centralt kontor. Jag har valt att jobba på landsbygden och har genom mitt nätverk som jag byggt upp under åren ändå kunder i Helsingborg, Oskarshamn, Danmark och givetvis i Karlskrona som ligger tre mil ifrån mitt kontor.
Mycket hänger ju också på kostnaderna. Det gäller att vara mycket ekonomisk. Det finns de som representerar varje dag med i stort sett samma personer!
Jag funderar både två och tre gånger innan jag köper något om det verkligen är nödvändigt. En vis man som jag arbetade ihop med en gång sa att det är inte intäkterna man blir rik på – det är kostnaderna!
Jag tackar för en mycket bra tidning!
Anneli Blixt Karlsson, Blixt Datalön, Torhamn
"Kvinnorna vågar säga att de inte vågar"
Du undrar om det finns en koppling mellan kvinnligt och att inte vilja eller våga sälja. Jag vill gärna besvara denna och en annan fråga som för mig dyker upp i texten, nämligen varför kvinnor har lättare att fråga om hjälp än männen.
Ser vi tillbaka historiskt så har männen under lång tid försökt framstå som den starka, modiga och orädda. Detta har lett till att männen tar sig an en viss roll, vilket blir paradoxalt då strävan att framstå som orädd spär på rädslan att bli "avslöjad" som i sin tur ger rädslor.
Maskerna och rollerna blir därmed mer omfattande. Att fråga om hjälp och därmed blotta sig är en större tröskel att ta sig över för männen än för kvinnorna. Detta upplever vi också på caoachingföretag iCoach där jag jobbar.
Det är nästan alltid kvinnorna som kontaktar oss när relationen med deras man inte är bra. Männen tycker, åtminstone utåt, att allt funkar. Det är först när kvinnan står vid dörren med väskorna packade som männen vaknar till liv och är villiga att söka hjälp.
När det gäller kvinnor och försäljning är jag övertygad om att kvinnor kan detta lika bra som män. Skillnaden är nog att kvinnorna vågar säga att de inte vågar!
Männen sliter på, och eftersom försäljning är en kombination av kvantitet, kvalitet och prioriteringar kan männen med sin tjurskallighet och envishet nå framgång trots inre tvivel.
Trots upprepade "nej tack" fortsätter männen att försöka få ett ja. De måste ju spela starka och oövervinneliga. Kvinnor har inte samma historiska roll att spela.
Rickard Carlsson, iCoach"Vi har svårt att lyfta fram det vi är bra på"
Jag vill gärna tro att kvinnor kan bli bra på att sälja, men du har rätt i att vi har svårt för att lyfta fram vad vi är bra på. Vi väljer gärna att prata om det vi inte kan - i alla fall ibland andra kvinnor där vi vill bli accepterade. Vi vill inte låta för "säljande".
Som entreprenör, som jag vill kalla mig, i min tjänstesäljande egna firma, har jag lärt mig att kunna säga nej. Det är en styrka. Nu tänker jag främst gentemot sådana som säljer till mig - annonsörer etc.
Kan du i ett säljsammanhang läsa av att kunden inte accepterar ditt pris, så säg då att vi måster avstå. Säg att detta är vårt bud (underförstått: "take it or leave it")". Man kommer i ett helt annat förhandlingsläge då, ett slags övertag när man redogjort för sina villkor.
Charlotta Åkerhielm, Kristianstad www.skrivbyran.net.
Anders Andersson ställde frågan i sin krönika i Driva Egets oktobernummer efter att ha sett att kvinnor men inte män gärna ställde upp och berättade om sina problem i TV-programmet Vinna eller försvinna. Här får han svar från fyra läsare.
Så här skrev han:
" Monica Olsson kunde stå där i TV-rutan och med tårfyllda ögon berätta om hur hon inte räcker till för både familjen och hennes blödande klädbutik i Bollnäs. Efter programmet sa hon att hon var tacksam för att hon fått göra det.
Esperanza Mattisson med sin lilla olönsamma krog på Götgatan i Stockholm skämdes inte över att berätta att hon belånat familjens hus för att bygga om krogen för en miljon, och att hon inte ens fick ihop pengar till egen mat för dagen genom att sälja mat till andra.
Skulle vi män ställa upp på det sättet? Och om vi skulle ställa upp så skulle vi förmodligen komma med undanflykter och krystade förklaringar till varför det gått som det gått. "
Här är svar från fyra läsare:
"Alla har problem - oavsett kön"
Många företagare begår säkert misstag och behöver din och andra experters råd. Men frågan är om du stjälper eller hjälper kvinnor genom att lyfta fram deras problem mer än männens?
Alla som har problem med sina affärer har problem - oavsett kön.
Som du själv konstaterar i din artikel tycks män vara dåliga på att erkänna sina problem och be om hjälp. Men det gäller att tro på kvinnorna lika mycket som du tror på männen, trots de sistnämndas brister!
På det viset kan du hjälpa till med precis det som du tycker att kvinnor verkar dåliga på. Marknadsföra kvinnliga företagare i Driva Eget genom att lyfta fram deras styrkor. Du nämner förmågan att ge bra service och viljan att förverkliga en idé – utöver att de öppet kan be om hjälp.
När du framhäver deras brister som särskilt problematiska, medan de manliga oförmågorna automatiskt framstår som mer normala.
I din artikel frågar du om det kan var "typiskt kvinnligt att inte vilja eller våga sälja?" Varför inte i stället ta upp de kvinnor (och män) som lyckats med sin affärsidé, utan traditionell marknadsföring?
Jag har själv en väninna som öppnade en modeaffär, och lyckades göra den till "allas älskling" enbart genom en ovanligt genomtänkt inredning och ett väl valt utbud samt vänlig, personlig attityd mot kunderna .
Själva marknadsföringen skötte kunderna, genom att till exempel blogga och ge tips.
Kanske behöver ett företag så småningom alltid en mer utåtriktad marknadsföring, men frågan är om alla företag måste följa samma "manliga" mönster när det gäller reklam och företagets utveckling i stort?
Tack för en varierad, läsvärd, inspirerande och oerhört matnyttig tidning!
Elise Eon
"Vi kvinnor är intuitiva"
Jag läste i senaste numret att du ville ha synpunkter på om det är typiskt kvinnligt att inte vilja eller våga sälja. Jag kan bara utgå ifrån mig själv, som är egen företagare sedan 11 år som lönekonsult åt andra företag.
Vi kvinnor är väldigt intuitiva . De gäller att lyssna på sig själv, men även utgå ifrån vad kunden vill ha.
Vill kunden mötas av en omotiverad, trött och sliten människa som inte får ihop det ekonomiska eller en glad och tillmötesgående människa som är nöjd med sitt liv?
Jag har tagit över lönehanteringar efter andra som varit mycket billigare än vad jag är. Men å andra sidan tar jag inte på mig mer än jag klarar av. Det är bättre att våga ta betalt och ge kunderna den kvalité de behöver. Då får man de rätta kunderna.
Jag har i alla år fått höra att man måste ha ett centralt kontor. Jag har valt att jobba på landsbygden och har genom mitt nätverk som jag byggt upp under åren ändå kunder i Helsingborg, Oskarshamn, Danmark och givetvis i Karlskrona som ligger tre mil ifrån mitt kontor.
Mycket hänger ju också på kostnaderna. Det gäller att vara mycket ekonomisk. Det finns de som representerar varje dag med i stort sett samma personer!
Jag funderar både två och tre gånger innan jag köper något om det verkligen är nödvändigt. En vis man som jag arbetade ihop med en gång sa att det är inte intäkterna man blir rik på – det är kostnaderna!
Jag tackar för en mycket bra tidning!
Anneli Blixt Karlsson, Blixt Datalön, Torhamn
"Kvinnorna vågar säga att de inte vågar"
Du undrar om det finns en koppling mellan kvinnligt och att inte vilja eller våga sälja. Jag vill gärna besvara denna och en annan fråga som för mig dyker upp i texten, nämligen varför kvinnor har lättare att fråga om hjälp än männen.
Ser vi tillbaka historiskt så har männen under lång tid försökt framstå som den starka, modiga och orädda. Detta har lett till att männen tar sig an en viss roll, vilket blir paradoxalt då strävan att framstå som orädd spär på rädslan att bli "avslöjad" som i sin tur ger rädslor.
Maskerna och rollerna blir därmed mer omfattande. Att fråga om hjälp och därmed blotta sig är en större tröskel att ta sig över för männen än för kvinnorna. Detta upplever vi också på caoachingföretag iCoach där jag jobbar.
Det är nästan alltid kvinnorna som kontaktar oss när relationen med deras man inte är bra. Männen tycker, åtminstone utåt, att allt funkar. Det är först när kvinnan står vid dörren med väskorna packade som männen vaknar till liv och är villiga att söka hjälp.
När det gäller kvinnor och försäljning är jag övertygad om att kvinnor kan detta lika bra som män. Skillnaden är nog att kvinnorna vågar säga att de inte vågar!
Männen sliter på, och eftersom försäljning är en kombination av kvantitet, kvalitet och prioriteringar kan männen med sin tjurskallighet och envishet nå framgång trots inre tvivel.
Trots upprepade "nej tack" fortsätter männen att försöka få ett ja. De måste ju spela starka och oövervinneliga. Kvinnor har inte samma historiska roll att spela.
Rickard Carlsson, iCoach"Vi har svårt att lyfta fram det vi är bra på"
Jag vill gärna tro att kvinnor kan bli bra på att sälja, men du har rätt i att vi har svårt för att lyfta fram vad vi är bra på. Vi väljer gärna att prata om det vi inte kan - i alla fall ibland andra kvinnor där vi vill bli accepterade. Vi vill inte låta för "säljande".
Som entreprenör, som jag vill kalla mig, i min tjänstesäljande egna firma, har jag lärt mig att kunna säga nej. Det är en styrka. Nu tänker jag främst gentemot sådana som säljer till mig - annonsörer etc.
Kan du i ett säljsammanhang läsa av att kunden inte accepterar ditt pris, så säg då att vi måster avstå. Säg att detta är vårt bud (underförstått: "take it or leave it")". Man kommer i ett helt annat förhandlingsläge då, ett slags övertag när man redogjort för sina villkor.
Charlotta Åkerhielm, Kristianstad www.skrivbyran.net.
