Det blir allt vanligare att ideella föreningar används för att driva näringsverksamhet. Det är ett hot mot både företagande och föreningsliv.

Konkurrens på lika villkor är grundläggande i en marknadsekonomi. Lagar och regler, skatter och avgifter ska vara samma för alla. Konkurrensen ska gälla varor och tjänster, inte verksamhetsform.

Ideella föreningar verkar i en legal frizon där ingen har personligt ansvar för verksamheten. Föreningar behöver inte ens ha bokföring, förrän tillgångarnas värde överstiger 1,5 miljoner kronor. Skatteverket och Kronofogden har mycket begränsade möjligheter att ingripa mot oegentligheter. Ideella föreningar har även större möjligheter att få bidrag och av samhället subventionerad arbetskraft.

Seriösa företagare har inte en chans att konkurrera med näringsdrivande ideella föreningar.

Trots det är föreningslivet den stora förloraren.

Det finns ingen lagstiftning om ideella föreningar. Det är en verksamhetsform som bara omnämns i förbigående i annan lagstiftning, t ex bokföringslagen, föräldrabalken och firmalagen. Föreningslivet har motsatt sig lagstiftning med motiveringen att det finns en väl fungerande praxis för ideella föreningar.

Ideella föreningar är tänkta att vara andningshål i en kommersiell värld – där fokus är människor, inte pengar. Vi ska tillsammans och ideellt utöva våra intressen vid sidan om våra arbeten.

Gränsen mellan ideellt arbete och näringsverksamhet går vid löneuttag. Praxis är att föreningar får bedriva näringsverksamhet i begränsad omfattning, t ex för att finansiera ungdomsverksamhet, men så fort det handlar om att tillgodose medlemmarnas ekonomiska intresse så är föreningen inte längre ideell.

Inom idrottsrörelsen finns en medvetenhet om att man måste hålla en tydlig gräns mellan ideell verksamhet och näringsverksamhet. Det är ett av skälen till att klubbar startar aktiebolag för sina elitsatsningar.

Inom andra områden saknas denna insikt. Inom kulturen har ideella föreningar länge använts för medlemmarnas försörjning. Det sprider sig nu till medier och till så kallade sociala företag.

Officiellt heter det att verksamheten saknar vinstsyfte, men om så är fallet finns två företagsformer tillgängliga. Det är aktiebolag med begränsad vinstutdelning och ekonomisk förening.

De verkliga skälen till att bedriva näringsverksamhet i ideella föreningar är att smita från personligt ansvar och maximera möjligheterna till offentliga bidrag.

Följden har blivit att myndigheter allt oftare betraktar ideella föreningar som företag. Eftersom det saknas lagstiftning är risken stor för godtycklighet. Vilket i sin tur kommer att driva fram en lagstiftning som skulle begränsa det seriösa föreningslivet.

Även A-kassorna börjar se ideella föreningar som företag. Teaterförbundets och Unionens gemensamma A-kassa gör det redan idag. Om en föreningsmedlem blir arbetslös, måste denne avskiljas eller föreningen läggas ned. Risken är att förtroendeuppdrag i ideella föreningar leder till avstängning från A-kassan. Så sker redan idag när föreningar driver aktiebolag för sina elitsatsningar. Styrelseledamöterna förlorar rätten till A-kassa.

I samma stund som eldsjälarnas A-kassor försvinner så dör föreningslivet.

Det seriösa föreningslivet måste för sin egen skull agera kraftfullt mot näringsverksamhet maskerad till ideella föreningar.