Frågan varje företagare måste ställa sig själv
En fråga till sig själv och sex olika faser. Har du koll på frågan och varje projekts självklara faser – då har du alla chanser att lyckas.
Det menar Charlie Söderberg, som agerat rådgivare åt massor av företagare.
Alla projekt har alltså ett visst antal faser som man måste ta sig igenom för att gå från vision till verklighet, det menar Charlie Söderberg, grundare av Balansekonomi, författare, föreläsare och tidigare programledare för tv-program som Lyxfällan och Plus.
LÄS OCKSÅ: 4 STEG SOM TAR DIG NÄRMARE MÅLET
Vad inte lika många vet är att han dessutom har ogräsrensare, gatuartist (eldslukare och jonglör) och fastighetsmäklare på sitt cv.
– Sedan jobbade jag på tidning och då hände det som gör att jag sitter här idag, säger Charlie.
– Chefredaktören frågade mig vad det är som gör framgångsrika människor framgångsrika. Jag fick panik och hävde ur mig något. Men sedan hängde frågan kvar. Jag läste massor av böcker och la alla pengar jag hade på kurser i personlig utveckling.
Sedan gick han tillbaka till chefen, ritade upp sin vision för hur de skulle skapa den mest framgångsrika tidningen någonsin genom ett helt nytt sätt att jobba. Det fanns ingen gräns för hur långt de kunde ta sig.
"Tvingades" starta eget
– Då fick jag sparken! Det var så jag blev företagare. Jag blev inte företagare för att jag hade en dröm om att sitta med resultat- och balansräkningar på kvällarna. Jag blev företagare för att jag hade en så kraftfull affärspitch för vad jag trodde på, att när chefen inte trodde på den fanns det inget annat val än att göra det själv. Då skapades det som kom att bli Balansekonomi, säger han.
Det var 15 år sedan och Balansekonomi är i dag ett utbildningsföretag som enligt Charlie går ut på att ge människor mer tid, mer pengar och mer energi.
Det man glömt två år senare är att det var jag och mitt seglande som var viktigt, för man har så fullt upp med att bygga båt.
Genom åren har han mött otaliga företagare och han har lärt sig se mönster. Som att många företagare ganska snabbt glömmer bort varför de från början valde att starta eget. Man startar med en tanke om att ta sig någonstans, att göra något. Inte att man vill jobba 80 timmar i veckan…
– Jag brukar beskriva det som att jag vill segla till en ö. Men hur kan jag ta mig till det där livet, där jag kanske är ledig på fredagarna, bor i ett varmt land eller kan göra något gott för världen och leva efter mina egna värderingar? Då tror jag att många tänker "jag startar ett företag". Det man glömt två år senare är att det var jag och mitt seglande som var viktigt, för man har så fullt upp med att bygga båt. Man blir i sitt företag.
Var beredd på att pröva om
Det som gör att vissa verkligen blir framgångsrika och gör visionen till verklighet är att man har en naiv tilltro till en inre bild av vad man egentligen önskar sig. Den bilden är man trogen, menar Charlie.
– Men sättet på vilket man ska nå den, det är man otrogen på daglig basis! Världen förändras så fort att affärsplaner nästan alltid är skit. Vi vet ju inte hur det ser ut om fem år. Så det som är intressant är inte att det är precis så här som det ska gå till, utan det är det här som jag vill uppnå. Sedan är man ödmjuk inför att det som jag har hittat på är bara ett sätt av hundra som jag kommer testa.
Så fastna inte i att uppfylla andras drömmar, utan fokusera på hur din egen dröm såg ut från början. Inget företag vill bygga båtar, understryker Charlie.
Så hur gör man då? Charlie snackar om att ställa saker på rad och vikten av att förstå hur projekt fungerar. De flesta av oss har hundra projekt i livet. Det kan handla om allt från att driva företag och umgås med familjen till att, som han själv gjort, gå ner i vikt.
Problemet är bara att vi försöker göra för många saker samtidigt. och det funkar inte.
– Jag blir tokig om jag går på mingel och någon säger "jag driver 12 bolag". Ingen driver 12 bolag. Man kan möjligtvis äga 12 och misshandla 11 av dem, säger han och fortsätter:
– Vi vill vara på gymet för att bli smala, parmiddagar för att ha mysigt, vara på jobbet för att få in pengarna, vara med barnen … och så springer vi mellan de här som en tok. När du är på ett ställe är det 98 som du inte är på. Då kommer känslan av otillräcklighet – hur ska jag vara för att räcka till? Men det är en felställd fråga. Den intelligenta frågan är: Hur ska mitt liv vara organiserat för att det ska funka för mig? Ditt liv är ju ditt påhitt.
Lägg projekten i rad
Det är här projekten ska läggas i rad, menar Charlie.
– Vi har en nyckelövning som förändrar mäns liv. Titta på projekten och lägg dem på rad. Tänk om du kan designa ditt liv så att allt du gör är en, två eller tre saker och när du gör dem så uppfyller de alla önskemål samtidigt. Så när du är med barnen kan du tjäna pengar samtidigt.
Han ger ogärna exempel på hur det ska gå till. Det är bättre att den som lyssnar blir frustrerad och går hem och tänker själv.
– Lösningarna finns, det visar min erfarenhet efter att ha jobbat med 250 000 människor i Balansekonomi.
Väl projekten står där på rad gäller det att förstå de grundläggande faser som alla projekt går igenom. Om man inte förstår det är man torsk, för att citera Charlie.
1. Formuleringsfasen
Det är nu man ställer frågor till sig själv och andra. Hur skulle det vara om jag gjorde så här? Man är undersöker, kommer på grejor. Nästan alla projekt dör här. För man tar inte det avgörande steget och bestämmer sig för att köra.
– Resultatet är nästintill kränkande. Det är som att jag har gått till gymet varje morgon i sex veckor – och så har jag gått upp ett kilo!
– Det vi gör är att testa. Men att testa är döden. Prova att springa ett 400-meterslopp och utvärdera under loppet om det känns som en bra idé att springa. Man måste förstå att man kommer till en punkt där man måste bestämma sig och säga till sig själv "nu kör jag detta fullt ut i två år och så får det bära eller brista".
Gör man det, kommer man in i nästa fas.
2. Koncentrationfasen
Nu handlar det bara om att lägga in arbete, utan att förvänta sig särskilt mycket tillbaka. Lägg in 10, få ett tillbaka.
– Resultatet är nästintill kränkande. Det är som att jag har gått till gymet varje morgon i sex veckor – och så har jag gått upp ett kilo! Men det är så det ska vara i koncentrationsfasen. Då kommer man ju upp.
3. Momentumfasen
När resultaten äntligen börjar vända kommer man in i momentumfasen. Du lägger in fem och får fem tillbaka. Nu kommer känslan "det här kan nog bli något, äntligen har jag ett företag som funkar!".
Misstaget folk gör nu är att man firar genom att ta ledigt.
– Men det har man inte. Man har ett momentum. Det största misstaget folk gör nu är att man firar genom att ta ledigt. Men det är nu man ska lova mer än man kan hålla.
Tänk på en svan som glider fram genom vattnet till synes helt oberörd. Men om du skulle titta under vattnet skulle du se att svanen paddlar på som bara sjutton.
Så ska du vara om en kund frågar om ett jätteuppdrag som du egentligen inte vet om du fixar. Du kanske inte har den där personalen i Göteborg som skulle behövas för just det här uppdraget.
– Då svarar du "javisst, du får en offert i eftermiddag!". Förstår man inte det, att det är något mer som ska till, då får man ett företag som bara bygger på dig. Det är inget fel på det, men det kommer högst troligt inte ta dig till den där ön du drömde om. Du kommer alltid jobba lika mycket.
Det är alltså nu du ska se till att skaka fram de där extra händerna som gör att du lyckas med uppdraget i Göteborg som kändes så hopplöst från början.
4. Stabilitetsfasen
Resultaten börjar bli förutsägbara. Nu ska du verkligen inte lova mer än du kan hålla, för då kan stabiliteten du just byggt upp raseras på nolltid.
– Stabilitetsfasen handlar om att strukturera, organisera och automatisera. Vad är det viktigaste som du ska göra? Vad kan andra göra? I Balansekonomi har vi en mening som jag sagt tusen gånger: Skillnaden mellan vad som är svårt i ditt liv och vad som är lätt i ditt liv det är det du har struktur för.
Charlie bestämde sig för att ta tag i de extra kilon som han plockat på sig under åren. Han var motiverad för att vara vältränad, ha visste vad han skulle äta, ändå blev det inte av.
– I själva verket var mitt liv strukturerat för allting annat. Jag hade inte satt av tid för mig själv. Så nu gör jag med tiden som med pengarna – de första 15 procenten sätter jag av till mig själv! Det som krävdes var att jag skaffade en personlig tränare, som på riktigt bokade tid med mig tre gånger i veckan för att stå och räkna armhävningar. Och det var ju inte för att jag inte kan räkna. Jag behövde mötet. Därför blir jag ledsen när jag möter småföretagare som säger att de sparar pengar genom att ha kontoret hemma. Kraften i att sätta på sig en kavaj och gå till ett kontor är så otroligt kraftfull.
Så rannsaka dig själv – på vilka områden i livet vet du vad som egentligen behöver göras, men du har ändå inte nått de resultat som du vill ha?
– Då kan man ställa sig frågan: hur kan jag skapa struktur för att det ska hända. Vem kan jag bygga partnerskap med, i vilket sammanhang ska jag sätta mig i? Hur ska jag se till att det finns en uppföljning, en nästa punkt så att jag inte kommer undan?
I stället för att tänka att vi hela tiden ska bli lite bättre så ska vi i stället fokusera på att ge oss själva bättre förutsättningar för att lyckas.
– Det är det mest underskattade. Med ganska små justeringar går det verkligen att skapa storverk. Det är frustrerande att se alla människor som väljer en väldigt tuff väg, för att man är mer mån om att vara själv eller att följa en strategi som man själv hittade på 1984, än att innerst inne få det som man drömt om.
5. Genombrottsfasen
Det är nu du kanske får det där samtalet från USA som kan göra att ditt företag tar sig från stabilt till supersuccé. Samtidigt är risken just nu stor att du i stället för ett genombrott får det motsatta – ett sammanbrott.
– Många många företag går åt helskotta, för att man inte är förberedd när genombrottet kommer. Värdet sjunker, varumärket går åt skogen. Varför? Jo, man är för beroende av någonting. Då kommer sammanbrottet.
Ett sätt att förbereda sig är att lämna ifrån sig saker. Att göra företaget mindre beroende av en själv.
– Jag har haft en dröm med Balansekonomi och där är jag faktiskt idag. Det är att jag skulle komma in på kontoret och så kommer det fram en medarbetare som säger ”hej, vad kan jag hjälpa dig med?”. Så att företaget lever ett eget liv. Att jag var med och grundade det är inte intressant. Det är som ett barn som flyttat hemifrån. Då kan man komma till…
6. Mästerksapsfasen
– Företaget är inte längre en del av mig. Jag kan komma och besöka det. Jag kan bo på hotell. Men jag behöver inte lägga mig i att det ska funka, konstaterar Charlie.
Och så var det den där frågan som man skulle kunna ställa till sig själv…
– Jag tänker på här: Är man entreprenör så brinner man för att lösa problem. Det är det vi gör. Ser ett problem, tänker det måste finnas en bättre lösning. Problemformulering är något man måste lära sig att älska. Om man inte gillar problem ska man inte driva bolag. Bolag handlar om att absorbera problem, lösa problem. Alla bolag, innan ska ställa sig frågan: Vilken enkel fråga är du eller ditt bolag svaret på?
Charlie tar McDonald's som exempel. Grejen är inte att de flippar hamburgare, menar han. Det handlar inte om vad man i praktiken gör, utan vad man löser.
– Frågan är: Hur kan jag få min son att orka prova tre overaller till innan han går i bitar? Jo, jag lovar att det blir en leksak och hamburgare till slut.
Förstå kunden
Om man nu inte vet vad frågan är så tycker han att man ska samla ihop lite folk, spåna och lista ut det ihop. I en föränderlig värld får man sedan vara beredd att formulera om frågan allt eftersom för att fortsätta vara relevant.
Springer jag dit bollen är på väg, eller tittar jag dit den var senast jag tittade upp?
Charlie berättar att han var stadig kund i en och samma videobutik tills han flyttade för ett år sedan. Då var det länge sedan de slutat hyra ut film och agerade paketutlämning i stället.
– Antingen hade de bara tur och någon kom förbi och frågade om de ville han en licens. Men jag vill tro att de hade ett möte innan och sa ”den här frågan verkar vara så intressant längre”. Så börjar man titta på hur kan man förändra. Det är empati – förstå kunden. Om du inte kan förstå kunden då ska du ha en jäkla tur.
Charlie tar en liknelse till. Vad gör att tioåringar är dåliga på fotboll? Tioåringar tittar dit bollen var senast de tittade upp och springer så fort de kan. Allihopa åt samma håll.
– Duktiga spelare tittar dit bollen är på väg. Min spaning är att många kanske ska ställa sig frågan: springer jag dit bollen är på väg, eller tittar jag dit den var senast jag tittade upp? Man behöver struktur, någon som ställer de där jobbiga frågorna till en. Annars är man fullt upptagen med bollen i stället för matchen. Hitta ett sammanhang varje vecka så att du kommer upp på läktaren och kan se vart bollen är på väg i stället för att vara så engagerad i den där matchen du spelar.
