Från konkurs till stämning
20 maj,
2011
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Sammanfattning om mitt liv de senaste 2 åren har varit rätt tufft. I april 2009 förolyckades min brorson 21 år gammal. I december samma år dog min man helt oväntat och jag hann vara gift i hela två dagar. Efter att ha gjort jobb i några år - blev jag platschef på Xtravaganza viktcenter i Umeå parallellt med allt annat jag gjorde.
Xtravaganza är ett franchiseföretag med huvudkontor i Västerås. I Sverige finns 23 viktcenter samt en hel del viktklubbar. Jag satte mig in i allt men började få en liten gnagande känsla över att allt inte stod rätt till.
Vi drogs med skulder från industrikrisen men såg en stor ljusning komma eftersom kunderna började att droppa in. De annonser som huvudkontoret bestämde att vi skulle använda fungerade inte alls i Umeå men vi tvingades att använda dem. Under utbildningar med huvudkontorets experter fick vi lära oss att använda argument som vi redan innan visste inte skulle fungera i inlandet. Det fanns ingen alls förståelse över att Norrland inte är som Västerås, Malmö, Göteborg eller Stockholm.
Vi i Umeå började ändra på annonser och på vårt sätt att berätta om oss. Checkade med huvudkontoret som INTE ALLS godkände vad vi gjorde utan anklagades oss för att gå utanför franschiseavtalet. Vilket var sant eftersom vi såg att det inte funkade för oss.
I december 2010 bad vi om en träff med huvudkontoret om ekonomisk hjälp. Det vi fick veta var att vi skulle hålla oss till konceptet och att vi verkligen skulle fundera över hur fruktansvärt dåliga säljare vi var som inte fick in fler kunder. Så vi berättade att många kunder kom och grät och ville vara med men hade inga pengar. Men det skulle vi inte ta någon hänsyn till.
Vi fick ingen som helst stöd utan fick bara beskedet att jobba på och att allt skulle ordna sig. Men det kändes inte alls bra på många sätt och efter några fler fruktlösa kontakter med huvudkontoret där personalen fick besked om att centret skulle drivas vidare på något sätt. De skulle rädda oss och driva det vidare.
Inget hände så beslöt vi att lägga centret i konkurs i februari 2011.
När detta kom ut till övriga franschisetagare i landet så började vi få veta en hel del hur andra upplevt kontakten med huvudkontoret. Allt detta ledde till att etniska nämnden och branschförbundet för fransch kopplades in och en granskning av allt påbörjades av Kaliber i P1.
Jag kommer att berätta om detta och vad som händer eftersom vi även stämt huvudbolaget på över 5 miljoner kronor.
Lisbet
HälsoZam
Xtravaganza är ett franchiseföretag med huvudkontor i Västerås. I Sverige finns 23 viktcenter samt en hel del viktklubbar. Jag satte mig in i allt men började få en liten gnagande känsla över att allt inte stod rätt till.
Vi drogs med skulder från industrikrisen men såg en stor ljusning komma eftersom kunderna började att droppa in. De annonser som huvudkontoret bestämde att vi skulle använda fungerade inte alls i Umeå men vi tvingades att använda dem. Under utbildningar med huvudkontorets experter fick vi lära oss att använda argument som vi redan innan visste inte skulle fungera i inlandet. Det fanns ingen alls förståelse över att Norrland inte är som Västerås, Malmö, Göteborg eller Stockholm.
Vi i Umeå började ändra på annonser och på vårt sätt att berätta om oss. Checkade med huvudkontoret som INTE ALLS godkände vad vi gjorde utan anklagades oss för att gå utanför franschiseavtalet. Vilket var sant eftersom vi såg att det inte funkade för oss.
I december 2010 bad vi om en träff med huvudkontoret om ekonomisk hjälp. Det vi fick veta var att vi skulle hålla oss till konceptet och att vi verkligen skulle fundera över hur fruktansvärt dåliga säljare vi var som inte fick in fler kunder. Så vi berättade att många kunder kom och grät och ville vara med men hade inga pengar. Men det skulle vi inte ta någon hänsyn till.
Vi fick ingen som helst stöd utan fick bara beskedet att jobba på och att allt skulle ordna sig. Men det kändes inte alls bra på många sätt och efter några fler fruktlösa kontakter med huvudkontoret där personalen fick besked om att centret skulle drivas vidare på något sätt. De skulle rädda oss och driva det vidare.
Inget hände så beslöt vi att lägga centret i konkurs i februari 2011.
När detta kom ut till övriga franschisetagare i landet så började vi få veta en hel del hur andra upplevt kontakten med huvudkontoret. Allt detta ledde till att etniska nämnden och branschförbundet för fransch kopplades in och en granskning av allt påbörjades av Kaliber i P1.
Jag kommer att berätta om detta och vad som händer eftersom vi även stämt huvudbolaget på över 5 miljoner kronor.
Lisbet
HälsoZam
