Frågan om generationsväxling är laddad för både små och stora företag. För byggherren Percy Nilsson sker överlämningen till dottern Nina så långsamt att hon nästan inte märker det ...

I Malmö är Percy Nilsson den framgångsrike men skandalomsusade byggherren och entreprenören som har varit inblandad i stadens infrastruktur ända sedan 60-talet. Då tröttnade den unge snickaren på att hunsas på bygget och satte in en kort annons i Sydsvenskan, ”Byggnadssnickare söker egna arbeten”.

LÄS OCKSÅ: Ekonomichefen som blev munkOch en hel del sådana har det blivit genom åren...

Mest känt utanför Skånes gränser är kanske Malmö Arena, som rymde Eurovision Song Contest 2013. Men även små privata arbeten med skruvdragaren (som han samma år använde för att borra hål i däcket på en Hemglass-bil, vars signaturmelodi hade irriterat honom ett tag) har fått stor uppmärksamhet i pressen.

Fast när vi träffas i den ombonade loungen på Malmö Arena Hotell finns inga spår av det famösa temperamentet, utan bara ett stort lugn. Kanske är det för att dottern och hotellets vd, Nina Nilsson Ulvinen, sitter bredvid. Plus att hennes två hundar, Sebbe och Vincent ligger i två sömniga högar på golvet.

– Pappa har lite mer temperament än jag, som aldrig direkt fick något av den varan, men annars är vi ganska lika. Det är nog därför det fungerar så bra att jobba ihop, säger Nina.

Percy tillägger:

– Ja, vi tar väl inte direkt några fajter någon av oss? Jag lägger mig inte så mycket i hur de jobbar på hotellet och är jätteglad över att slippa alla ledningsgruppsmöten där. Nina jobbar ju också mer operativt och övergripande, medan jag är visionären och entreprenören som planerar för framtiden. Just nu håller jag till exempel på att bygga lite bostadshus, och i framtiden ska vi bygga ut hotellet med 100 rum till.

– Så även om vi jobbar tillsammans så sker det också ganska parallellt. Du har dina projekt och jag har mina. Min passion är att få synk i husen, så att de fungerar som de ska. Jag är en driftsmänniska och förvaltare, förklarar Nina.

Hon beskriver det som en naturlig process att hon blev chef på Percys hotellbygge.

– Det var inte så att jag fick frågan en dag. Tvärtom har det skett naturligt att våra olika branscher har synkats ihop över tid och när jag började här så hade jag redan över 20 års erfarenhet inom hotellnäringen.

Efter att Percy köpte anrika hotell Mäster Johan i centrala Malmö på 90-talet började nämligen Nina jobba där i receptionen några år senare. Och på flera av hennes tidigare anställningar har Percy också funnits med i bakgrunden.

LÄS OCKSÅ: Duktig flicka bytte bana

– Jag har väl inte haft behovet att göra något som är helt mitt eget, eller sätta ner foten och säga ”det här vill inte jag”. Mina jobb har ju hela tiden handlat om saker som jag faktiskt har tyckt varit roliga att göra, berättar Nina.

Finns det människor som tycker att du har fått en massa saker gratis?

– Det finns alltid människor som har förutfattade meningar om saker, men de som känner mig vet att jag har jobbat väldigt mycket.

Parkfast är ett familjeföretag. Ninas 19-åriga dotter jobbar också extra på mammas hotell, och 23-årige sonen är utbildad snickare, så man kan ana lite av framtidens konturer …

– Jag säger ”pappa” på jobbet också. Alla vet ju att han är min pappa så det skulle kännas konstigt att säga något annat.

Percy inflikar att hans andra barn, sonen Fredrik, som också sitter i styrelsen men som själv bor i Stockholm, en kort period ville skilja på jobb och privat och säga ”Percy”.

– Men det tog jag snabbt ur honom.

Som pappa, har du fostrat dina barn i entreprenörskap tror du?

– De har nog fått det i sig automatiskt. Jag har ju alltid jobbat mycket, blev egenföretagare redan som 19-åring, så det har funnits i familjen hela tiden. Både Nina och Fredrik har varit med mig ute på byggena när de var små.

LÄS OCKSÅ: Bygg ditt drömföretag

Ändå blev det Nina som kom att arbeta nära sin pappa som vuxen, och inte Fredrik. Det är hon som blivit kallad ”kronprinsessan”.

Nina skrattar åt titeln, men håller med i sak.

– Ja, min bror, som driver flera egna bolag i Stockholm, kommer ju inte att flytta ner hit. Så ska det här drivas fortsättningsvis så är det kanske jag som ska göra det.

Percy, hade arbetsrelationen sett annorlunda ut om det var Fredrik som satt här i stället för Nina?

– Han driver ju många egna företag och är mer av en utvecklare precis som jag, inte en förvaltare som Nina, så det är möjligt att det hade blivit lite mer konflikter. Han hade nog försökt knuffa undan mig mer … Jag tror ändå att han är nöjd med att ha det som han har det. Han sitter med i styrelsen och för fram sina synpunkter där. Ofta har han en mer analytisk inställning till företagets ekonomi. Jag tror inte att han känner sig utanför. Och har han otur så är han ju med och får ärva det här en dag, skrattar Percy.

Den dagen dröjer förhoppningsvis länge. 74-årige Percy känns vital och har heller inga planer på att pensionera sig. Men han försökte faktiskt sluta jobba en gång. Av skattetekniska skäl sålde han i slutet av 80-talet av sina företag och flyttade till Bryssel med familjen. Det gick så där …

– Jag skulle sluta jobba och i stället satsa på att ta singelhandicap i golf. Men det höll väl i tre månader ungefär. Att jag som varit så aktiv i hela mitt liv inte skulle göra något, det gick ju inte! Jag varnar alla entreprenörer för att sälja sitt företag. Min telefon, som nästan varit glödhet innan, den bara dog och det var inte alls roligt.

– Jag lyfte till och med på telefonen för att höra om där var linje. Så jag började jobba igen. For och flög över Europa. Ibland var jag i Spanien där vi hade en golfbana, och ibland var jag i Tyskland och gjorde affärer. Men sedan flyttade vi ändå hem igen efter tio år. Jag tröttnade på att ett handslag inte betydde något på de här europeiska ställena jag jobbade. Man bestämde saker som sedan inte blev. Fast när vi flyttade hem så hade det hunnit bli likadant här.

Hur mycket jobbar du idag?

– Jag har alltid jobbat från klockan sex på morgonen till långt in på natten. Jag har alltid haft det här drivet, från att jag var en sju eller åtta år. Det var jag som drev på kompisarna att vi skulle ut och tjäna pengar; sälja tidningar, sjunga ”Vildanden” i trapporna, eller gå till Malaco och ta godis från soptunnorna och göra affärer på det. Men nu så har jag faktiskt trappat ner lite. Min hustru ville flytta till Höllviken så det gjorde vi, och då fattade jag ett klokt beslut när jag bestämde mig för att ”jag kör inte till jobbet när det är mörkt”.

– Så jag började jobba klockan tio i stället, och nu har folk lärt sig att det inte är lönt att ringa mig före det. På morgonen hinner jag läsa tidningen i lugn och ro, motionera lite och göra privata grejer. Sedan kör jag in till Malmö, och så hem igen när jag vill. I nästan 50 år har jag jobbat hårt, med tidigt uppe och sent i säng, så det är bra nu.

LÄS OCKSÅ: Hennes trädgårdsslang blev en exportsuccé

Det intensiva arbetstempot har periodvis gjort att kroppen har tagit stryk. Percy fick tidigt problem med magsår, och strax före 40 års ålder gick det hål på riktigt.

– Jag var i Schweiz när det hände, men de är ju duktiga inom sjukvården på att ta hand om blödande magsår, så jag blev opererad och var hemma igen med ambulansflyg efter tio dagar. Då trodde jag att jag kunde gå till jobbet, men när jag kom in och såg mitt skrivbord svimmade jag. Sedan var jag inte på jobb på tre månader. Det var efter det som jag lärde mig att man faktiskt kan delegera. För firman fungerade ju ganska bra under tiden jag var borta. Innan dess var jag den där dåliga chefen som skulle göra allting själv.

En ännu tuffare period psykiskt var när Percy Nilsson anklagades för skattefiffel med spelarlöner i Malmö Redhawks, där han var ordförande. För det dömdes han också i tingsrätten, 2005, till ett års fängelse. Men han överklagade till hovrätten och blev frikänd året därpå.

– Jag var anklagad för något som egentligen hela Sverige gjorde. Men anledningen till att jag blev fälld var framförallt att jag hade fel advokat. Jag hade ju aldrig varit kriminell och så helt plötsligt skulle man skaffa sig en advokat. Man hade ju läst i tidningen om Silbersky, så jag tänkte ”då tar jag honom!”, vilket var ett stort misstag.

– Och efter domen visade tidningar och tv-bilder från Tygelsjöanstalten. ”Här ska Percy Nilsson sitta”. Inför hovrätten fixade vi annat folk och då löste det sig; men det var ju pressat läge, för samtidigt skulle hela Hyllieprojektet med Malmö Arena presenteras. Jag var i hovrätten på morgonen, presenterade Hyllieprojektet för pressen på lunchen, och tillbaka till hovrätten på eftermiddagen. Men jag har nog alltid haft förmågan att fokusera på det jag gör just då och glömma allt annat.

Berg-och-dalbane-dramatik och magsårsproblemen har inte gått i arv. Dottern Nina säger sig ha sunda sätt att hantera stress på.

– Det gäller att man sätter upp regler för sig själv och för dem man jobbar med. Oftast kan saker och ting göras nästa morgon, så du måste inte sitta långt in på kvällen. Vill du att dina anställda ska hålla är det extra viktigt att värna om sina egna gränser för arbetstid. Då blir det också lättare för anställda att undvika situationer som leder till att de går in i väggen.

LÄS OCKSÅ: Han skapade sitt drömjobb via InstagramAtt hennes egen man tog det största ansvaret för lämna-hämta-på-dagis-racet under de hektiska småbarnsåren har förstås också underlättat.

– Jag förstår faktiskt inte hur man får det att fungera i familjer där båda två gör karriär. Men vi har haft ett bra familjeliv och för mig har det också varit viktigt att när du kommer du hem så stänger du dörren till jobbet. I alla fall tills de ringer och säger att nattportiern är sjuk så att du måste in och jobba på natten … Det fick jag göra rätt så många gånger när jag ägde hotell Mäster Johan.

– På ett litet hotell har man inte så många nät under sig och som ägare är det du som har det yttersta ansvaret för att någon står i receptionen. Idag har jag inte lika mycket gästkontakter och kan sakna det jättemycket ibland.

I stället fortsätter ”kronprinsessan” att förvalta vad hennes pappa en gång har byggt upp. Titeln var det förresten en journalist som myntade.

– Jag har skrattat mycket åt den, men det är kanske så det är. Fast det gäller ju att han bygger klart alla byggnadena först, för det är inget jobb som jag tänker ta över.

Percys inflikar, att det är bara som hon tror.

– Jag kommer att lära dig det också!

Vad är det du vill lära henne?

– Ja, fastighetsutveckling är ju alltid intressant, och hon vet inte att hon redan håller på att lära sig detta. Nina är redan med på våra byggmöten, så om ett par år så klarar hon säkert den biten med!