Historien om hur en liten företagare fällde ett storföretag
1 april,
2015
•
2 minuters läsning
Jag kan inte avslöja vilka företag det handlar om. Låt oss kalla dem Stor och Liten.
Liten har det senaste halvåret arbetat med ett stort, väldigt stort uppdrag. För Stors räkning har han bland annat gjort inköp på nivån flera miljoner kronor.
Uppdraget finns dokumenterat i korrespondens och i interna mötesprotokoll hos Stor. Det är ställt utom allt tvivel att Liten har genomfört inköpen på uppdrag av Stor, att omedelbart vidarefaktureras utan påslag när fakturorna anlände.
Till saken hör att hela upplägget tillkom på initiativ av Stor, eftersom deras ekonomiska experter funnit att det var skattemässigt förmånligt. För dem.
När verkställigheten närmade sig, visade det sig att VD hos Stor ägnat sig åt något som ansågs otillbörligt. Han blev omgående avskedad och ersatt av en tillfällig VD ur de egna leden. Vikarien underkände hela projektet och samtliga inköp som Liten hade gjort för deras räkning.
När det visade sig att alla träffade avtal innefattade dryga avgifter vid avbeställning, lät vikarien meddela Liten att det var hans problem. De tänkte minsann inte betala.
Kostnaderna för avbeställning var ett antal miljoner kronor. Som en ensamföretagare förväntades hosta upp. Han hade gått i konkurs, en barnfamiljs hem hade gått på exekutiv auktion och han hade tvingats leva på existensminimum resten av livet. På grund av en hämndlysten idiot som trodde sig vara upphöjt till Gud med sin tillfälliga VD-titel.
Det handlar om ett stort och välkänt företag. Med en idiot i ledningen. Som trodde att stora företag står över lag och rätt och kan bära sig åt hur som helst med småföretagare. Han körde även med det sedvanliga skamgreppet mot småföretagare i samband med VD-byte. Han hade minsann inget ansvar för vad företrädaren lovat, han hade tillträtt med nytt manskap och allt gammalt var därmed bortsopat.
Det här är en vanlig lögn som tjänstemän kör med. Men så här säger lagen: Som leverantör gör man affärer med den juridiska personen, inte med personerna som tillfälligt sitter i ledningen. VD är av styrelsen utsedd att företräda den juridiska personen. Alla förpliktelser kvarstår, oavsett om bolaget byter VD eller styrelse. Inte ens om alla i bolaget slutar och ersätts av nya personer, upphör den juridiska personens förpliktelser.
Liten hotade med både stämning och offentliggörande, vilket är min beröringspunkt med fallet. Om Stor inte tog sitt ansvar skulle det leda till ett svårt sargat storföretag. För inte ens de allra största bolagen, eller myndigheterna för den delen, står ovanför lagen. Och de stora faller allra hårdast om de avslöjas med svinerier.
Härom dagen satt rätt antal miljoner kronor på Litens konto.
För att ge min medverkan rätt proportioner, så fanns jag bara med i bakfickan. Kampen slutförde Liten helt på egen hand. Men hur många vågar ta strid och blir istället krossade av maktfullkomliga tjänstemän?
Liten har det senaste halvåret arbetat med ett stort, väldigt stort uppdrag. För Stors räkning har han bland annat gjort inköp på nivån flera miljoner kronor.
Uppdraget finns dokumenterat i korrespondens och i interna mötesprotokoll hos Stor. Det är ställt utom allt tvivel att Liten har genomfört inköpen på uppdrag av Stor, att omedelbart vidarefaktureras utan påslag när fakturorna anlände.
Till saken hör att hela upplägget tillkom på initiativ av Stor, eftersom deras ekonomiska experter funnit att det var skattemässigt förmånligt. För dem.
När verkställigheten närmade sig, visade det sig att VD hos Stor ägnat sig åt något som ansågs otillbörligt. Han blev omgående avskedad och ersatt av en tillfällig VD ur de egna leden. Vikarien underkände hela projektet och samtliga inköp som Liten hade gjort för deras räkning.
När det visade sig att alla träffade avtal innefattade dryga avgifter vid avbeställning, lät vikarien meddela Liten att det var hans problem. De tänkte minsann inte betala.
Kostnaderna för avbeställning var ett antal miljoner kronor. Som en ensamföretagare förväntades hosta upp. Han hade gått i konkurs, en barnfamiljs hem hade gått på exekutiv auktion och han hade tvingats leva på existensminimum resten av livet. På grund av en hämndlysten idiot som trodde sig vara upphöjt till Gud med sin tillfälliga VD-titel.
Det handlar om ett stort och välkänt företag. Med en idiot i ledningen. Som trodde att stora företag står över lag och rätt och kan bära sig åt hur som helst med småföretagare. Han körde även med det sedvanliga skamgreppet mot småföretagare i samband med VD-byte. Han hade minsann inget ansvar för vad företrädaren lovat, han hade tillträtt med nytt manskap och allt gammalt var därmed bortsopat.
Det här är en vanlig lögn som tjänstemän kör med. Men så här säger lagen: Som leverantör gör man affärer med den juridiska personen, inte med personerna som tillfälligt sitter i ledningen. VD är av styrelsen utsedd att företräda den juridiska personen. Alla förpliktelser kvarstår, oavsett om bolaget byter VD eller styrelse. Inte ens om alla i bolaget slutar och ersätts av nya personer, upphör den juridiska personens förpliktelser.
Liten hotade med både stämning och offentliggörande, vilket är min beröringspunkt med fallet. Om Stor inte tog sitt ansvar skulle det leda till ett svårt sargat storföretag. För inte ens de allra största bolagen, eller myndigheterna för den delen, står ovanför lagen. Och de stora faller allra hårdast om de avslöjas med svinerier.
Härom dagen satt rätt antal miljoner kronor på Litens konto.
För att ge min medverkan rätt proportioner, så fanns jag bara med i bakfickan. Kampen slutförde Liten helt på egen hand. Men hur många vågar ta strid och blir istället krossade av maktfullkomliga tjänstemän?
