Vår läsare Bengt är upprörd över en kund som avslutat deras samarbete. Han vill få dem att inse sitt misstag, och samtidigt fantiserar han om hämnd. Här ger experten råd för hur han ska hantera situationen.

I varje nummer av Driva Eget hjälper psykologen och psykoterapeuten Madeleine Gauffin en läsare med företagarlivets mänskliga sidor – känslorna, relationerna och måendet.
Denna gång är det Bengt som är arg över en kund som avslutat deras samarbete.

Bengts brev:

För en tid sedan blev jag av med ett stort uppdrag. Orsaken är att kunden är oprofessionell och inte vet sitt eget bästa.

Nu tänker jag bara på hur jag ska kunna slå tillbaka.

Allt har varit frid och fröjd i flera år. Jag tycker att samarbetet har rullat på bra: jag har levererat mina tjänster och fakturerat ett bra arvode, som stått för ungefär hälften av mina intäkter.

Vi har haft en god kontakt, jag skulle till och med gå så långt som att säga att vi var vänner.

Men så för ett år sedan började det knaka i fogarna. Nya personer kom in på avdelningen jag jobbade mot och jag fick höra att vissa klagat på mig.

Det var saker som att jag var för dyr, att det fanns yngre förmågor som kunde göra samma jobb för halva priset och att jag inte höll mig uppdaterad.

Självklart reagerade jag starkt. Vi hade flera möten som slutade i hätska diskussioner och jag kan erkänna att jag svarade kort i mejl.

Vid ett tillfälle skrev jag ett argt mejl i stridens hetta där jag uppmanade vissa personer att komma tillbaka när de var torra bakom öronen.

Till slut blev jag inkallad till ett möte där min ursprungliga kontaktperson sa upp avtalet, som hade tre månaders uppsägningstid.

Han skyllde på att de skulle göra jobbet internt, men det är jag säker på är en lögn.

Jag fick en chock – de klarar sig ju inte utan mig! Uppsägningen av vårt samarbete ledde till ytterligare diskussioner och mejlkonversationer.

Men jag tycker att de förtjänade mina hårda ord.

I dag, flera månader efter att vi gått skilda vägar, hankar jag mig fortfarande fram på småjobb. Det är inte särskilt lätt att få nya uppdrag i min bransch.

Jag funderar mycket på det här och förstår inte hur de kunde säga upp mig. Jag har lång erfarenhet av mitt jobb och kan mer än de unga sprättarna kan drömma om.

De behöver mig. Hur tänker de?! Hur ska jag få dem att inse vilket misstag de gjort?!

Jag avskyr verkligen kunden och dennes kolleger som satte mig i den här situationen och fantiserar om hur jag ska hämnas.

Mina tankar går till att tipsa branschmedierna om hur oseriösa de är, eller ringa VD-n och berätta hur dennes medarbetare beter sig.

Vad som helst som sätter käppar i hjulen.

Vad ska jag göra?
/Bengt

Madeleine Gauffin svarar:

”Avskriv alla tankar på hämnd”

Hej Bengt! Din ilska över att du blivit av med ett stort uppdrag är stor. Så stor att den väckt hämndkänslor hos dig och fått dig att bli oprofessionell gentemot din kund.

Du har hamnat i affekt, vilket är en reaktion från din sida när du märkte att de ville ha annan hjälp än din.

Du blev bortvald, avvisad och ersatt och det väcker uppenbarligen aggressivitet inom dig.

Det är klart att du kan hävda att det minsann är berättigat att bli arg, men det hjälper dig inte framåt.

Att hålla fast vid ett rättfärdigande av dina känslor får dig bara att fastna i det som hände och tillför dig ingenting.

Det är också sällan lönt att i affekt spekulera i andras motiv för att göra något. Det är svårt att då vara klarsynt, professionell och neutral.

Ett annat scenario hade kunnat vara följande: Du får reda på att företaget har synpunkter på ditt sätt att jobba.

Då kan du boka ett möte med din kontakt på företaget och resonera kring vilka funderingar de har, hur de ser på det jobb du hittills gjort och vilka behov som finns framöver.

Du kan erbjuda dig att tillmötesgå det som efterfrågas och med värdighet se om du kan ändra något i ditt koncept. Ingen och ingenting är så bra att det inte kan bli bättre.

Ett koncept som körts i flera år kan vara värt att se över. Det är lätt att bli hemmablind – och bekvämlighet kan göra att man nöjer sig med det som har fungerat hittills.

Men så här blev det inte. I stället triggades du av att kunden ifrågasatte hur du gör ditt jobb, liksom att den tycker att du tar för mycket betalt.

Ditt sätt att uttrycka dig kring de ”unga sprättarna” andas förakt och ilska.

Jag skulle föreslå att du tar en närmare titt på dig själv. Det är det enda du kan påverka och göra något åt.

Det som har hänt är passé – men kan användas för att fördjupa dig kring dig själv och dina reaktioner. Om du vill.

Påminner dig denna situation om andra saker som har hänt dig i ditt liv? När brukar du reagera med stark ilska och med hämndtankar?

Min erfarenhet är att det alltid finns mycket rädsla bakom hämndlystenhet och aggressivitet.

Det kan handla om en rädsla att bli övergiven eller att bli av med tryggheten i det ekonomiska, då rädslan handlar om att inte kunna klara sig själv.

Det kan också handla om en rädsla att bli utplånad och förintad, när man upplever sig bortvald och avvisad.

På vilket sätt påminner detta dig om saker, personer och situationer under din barndom och uppväxt?

De starka reaktioner du beskriver har så gott som alltid sitt ursprung i barndomsupplevelser som är obearbetade.

De triggas i situationer som påminner om det som hände då, men som vårt omedvetna tror händer nu igen.

Det gäller att kunna skilja på nu och då – annars trasslar vi till det ordentligt för oss i livet.

Låt säga att du ofta blev avvisad och förringad under din uppväxt. Det väckte ilska och sorg hos dig som barn. Men för ett barn finns det sällan möjlighet att visa sina känslor där och då.

I stället förtrycks känslorna inom oss och lever sitt eget liv, omedvetet av oss. De väcks sedan till liv när något påminner om det som var. Och vi reagerar som i blindo med det som vi skulle ha reagerat med då.

Betänk detta och se vilka nya vägar du kan hitta. Du blev av med din kund – ta då tillfället i akt och använd erfarenheten för att själv växa.

Du kan avskriva alla tankar på hämnd med tillhörande aktioner. Det kommer bara att göra det värre för dig. Gräv där du står och förstå dig själv för att optimera dina möjligheter framöver.

All lycka till med detta inre arbete!