Inspiration
Hon syr ihop filmsuccéerna
5 juni,
2018
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
4 minuters läsning
Foto: Hon gör allt från draperi till Fröken Friman till gardiner till Millenium-filmen.
Trots sitt lilla bolag har Sarah Appeltofft haft ett finger med i allt från Fröken Friman och Torka aldrig tårar utan handskar till melodifestivalen och amerikanska Millenium-filmen.Sarah Appeltofft är textilformgivare, inredningssömmerska och kostymör och driver företaget Satyg. Allt började redan när hon som barn sprang runt på filminspelningar under somrarna där hennes föräldrar jobbade som dekormålare och rekvisitör – till exempel Jim och piraterna Blom.
– Jag stod och kopierade papper med Hasse Alfredsson, han var en gullig liten vänlig farbror, minns hon.
Så i högstadiet bestämde sig Sarah för att hon ville arbeta med textilier och fick gå bredvid på en Bergmanfilm.
– Jag föll jag pladask. Jag älskar kreativiteten och att få experimentera med textil, materialet är så formbart och varierande – ena dagen kan jag få en sopsäck med gamla tyger nästa får jag sy i ett tyg som kostar 4 000 kronor metern. Allt går att lösa med tyg, säger hon.
Idag syr Sarah mest inredning för scenografi men även specialrekvisita.
– Sådant de inte kan få tag på i affärer. Som i Morden i Sandhamn skulle mördaren ha sitt vapen i en blommig damväska – då gjorde jag den. Sen ringde de efter en vecka ”Nu måste vi ha en liksäck också”.
Hon fortsätter:
— Bland de roligaste var till långfilmen Tjuvarnas jul. En flicka blir jagad av poliser på en cirkus. Hon springer genom ett tält och polisen efter, så reser sig polisen och får tältet som en klänning. Då fick jag klura ut den tekniska lösningen.
LÄS OCKSÅ: Hon skapar DIY till tidningarna
Sarah arbetar mycket för SVT och samarbetar då med personalen i deras ateljéer. Just nu syr hon kostymer till en dokumentär om stenåldern för Vetenskapens värld och scenografi till en dramaserie av Jonas Gardell. För Vasaloppet sydde hon skydd till de radiostyrda kamerorna och hon gjorde backdropen med 1 200 CD-skivor till Ida Redig i Melodifestivalen.
Sarah var också kostymsupport för de utländska delegationerna på Eurovison både i Malmö och Stockholm och lagade och ändrade artisternas kläder inför sändning.
– Det är mycket som händer, kläder går sönder, spricker eller ska ändras i sista sekund, det ska klistras paljetter på skor, tas in eller ut eller upp eller ner, ångas och strykas. Det är jätteroligt och helt galet. Det är så otroligt mycket människor som samarbetar så bra. Krigen känns långt borta när alla länder hjälps åt att driva det stora musikevenemanget framåt.
Delar av Sarahs jobb handlar också om att inte synas och märkas. Som när hon syr svart tyg som ska dölja detaljer i studion vid allt från Nobelfest till melodifestival. Eller när hon ser till att undvika så kallade klaff-fel – när en skådespelare till exempel har en grön tröja och sen plötsligt en röd. Det kan vara klurigt när vissa scener spelas in med ett halvårs mellanrum.
– I Så som i himmelen hade vi en scen när Mickael Nykvist först kommer in i sitt hus i Norrland och sen springer ut och känner på snön. Inomhus spelade vi in på sommaren i en smällhet studio. Utomhus spelade vi in ett halvår senare – då gäller det att han ser exakt likadan ut i minsta detalj.
Och ibland syns inte hennes tyg i det färdiga resultatet i alla fall.
– När de spelade in den amerikanska Milleniumfilmen i Stockholm sydde jag enormt mycket gardiner, det var månader av jobb – men man ser inget av mitt tyg i hela filmen. Så kan det vara. Det är klart att det är roligt om det man syr syns och ännu mer om det uppskattas. Men om det blir bortklippt har jag blivit ganska krass.
Att jobba på uppdrag och sälja en tjänst innebär en ständig oro att inte få någon mer förfrågan.
– Men jag försöker ta en månad i taget. Jag har en buffert att luta mig mot.
Många uppdrag får Sarah via rekommendationer, hon har även en Instagram-sida och är med i nätverk på Facebook. Eftersom hennes kunder ofta har behov med långt mellanrum skickar hon julbrev och berättar om sitt år med företaget.
– Så de ser bredden av det jag gör. Det är svårt att marknadsföra sig själv, jag försöker nämna att jag finns och vad jag gör när jag träffar människor i branschen och uppmanar kunder att höra av sig igen. Ibland ringer jag på jobb jag hör är på gång och säger att jag finns.
Namnet då, Satyg?
– Det är min pappa som hittat på, han tänkte på ett tillfälle när jag var barn... Det är bra med ett företagsnamn som folk kommer ihåg.
Av Ebba Arnborg
– Jag stod och kopierade papper med Hasse Alfredsson, han var en gullig liten vänlig farbror, minns hon.
Så i högstadiet bestämde sig Sarah för att hon ville arbeta med textilier och fick gå bredvid på en Bergmanfilm.
– Jag föll jag pladask. Jag älskar kreativiteten och att få experimentera med textil, materialet är så formbart och varierande – ena dagen kan jag få en sopsäck med gamla tyger nästa får jag sy i ett tyg som kostar 4 000 kronor metern. Allt går att lösa med tyg, säger hon.
Morden i Sandhamn
Idag syr Sarah mest inredning för scenografi men även specialrekvisita.
– Sådant de inte kan få tag på i affärer. Som i Morden i Sandhamn skulle mördaren ha sitt vapen i en blommig damväska – då gjorde jag den. Sen ringde de efter en vecka ”Nu måste vi ha en liksäck också”.
Hon fortsätter:
— Bland de roligaste var till långfilmen Tjuvarnas jul. En flicka blir jagad av poliser på en cirkus. Hon springer genom ett tält och polisen efter, så reser sig polisen och får tältet som en klänning. Då fick jag klura ut den tekniska lösningen.
LÄS OCKSÅ: Hon skapar DIY till tidningarna
Sarah arbetar mycket för SVT och samarbetar då med personalen i deras ateljéer. Just nu syr hon kostymer till en dokumentär om stenåldern för Vetenskapens värld och scenografi till en dramaserie av Jonas Gardell. För Vasaloppet sydde hon skydd till de radiostyrda kamerorna och hon gjorde backdropen med 1 200 CD-skivor till Ida Redig i Melodifestivalen.
Sarah var också kostymsupport för de utländska delegationerna på Eurovison både i Malmö och Stockholm och lagade och ändrade artisternas kläder inför sändning.
– Det är mycket som händer, kläder går sönder, spricker eller ska ändras i sista sekund, det ska klistras paljetter på skor, tas in eller ut eller upp eller ner, ångas och strykas. Det är jätteroligt och helt galet. Det är så otroligt mycket människor som samarbetar så bra. Krigen känns långt borta när alla länder hjälps åt att driva det stora musikevenemanget framåt.
Nobelfesten och Melodifestivalen
Delar av Sarahs jobb handlar också om att inte synas och märkas. Som när hon syr svart tyg som ska dölja detaljer i studion vid allt från Nobelfest till melodifestival. Eller när hon ser till att undvika så kallade klaff-fel – när en skådespelare till exempel har en grön tröja och sen plötsligt en röd. Det kan vara klurigt när vissa scener spelas in med ett halvårs mellanrum.
– I Så som i himmelen hade vi en scen när Mickael Nykvist först kommer in i sitt hus i Norrland och sen springer ut och känner på snön. Inomhus spelade vi in på sommaren i en smällhet studio. Utomhus spelade vi in ett halvår senare – då gäller det att han ser exakt likadan ut i minsta detalj.
Och ibland syns inte hennes tyg i det färdiga resultatet i alla fall.
– När de spelade in den amerikanska Milleniumfilmen i Stockholm sydde jag enormt mycket gardiner, det var månader av jobb – men man ser inget av mitt tyg i hela filmen. Så kan det vara. Det är klart att det är roligt om det man syr syns och ännu mer om det uppskattas. Men om det blir bortklippt har jag blivit ganska krass.
Svårt med marknadsföring
Att jobba på uppdrag och sälja en tjänst innebär en ständig oro att inte få någon mer förfrågan.
– Men jag försöker ta en månad i taget. Jag har en buffert att luta mig mot.
Många uppdrag får Sarah via rekommendationer, hon har även en Instagram-sida och är med i nätverk på Facebook. Eftersom hennes kunder ofta har behov med långt mellanrum skickar hon julbrev och berättar om sitt år med företaget.
– Så de ser bredden av det jag gör. Det är svårt att marknadsföra sig själv, jag försöker nämna att jag finns och vad jag gör när jag träffar människor i branschen och uppmanar kunder att höra av sig igen. Ibland ringer jag på jobb jag hör är på gång och säger att jag finns.
Namnet då, Satyg?
– Det är min pappa som hittat på, han tänkte på ett tillfälle när jag var barn... Det är bra med ett företagsnamn som folk kommer ihåg.
Av Ebba Arnborg
