Personal
Hur förstående måste jag vara mot min personal?
Redaktionen
9 maj,
2017
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
4 minuters läsning
Foto: Illustration: Göran Uggla.
Hur mycket förståelse måste man ha som chef? Hur mycket hänsyn behöver man ta till sina anställdas privatliv egentligen? Psykoterapeuten Madeleine Gauffin tipsar om hur du kan hantera företagarlivets mänskliga sidor.
I varje nummer av Driva Eget hjälper psykologen och psykoterapeuten Madeleine Gauffin en läsare med företagarlivets mänskliga sidor – känslorna, relationerna och mående. Signaturen Anonym undrar vilka krav man kan ställa på någon som har en jobbig situation hemma.
Jag driver en mindre rörelse i en mellanstor stad och har tre anställda hos mig. Det brukar vara ganska bra stämning på kontoret, men nu har en av mina anställda stora problem hemma. Hennes man är långtidssjukskriven och de har tre små barn hemma, varav två i förskoleåldern.
Jag har inte haft några problem med att man flexar för att få ihop vardagslivet. Men från att de hade delat ansvar för barnen är det nu min anställda som får ta i princip allt hemma med hämtningar på dagis, handla mat och så vidare.
Jag känner självklart med min personal och förstår att hon inte kan ge hundra procent precis som tidigare. Och jag skäms egentligen för att väcka frågan alls, för det känns så tabu. Man ska ju vara den förstående och generösa chefen i alla lägen. Men hur mycket förväntas jag ”bjuda på” när det gäller tid för att hämta barn och när det gäller att inte vara fokuserad på jobbet?
Det här har pågått i flera månader nu, mannen är fortfarande sjukskriven och det finns ingen prognos för när saker och ting ska vara som vanligt igen.
Jag fattar ju att det här är en jättetuff situation för familjen, men samtidigt måste jag tänka på mitt företag. Och det börjar märkas att vi är en halv personal kort. Jag märker ju hur det börjar gnissla bland övrig personal också.
Går det att över huvud taget prata om det här på ett vettigt sätt eller riskerar jag bara att göra allt ännu värre?
/Anonym
Din anställda har det uppenbarligen mycket besvärligt. Hennes man är sjukskriven för utmattning och signifikativt för det tillståndet är att man orkar mycket lite. Ofta kan det te sig som ett oöverstigligt projekt att ens ta sig upp på morgonen.
I det akuta skedet av utmattning är oftast orken mycket låg och stresstoleransen likaså. Det är inte överraskande att din anställda blir den som får ta hand om allt; inköp, hemarbete, allt som rör barnen och mer därtill.
Kanske maken är deprimerad och kanske är deras relation inte alls bra i detta läge. Så visst; det finns inget svängrum alls för din anställda och hennes dagsprogram ter sig komprimerat och tröttande. Kanske är det hennes tur snart att drabbas av utmattningssymptom; ensam som hon är med allt.
Det är bra att du är empatisk och att du förstår hur hon har det. Frågan är dock den du ställer: hur långt ska din förståelse sträcka sig? Under en kortare period kan det få finnas en generös flexibilitet.
Man kan ha överseende med mycket om man vet att det är under en mycket begränsad tidsperiod. Att låta det fortsätta är dock att göra både dig själv, kollegorna och den anställde själv en björntjänst.
Kvinnan som är anställd behöver hjälp att förstå att ekvationen inte går ihop. Hon orkar inte sköta allt och samtidigt fungera på heltidsarbete. Det är så uppenbart för er båda att det inte går. Som det nu är stressar hon säkert oerhört för att försöka få ihop det men vet ändå hela tiden med sig att hon inte är tillräcklig på jobbet. Det ger säkert upphov till skuld och kanske också skam. Känslan av att inte hinna, inte orka och försöka mörka kring detsamma.
Så lys med lampan på det som sker. Man kan prata om det mesta så länge man gör det på ett intresserat, vänligt och icke anklagande vis. Det klarar du säkert mycket bra. Berätta för henne att du förstår hur hon har det men att det inte fungerar längre på jobbet att hon är där endast halvtid.
Fråga hur hon har det, hur hon mår och hur hon tänker kring situationen. Hur ser hennes planering för att fungera på heltid på jobbet ut? Finns det alls en sådan eller hoppas hon på att det ska lösa sig på ett nästan magiskt vis? Sticker hon huvudet på så sätt i sanden och undviker att se vad som pågår?
Fråga henne alltså hur hon tänker kring den närmaste framtiden. Kan det vara en lösning att hon själv går till doktorn för en tids sjukskrivning om även hon är utmattad och på gränsen till att falla ihop? Finns det någon annan som kan hjälpa till – en släkting eller en vän?
Du har rätt och kanske också skyldighet att hjälpa din anställde att se klart på sin situation och se hur hon eller ni tillsammans kan finna en annan väg än den som ni båda missnöjda vandrar på nu.
Allt gott!
Madeleine Gauffin
I varje nummer av Driva Eget hjälper psykologen och psykoterapeuten Madeleine Gauffin en läsare med företagarlivets mänskliga sidor – känslorna, relationerna och mående. Signaturen Anonym undrar vilka krav man kan ställa på någon som har en jobbig situation hemma.
Jag driver en mindre rörelse i en mellanstor stad och har tre anställda hos mig. Det brukar vara ganska bra stämning på kontoret, men nu har en av mina anställda stora problem hemma. Hennes man är långtidssjukskriven och de har tre små barn hemma, varav två i förskoleåldern.
Jag har inte haft några problem med att man flexar för att få ihop vardagslivet. Men från att de hade delat ansvar för barnen är det nu min anställda som får ta i princip allt hemma med hämtningar på dagis, handla mat och så vidare.
Jag känner självklart med min personal och förstår att hon inte kan ge hundra procent precis som tidigare. Och jag skäms egentligen för att väcka frågan alls, för det känns så tabu. Man ska ju vara den förstående och generösa chefen i alla lägen. Men hur mycket förväntas jag ”bjuda på” när det gäller tid för att hämta barn och när det gäller att inte vara fokuserad på jobbet?
Det här har pågått i flera månader nu, mannen är fortfarande sjukskriven och det finns ingen prognos för när saker och ting ska vara som vanligt igen.
Jag fattar ju att det här är en jättetuff situation för familjen, men samtidigt måste jag tänka på mitt företag. Och det börjar märkas att vi är en halv personal kort. Jag märker ju hur det börjar gnissla bland övrig personal också.
Går det att över huvud taget prata om det här på ett vettigt sätt eller riskerar jag bara att göra allt ännu värre?
/Anonym
Sätt ljuset på situationen – med empati
Tack för din fråga! Jag förstår att det kan kännas svårt att veta var gränsen går mellan gränslöst förstående och gränslöshet i din roll som chef.Din anställda har det uppenbarligen mycket besvärligt. Hennes man är sjukskriven för utmattning och signifikativt för det tillståndet är att man orkar mycket lite. Ofta kan det te sig som ett oöverstigligt projekt att ens ta sig upp på morgonen.
I det akuta skedet av utmattning är oftast orken mycket låg och stresstoleransen likaså. Det är inte överraskande att din anställda blir den som får ta hand om allt; inköp, hemarbete, allt som rör barnen och mer därtill.
Kanske maken är deprimerad och kanske är deras relation inte alls bra i detta läge. Så visst; det finns inget svängrum alls för din anställda och hennes dagsprogram ter sig komprimerat och tröttande. Kanske är det hennes tur snart att drabbas av utmattningssymptom; ensam som hon är med allt.
Det är bra att du är empatisk och att du förstår hur hon har det. Frågan är dock den du ställer: hur långt ska din förståelse sträcka sig? Under en kortare period kan det få finnas en generös flexibilitet.
Man kan ha överseende med mycket om man vet att det är under en mycket begränsad tidsperiod. Att låta det fortsätta är dock att göra både dig själv, kollegorna och den anställde själv en björntjänst.
Kvinnan som är anställd behöver hjälp att förstå att ekvationen inte går ihop. Hon orkar inte sköta allt och samtidigt fungera på heltidsarbete. Det är så uppenbart för er båda att det inte går. Som det nu är stressar hon säkert oerhört för att försöka få ihop det men vet ändå hela tiden med sig att hon inte är tillräcklig på jobbet. Det ger säkert upphov till skuld och kanske också skam. Känslan av att inte hinna, inte orka och försöka mörka kring detsamma.
Så lys med lampan på det som sker. Man kan prata om det mesta så länge man gör det på ett intresserat, vänligt och icke anklagande vis. Det klarar du säkert mycket bra. Berätta för henne att du förstår hur hon har det men att det inte fungerar längre på jobbet att hon är där endast halvtid.
Fråga hur hon har det, hur hon mår och hur hon tänker kring situationen. Hur ser hennes planering för att fungera på heltid på jobbet ut? Finns det alls en sådan eller hoppas hon på att det ska lösa sig på ett nästan magiskt vis? Sticker hon huvudet på så sätt i sanden och undviker att se vad som pågår?
Fråga henne alltså hur hon tänker kring den närmaste framtiden. Kan det vara en lösning att hon själv går till doktorn för en tids sjukskrivning om även hon är utmattad och på gränsen till att falla ihop? Finns det någon annan som kan hjälpa till – en släkting eller en vän?
Du har rätt och kanske också skyldighet att hjälpa din anställde att se klart på sin situation och se hur hon eller ni tillsammans kan finna en annan väg än den som ni båda missnöjda vandrar på nu.
Allt gott!
Madeleine Gauffin
