Investeraren Jane Walerud: Jag hör för många dåliga pitchar
Yasemin Bayramoglu
23 maj,
2017
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
4 minuters läsning
Företagare som söker finansiärer måste lära sig att pitcha sina idéer. Det menar Jane Walerud, en av landets mest ansedda finansiärer inom tech, som tycker att de flesta entreprenörer är usla på just det.
700 kvinnor från hela världen samlades under veckan i Stockholm under International Women Forums stora konferens. Organisationen firar 35 år i år och kan skryta med en medlemslista som samlar oerhört framgångsrika kvinnor inom såväl politik, näringsliv och forskning. Man blir inte medlem. Man blir invald.
En av de utvalda – och invalda – är Jane Walerud, en av de tidigaste och mest framgångsrika investerarna med fokus på IT-branschen i Sverige. Hon deltog under ett av konferensens seminarier tillsammans med bland annat Elsa Bernadotte, som står bakom nya startupen Karma.
Temat var svenska unicorns, startups som värderas till minst en miljard dollar. Sverige har flest sådana företag per capita.
På slutet fick de frågan om hur lätt det är att hitta investerare, som kvinna. Driva Eget tar upp det här i den tidning som ligger i butik just nu. Bara 30 procent av investeringarna går till kvinnors företag.
– Jag fick själv nej massor av gånger innan jag till slut hittade en kvinna som sa ja. Nu träffar jag själv startups och jag letar efter kvinnliga grundare, men jag finner oftast att jag ändå väljer män, säger Jane.
Lite senare får hon vidareutveckla resonemanget.
– Kvinnor behöver säkert satsa mer på varandra, det är få kvinnor i förhållande till män och det är synd.
Samtidigt har vi andra mångfaldsproblem som är än viktigare – de som kommit till Sverige och deras barn, säger Jane och fortsätter:
– Men jag önskar att fler tjejer hade varit lite mer cheezy!
Det är en direkt kommentar till något som Elsa sa under seminariet tidigare:
– Du kan påverka så mycket som du vågar drömma. Det låter cheezy, men jag tror verkligen på det.
Med andra ord: man måste våga drömma rejält om man ska få andra att vara med och ta risken.
– Det är ojämställt till viss del, men man måste också se att det har hänt mycket de senaste åren. Förändring tar tid. Man kan klaga på det som är dåligt, men jag ser hellre på det som blir bättre, säger Elsa och Jane fyller i:
– Det är jättemycket bättre nu. MEN … de flesta entreprenörer är otroligt dåliga på att presentera sin idé! Några få är duktiga. Bannemig vad jag blir trött. Om jag frågar ”vad gör ditt företag?” kan jag få något totalt obegripligt till svar. Då blir jag helt ointresserad. Kan man inte beskriva sin idé på 2–3 meningar är det kört, säger hon.
Det gäller att anpassa sin pitch efter var investeraren kommer ifrån. Elsa känner igen sig själv i Janes resonemang och hur hon pitchat sina idéer tidigare.
– Vi utmanar inte oss själva. Jag uppskattar verkligen investerare som vågar ställa tuffa frågor, men på ett respektfullt sätt. Det hjälper oss som startups att hitta vad som är viktigt för oss. Jag minns ett möte jag hade med en kvinnlig investerare som berättade hur folk pitchar i USA, där man säger ”vi kommer krossa konkurrenterna”, ”vi kommer göra det här”, medan svenskar mumlar ”vi tror att, kanske …”. När jag sedan skulle berätta om oss ändrade jag mitt sätt att prata mitt i meningen: ”vi tror, nej så här: vi ska …”. Hon gillade det!
Men det gäller förstås inte att ta i i överkant. Förr eller senare är det upp till bevis.
Jane berättar om hur hennes dotter Caroline, som också jobbar för Walerud Ventures, var i San Fransisco och mötte en startup som snackade vitt och brett om hur de hade fått en deal med Louis Vuitton. Snart skulle allt läder vara borta ur väskproduktionen. Deras konstläder skulle ta över. Hur långt hade de kommit då? Ja, ingen vart alls skulle det visa sig. Det gäller att anpassa sin pitch efter var investeraren kommer ifrån.
– Sedan träffade vi några svenska nano-forskare på KTH som väldigt försiktigt berättade om sina framsteg och då fattade vi snart att det här är världens grej. Och de hållit – och överträffat – sin plan hela vägen, säger Jane.
Hon ger ett råd till den som vill sälja sitt företag utomlands:
– Då ska man skarva lite, säga att man har lite mer än vad man kanske har. Förutom i Japan – där funkar det svenska sättet jättebra!
700 kvinnor från hela världen samlades under veckan i Stockholm under International Women Forums stora konferens. Organisationen firar 35 år i år och kan skryta med en medlemslista som samlar oerhört framgångsrika kvinnor inom såväl politik, näringsliv och forskning. Man blir inte medlem. Man blir invald.
En av de utvalda – och invalda – är Jane Walerud, en av de tidigaste och mest framgångsrika investerarna med fokus på IT-branschen i Sverige. Hon deltog under ett av konferensens seminarier tillsammans med bland annat Elsa Bernadotte, som står bakom nya startupen Karma.
Temat var svenska unicorns, startups som värderas till minst en miljard dollar. Sverige har flest sådana företag per capita.
På slutet fick de frågan om hur lätt det är att hitta investerare, som kvinna. Driva Eget tar upp det här i den tidning som ligger i butik just nu. Bara 30 procent av investeringarna går till kvinnors företag.
– Jag fick själv nej massor av gånger innan jag till slut hittade en kvinna som sa ja. Nu träffar jag själv startups och jag letar efter kvinnliga grundare, men jag finner oftast att jag ändå väljer män, säger Jane.
Lite senare får hon vidareutveckla resonemanget.
– Kvinnor behöver säkert satsa mer på varandra, det är få kvinnor i förhållande till män och det är synd.
Samtidigt har vi andra mångfaldsproblem som är än viktigare – de som kommit till Sverige och deras barn, säger Jane och fortsätter:
– Men jag önskar att fler tjejer hade varit lite mer cheezy!
Det är en direkt kommentar till något som Elsa sa under seminariet tidigare:
– Du kan påverka så mycket som du vågar drömma. Det låter cheezy, men jag tror verkligen på det.
Med andra ord: man måste våga drömma rejält om man ska få andra att vara med och ta risken.
– Det är ojämställt till viss del, men man måste också se att det har hänt mycket de senaste åren. Förändring tar tid. Man kan klaga på det som är dåligt, men jag ser hellre på det som blir bättre, säger Elsa och Jane fyller i:
– Det är jättemycket bättre nu. MEN … de flesta entreprenörer är otroligt dåliga på att presentera sin idé! Några få är duktiga. Bannemig vad jag blir trött. Om jag frågar ”vad gör ditt företag?” kan jag få något totalt obegripligt till svar. Då blir jag helt ointresserad. Kan man inte beskriva sin idé på 2–3 meningar är det kört, säger hon.
Det gäller att anpassa sin pitch efter var investeraren kommer ifrån. Elsa känner igen sig själv i Janes resonemang och hur hon pitchat sina idéer tidigare.
– Vi utmanar inte oss själva. Jag uppskattar verkligen investerare som vågar ställa tuffa frågor, men på ett respektfullt sätt. Det hjälper oss som startups att hitta vad som är viktigt för oss. Jag minns ett möte jag hade med en kvinnlig investerare som berättade hur folk pitchar i USA, där man säger ”vi kommer krossa konkurrenterna”, ”vi kommer göra det här”, medan svenskar mumlar ”vi tror att, kanske …”. När jag sedan skulle berätta om oss ändrade jag mitt sätt att prata mitt i meningen: ”vi tror, nej så här: vi ska …”. Hon gillade det!
Men det gäller förstås inte att ta i i överkant. Förr eller senare är det upp till bevis.
Jane berättar om hur hennes dotter Caroline, som också jobbar för Walerud Ventures, var i San Fransisco och mötte en startup som snackade vitt och brett om hur de hade fått en deal med Louis Vuitton. Snart skulle allt läder vara borta ur väskproduktionen. Deras konstläder skulle ta över. Hur långt hade de kommit då? Ja, ingen vart alls skulle det visa sig. Det gäller att anpassa sin pitch efter var investeraren kommer ifrån.
– Sedan träffade vi några svenska nano-forskare på KTH som väldigt försiktigt berättade om sina framsteg och då fattade vi snart att det här är världens grej. Och de hållit – och överträffat – sin plan hela vägen, säger Jane.
Hon ger ett råd till den som vill sälja sitt företag utomlands:
– Då ska man skarva lite, säga att man har lite mer än vad man kanske har. Förutom i Japan – där funkar det svenska sättet jättebra!
