"Jag lever vid avgrunden"
Redaktionen
3 december,
2017
•
4 minuters läsning
I varje nummer av Driva Eget hjälper psykologen och psykoterapeuten Madeleine Gauffin Rahme en läsare med företagarlivets mänskliga sidor – känslorna, relationerna och välmåendet. Den här gången är det signaturen Orolig som har tröttnat på att alltid vara rädd.
"Hej Madeleine! jag brukar läsa dina frågor och svar. Och har tänkt på att du brukar säga att de problem eller konflikter man har i jobbet ofta hänger ihop med barndomen. Så kanske det är. Men jag tycker inte att det stämmer på mina egna erfarenheter.
Som barn var jag väldigt blyg. Så blyg att jag inte vågade gå i lekskolan, som det hette på den tiden. Men med åren har jag fått allt lättare att knyta kontakter med andra. Nu är det nog få som skulle tänka på mig som blyg i första hand.
Det jag tänker däremot är att medan jag var blyg som barn så hade jag ändå en känsla av att kunna. Jag var duktig i klassrummet. Det var när vi gick ut därifrån som alla tvivlen kom.
Nu känner jag inte den där omedelbara rädslan för att behöva umgås med andra. Jag är en social person idag. Däremot känner jag mig som en bluff som bara väntar på att bli avslöjad. Det känns som om alla är mycket smartare, kommer på mycket fler och bättre idéer och är mer lyckade på sina jobb eller med sina företag.
Jag lever hela tiden med rädslan att snart är min tur förbrukad. Att jag inte ska få fler uppdrag. Jag går omkring med en ständig oro för ekonomin. Det är inte fråga om vi ska behöva flytta till ett billigare boende, utan när. Och det handlar ju egentligen inte om dagsläget i familjeekonomin utan en större oro. Att allt kommer gå åt helsike både med företaget och familjen.
Det blir förstås inte bättre av att man dagligen hör om bostadsbubblan och hur dåligt allt är.
Det tar så mycket energi och skapar konflikter hemma att jag är så rädd hela tiden. Jag är trött på att bo granne med avgrunden. /Orolig"
Din rädsla att bli avslöjad som en luftbubbla, en bluff, är ganska vanlig hos människor med en skör självkänsla. En god dito får man av att växa upp i en miljö där man känner att man är bra precis som man är. Känslan är då att man inte behöver uträtta och åstadkomma något alls för att duga. Det räcker så fint och bra med att man bara är den man är och blir älskad precis för det.
Blyga barn känner ofta skam över vilka de är – en blyghet över hur de är och hur de beter sig. Blyg blir man av att känna att man inte duger som man är. Då blir man försiktig med att föra fram sig inför andra. Man lär sig att hålla en återhållsam och försiktig attityd i livet och gentemot andra människor. Man tar endast en liten plats i tillvaron och syns så lite som möjligt.
Det mönstret bär man nästan alltid, på djupet, med sig framåt i livet, men man kan förstås träna sig att ytfungera på ett till synes socialt fungerande vis.
Men under det ligger ändå en känsla av att vara rädd, osäker och otillräcklig. Dessa känslor kan man hålla i schack inom vissa områden men de bryter ändå igenom och gör sig tydligt påminda och kännbara.
Du jämför dig med andra och kommer, enligt egen utvärdering, till korta. Andra är tveklöst bättre än du och lyckas bättre, säger dig din inre stränga domare och kritiker.
Dina rädslor att bli avslöjad leder till katastroftänkande som att du inte ska få fler uppdrag och att hela familjenekonomin ska kollapsa. Ni får flytta och gör bostadsförluster.
Du lever ständigt med din rädsla närvarande den låter destruktiv för hela ditt liv och för dina närstående. Konflikterna som uppstår beskriver du inte närmre men jag kan ana att din oro provocerar de andra i din familj.
Frågan som bör ställas är hur du ska ta itu med din djupare känsla av att inte duga som du är, din känsla av att vara otillräcklig och därmed din rädsla att misslyckas.
Det bästa sättet att råda bot på det är en god terapi som kan hjälpa dig att förstå dig själv och dina bevekelsegrunder för att må som du gör. Självhjälpsböcker och snabba lösningar är oftast inte tillräckligt för att komma tillrätta med den typ av djupare förankrad rädsla som den du bär på.
Sök rätt på en terapeut som hjälper dig på din väg.
All lycka till på vägen!
"Hej Madeleine! jag brukar läsa dina frågor och svar. Och har tänkt på att du brukar säga att de problem eller konflikter man har i jobbet ofta hänger ihop med barndomen. Så kanske det är. Men jag tycker inte att det stämmer på mina egna erfarenheter.
Som barn var jag väldigt blyg. Så blyg att jag inte vågade gå i lekskolan, som det hette på den tiden. Men med åren har jag fått allt lättare att knyta kontakter med andra. Nu är det nog få som skulle tänka på mig som blyg i första hand.
Det jag tänker däremot är att medan jag var blyg som barn så hade jag ändå en känsla av att kunna. Jag var duktig i klassrummet. Det var när vi gick ut därifrån som alla tvivlen kom.
Nu känner jag inte den där omedelbara rädslan för att behöva umgås med andra. Jag är en social person idag. Däremot känner jag mig som en bluff som bara väntar på att bli avslöjad. Det känns som om alla är mycket smartare, kommer på mycket fler och bättre idéer och är mer lyckade på sina jobb eller med sina företag.
Jag lever hela tiden med rädslan att snart är min tur förbrukad. Att jag inte ska få fler uppdrag. Jag går omkring med en ständig oro för ekonomin. Det är inte fråga om vi ska behöva flytta till ett billigare boende, utan när. Och det handlar ju egentligen inte om dagsläget i familjeekonomin utan en större oro. Att allt kommer gå åt helsike både med företaget och familjen.
Det blir förstås inte bättre av att man dagligen hör om bostadsbubblan och hur dåligt allt är.
Det tar så mycket energi och skapar konflikter hemma att jag är så rädd hela tiden. Jag är trött på att bo granne med avgrunden. /Orolig"
”Dina rädslor kan provocera”
KÄRA DU! Din problematik låter ändå som att den tydligt härstammar från din tidiga barndom. De svårigheter vi har kan oftast härledas till tiden innan sjuårsåldern. Ja, oftast ännu tidigare.Din rädsla att bli avslöjad som en luftbubbla, en bluff, är ganska vanlig hos människor med en skör självkänsla. En god dito får man av att växa upp i en miljö där man känner att man är bra precis som man är. Känslan är då att man inte behöver uträtta och åstadkomma något alls för att duga. Det räcker så fint och bra med att man bara är den man är och blir älskad precis för det.
Blyga barn känner ofta skam över vilka de är – en blyghet över hur de är och hur de beter sig. Blyg blir man av att känna att man inte duger som man är. Då blir man försiktig med att föra fram sig inför andra. Man lär sig att hålla en återhållsam och försiktig attityd i livet och gentemot andra människor. Man tar endast en liten plats i tillvaron och syns så lite som möjligt.
Det mönstret bär man nästan alltid, på djupet, med sig framåt i livet, men man kan förstås träna sig att ytfungera på ett till synes socialt fungerande vis.
Men under det ligger ändå en känsla av att vara rädd, osäker och otillräcklig. Dessa känslor kan man hålla i schack inom vissa områden men de bryter ändå igenom och gör sig tydligt påminda och kännbara.
Du jämför dig med andra och kommer, enligt egen utvärdering, till korta. Andra är tveklöst bättre än du och lyckas bättre, säger dig din inre stränga domare och kritiker.
Dina rädslor att bli avslöjad leder till katastroftänkande som att du inte ska få fler uppdrag och att hela familjenekonomin ska kollapsa. Ni får flytta och gör bostadsförluster.
Du lever ständigt med din rädsla närvarande den låter destruktiv för hela ditt liv och för dina närstående. Konflikterna som uppstår beskriver du inte närmre men jag kan ana att din oro provocerar de andra i din familj.
Frågan som bör ställas är hur du ska ta itu med din djupare känsla av att inte duga som du är, din känsla av att vara otillräcklig och därmed din rädsla att misslyckas.
Det bästa sättet att råda bot på det är en god terapi som kan hjälpa dig att förstå dig själv och dina bevekelsegrunder för att må som du gör. Självhjälpsböcker och snabba lösningar är oftast inte tillräckligt för att komma tillrätta med den typ av djupare förankrad rädsla som den du bär på.
Sök rätt på en terapeut som hjälper dig på din väg.
All lycka till på vägen!
