"Jag vill inte agera mamma åt personalen"
Redaktionen
24 november,
2016
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
5 minuters läsning
Foto: När personalen bråkar är det viktigt med informationen. Illustration: Göran Uggla
Vi fick ett läsarbrev från signaturen Vendela som tröttnat på att personal på hennes kafé bråkar med varandra. Här ger Driva Egets psykolog Madeleine Gauffin råd om hur Vendela ska lösa konflikterna.
Jag driver ett kafé/hämtmatställe sedan några år. Det går bra. Affärerna växer och jag har fått ta in mer personal. Vi har öppet från tidig morgon till nio på kvällen, så det krävs en del för att få schemat att flyta på. Det är unga personer mellan 18 och 24 år som står i butiken, medan jag håller i trådarna bakom med beställningar av råvaror och att laga mat som blir klar att sälja.
I butiken ska de bara syssla med enklare tillredning är det tänkt, som att värma piroger, hälla upp salladsdressing i små burkar och göra kaffe. Det blir en del omsättning på personal, men jag tycker att jag ändå lyckats få personer som i huvudsak funkar bra ihop. Åtminstone som det verkar utåt.
Däremot börjar det bli allt fler klagomål mellan personalen – och då kommer de till mig. Det brukar handla om att några upplever att andra inte gör det de borde. När en personal går på sitt pass kan det saknas bröd, dressing och så vidare och då kan det bli väldigt stressigt för den som ”går på” om man är ensam i butiken.
Jag skulle vilja att de kunde lösa problemen själva. De säger att de försöker, men att det inte går. Samma person ”glömmer” gång på gång i alla fall. Jag vet ju inte om de försöker eftersom jag oftast befinner mig i ett tillagningskök på annan adress.
Det är lite som att jag har blivit mamma till en skock ungar som kivas. Och det är inte en roll jag vill ha. Jag tycker att man som vuxen människa – vilket det ändå handlar om – måste kunna reda ut ett och annat själv utan att hela tiden springa hos chefen. Men jag vill ju samtidigt inte att stämningen i gruppen ska bli så dålig att det börjar märkas för kunderna.
Hur gör jag för att hantera konflikterna utan att jag verkar partisk? Jag vill ju förstås att alla ska ta lika mycket ansvar, annars måste jag gå in och börja ge olika mycket i lön. Är det något jag borde tala om tycker du? Eller kan det upplevas som hot och vara en ingång till ännu mer splittring i gruppen? /Vendela
Jag tror inte det behövs så mycket från din sida för att få saker och ting att fungera bra mellan personalen. Din känsla av att du är mamma till en skock barn som alla kommer till dig när det är trassel känns onekligen mitt i prick.
De flesta människor blir besvikna och därefter ledsna, arga och sura när någon i en grupp inte gör sin syssla vilket då drabbar de andra som får mer att göra. Det här är en situation som du behöver ta tag i och lösa – för allas trevnad och så att inte irritation ackumuleras så att man till slut inte vet vad som är vad.
Först behöver du ta reda på hur det blir fel mer i detalj. Vem/vilka är det som inte gör sina uppgifter? Här kan det förstås vara på sin plats att kolla att det finns tydliga direktiv för exakt vad man ska göra innan man går av sitt pass, när man börjar det och vad man förväntas göra däremellan. Finns det uppskrivet någonstans där det är lättåtkomligt?
Om informationen finns lättillgänglig får du fundera på hur de nya instrueras. Kan det vara så att de fått olika information beroende på vem som visar och introducerar?
När du kollat detta och fått vetskap kring vem/vilka det är som missar eller struntar i sina uppgifter kan du gå till nästa steg. Du kan kalla alla till ett möte och uppdatering kring arbetsuppgifter. Då beskriver du vad man gör på sitt pass beroende på när och var man jobbar.
Lyssna till eventuella synpunkter, men kom ihåg att det är du som bestämmer. Går det att ha en ansvarig bland dem som jobbar samma pass? En person som då har lite extra ansvar och därmed lite mer lön? En person som förväntas ha övergripande ansvar ute i butiken? Det skulle sannolikt avlasta dig och det kan vara en bra idé.
Du kan också ha en checklista som personalen ska fylla i när man går av sitt pass. Där kan det stå vad man ska göra innan man lämnar över. Sedan skriver man under den innan man går hem. På så vis blir det mycket svårt att inte göra det man ska.
Det är förstås viktigt för stämningen på en arbetsplats att alla gör sitt. Om du inte tar tag i problematiken nu kan den lätt växa sig större.
Om du ger samma information till alla vid ett och samma tillfälle, ungefär som beskrivet ovan, blir det svårt att inte göra det man ska. Skulle det ändå bli så att någon struntar i sitt arbete får du ta enskilda samtal med den personen. Hjälper det ändå inte får du överväga att det kanske är omöjligt att den personen jobbar kvar hos dig.
Drar du dig för att ta itu med detta? I så fall, vilken rädsla/obehag har du inför det? Det är viktigt att veta vilka ens akilleshälar man har som arbetsgivare. Om det för din del är konflikträdsla behöver du ta reda på varför du har den rädslan och vad du ytterst är rädd för.
Det kan vara något från tiden då du var barn - en känsla som dröjt sig kvar och som dyker upp på ett obegripligt vis här och nu. Det lönar sig alltid att förstå sig själv bättre. Speciellt som du har arbetsgivaransvar har du stor glädje av att veta vilka dina triggers är, det vill säga vilka knappar du inte vill att man ska trycka på.
All lycka till med att reda ut detta! Det är lättare än du tänker dig.
Jag driver ett kafé/hämtmatställe sedan några år. Det går bra. Affärerna växer och jag har fått ta in mer personal. Vi har öppet från tidig morgon till nio på kvällen, så det krävs en del för att få schemat att flyta på. Det är unga personer mellan 18 och 24 år som står i butiken, medan jag håller i trådarna bakom med beställningar av råvaror och att laga mat som blir klar att sälja.
I butiken ska de bara syssla med enklare tillredning är det tänkt, som att värma piroger, hälla upp salladsdressing i små burkar och göra kaffe. Det blir en del omsättning på personal, men jag tycker att jag ändå lyckats få personer som i huvudsak funkar bra ihop. Åtminstone som det verkar utåt.
Däremot börjar det bli allt fler klagomål mellan personalen – och då kommer de till mig. Det brukar handla om att några upplever att andra inte gör det de borde. När en personal går på sitt pass kan det saknas bröd, dressing och så vidare och då kan det bli väldigt stressigt för den som ”går på” om man är ensam i butiken.
Jag skulle vilja att de kunde lösa problemen själva. De säger att de försöker, men att det inte går. Samma person ”glömmer” gång på gång i alla fall. Jag vet ju inte om de försöker eftersom jag oftast befinner mig i ett tillagningskök på annan adress.
Det är lite som att jag har blivit mamma till en skock ungar som kivas. Och det är inte en roll jag vill ha. Jag tycker att man som vuxen människa – vilket det ändå handlar om – måste kunna reda ut ett och annat själv utan att hela tiden springa hos chefen. Men jag vill ju samtidigt inte att stämningen i gruppen ska bli så dålig att det börjar märkas för kunderna.
Hur gör jag för att hantera konflikterna utan att jag verkar partisk? Jag vill ju förstås att alla ska ta lika mycket ansvar, annars måste jag gå in och börja ge olika mycket i lön. Är det något jag borde tala om tycker du? Eller kan det upplevas som hot och vara en ingång till ännu mer splittring i gruppen? /Vendela
Madeleine Gauffin svarar: "Det är lättare att lösa än du tänkt dig"
Tack för din fråga och så underbart att det går bra för dig. Du har hittat ett koncept som är bra och som du utvecklat till ditt eget. Att få syssla med det man vill är en skön känsla som bär långt.Jag tror inte det behövs så mycket från din sida för att få saker och ting att fungera bra mellan personalen. Din känsla av att du är mamma till en skock barn som alla kommer till dig när det är trassel känns onekligen mitt i prick.
De flesta människor blir besvikna och därefter ledsna, arga och sura när någon i en grupp inte gör sin syssla vilket då drabbar de andra som får mer att göra. Det här är en situation som du behöver ta tag i och lösa – för allas trevnad och så att inte irritation ackumuleras så att man till slut inte vet vad som är vad.
Först behöver du ta reda på hur det blir fel mer i detalj. Vem/vilka är det som inte gör sina uppgifter? Här kan det förstås vara på sin plats att kolla att det finns tydliga direktiv för exakt vad man ska göra innan man går av sitt pass, när man börjar det och vad man förväntas göra däremellan. Finns det uppskrivet någonstans där det är lättåtkomligt?
Om informationen finns lättillgänglig får du fundera på hur de nya instrueras. Kan det vara så att de fått olika information beroende på vem som visar och introducerar?
När du kollat detta och fått vetskap kring vem/vilka det är som missar eller struntar i sina uppgifter kan du gå till nästa steg. Du kan kalla alla till ett möte och uppdatering kring arbetsuppgifter. Då beskriver du vad man gör på sitt pass beroende på när och var man jobbar.
Lyssna till eventuella synpunkter, men kom ihåg att det är du som bestämmer. Går det att ha en ansvarig bland dem som jobbar samma pass? En person som då har lite extra ansvar och därmed lite mer lön? En person som förväntas ha övergripande ansvar ute i butiken? Det skulle sannolikt avlasta dig och det kan vara en bra idé.
Du kan också ha en checklista som personalen ska fylla i när man går av sitt pass. Där kan det stå vad man ska göra innan man lämnar över. Sedan skriver man under den innan man går hem. På så vis blir det mycket svårt att inte göra det man ska.
Det är förstås viktigt för stämningen på en arbetsplats att alla gör sitt. Om du inte tar tag i problematiken nu kan den lätt växa sig större.
Om du ger samma information till alla vid ett och samma tillfälle, ungefär som beskrivet ovan, blir det svårt att inte göra det man ska. Skulle det ändå bli så att någon struntar i sitt arbete får du ta enskilda samtal med den personen. Hjälper det ändå inte får du överväga att det kanske är omöjligt att den personen jobbar kvar hos dig.
Drar du dig för att ta itu med detta? I så fall, vilken rädsla/obehag har du inför det? Det är viktigt att veta vilka ens akilleshälar man har som arbetsgivare. Om det för din del är konflikträdsla behöver du ta reda på varför du har den rädslan och vad du ytterst är rädd för.
Det kan vara något från tiden då du var barn - en känsla som dröjt sig kvar och som dyker upp på ett obegripligt vis här och nu. Det lönar sig alltid att förstå sig själv bättre. Speciellt som du har arbetsgivaransvar har du stor glädje av att veta vilka dina triggers är, det vill säga vilka knappar du inte vill att man ska trycka på.
All lycka till med att reda ut detta! Det är lättare än du tänker dig.
