Lär av idrottens framgångsrecept!
21 januari,
2010
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
3 minuters läsning
I måndags kväll fastnade jag som många andra framför den svenska Idrottsgalan där duktiga svenska idrottare skulle få motta utmärkelser och hyllningar för sina enastående prestationer utförda under det gångna året.
Men, det var inte främst idrottarna som fångade mitt intresse utan deras ledare.
Idrottarna är ju på sitt sätt väldigt högpresterande medarbetare och för att kunna bli det måste det ju finnas ett framgångsrecept bakom kulisserna.
Under galans gång blev några viktiga framgångssanningar väldigt tydliga för mig. I Idrottsvärlden arbetar de flesta ledarna väldigt:
En annan likhet är att de allra flesta även agerar väldigt osjälviskt. I segerstunden lyfter de fram sina adepter att ta emot folkets hyllningar trots att framgången kommer från gemensamt slit och arbete.
I Affärsvärlden är det nästan alltid tvärtom, ledaren som lyfts fram (eller ser till att bli framlyft)
Till galans pris för "Årets ledare" fanns det fyra nomineringar.
Årets ledare känns verkligen som ett stort och medialt pris, men min känsla var ändå att de nominerade var ganska anonyma, kanske inte för den riktigt sport intresserade, men för gemene man:
Skidskytteledaren vann och i tacktalet delade han med sig av ett roligt minne som, tillsammans med hans varma sätt att tacka sina kollegor i teamet, gav mig som åskådare en god föreställning om hur omtyckt och uppskattad han måste vara av sina medarbetare.
Den observante lade naturligtvis märke till att samtliga nomineringar till årets ledare var män!
Detta skulle vara ett enkelt byte att skjuta negativa salvor mot om det inte vore för det faktum att bakom varje framgångsrik, manlig, svensk idrottsledare, står tre starka kvinnor!
De tre högsta posterna inom idrotten, Idrottsministern, Svenska Spels Vd samt Riksidrottsförbundets ordförande, innehas alla av kvinnor. Som dessutom sitter där på kompetens snarare än kvotering.
Jag behöver väl knappast ens andas om vad affärsvärlden har kvar att lära här!
När man tar en närmare titt på de nominerade ledarna ser man fler likheter än olikheter.
De jobbar visserligen inom olika "branscher" men har ändå ett tydligt gemensamt, långsiktigt och värdebaserat sätt att arbeta med att:
Resten av galan fortsatte att visa på samma framgångssanningar, oavsett vilket pris som skulle delas ut.
Anders fick, till skillnad från de andra tre, pris och tackade naturligtvis människorna bakom sina framgångar, men även om Magnus Normann och Annika Sörenstam inte nämndes så finns de där bakom Robin och Anna, i allra högsta grad delaktiga i deras enastående prestationer.
Zlatan lyfter fram sina ungdomsledare i ett eget TV program där de tillsammans fortsätter de sitt idoga, uppoffrande och osjälviska arbete med att hitta nästa Zlatan.
Det starkaste inslaget på galan var dock när hockeydomaren Wolmar, fick årets Sportspegelpris för sin livräddande insats när hjärtat stannade på en hockeyspelare i december mitt under pågående match.
I sitt enkla, raka, men gripande tacktal, lyfte Wolmar fram spelarens välmående som den viktigaste egna belöningen, han visade med passion sin stolthet över yrkeskåren han tillhör, och ville osjälviskt dela galans finaste pris med ena lagets matchläkare.
Hela globen hyllade honom som den hjälte han är med en rörande och stående ovation, länge, länge!
När får vi hylla en lika välförtjänt företagsledare på samma sätt?
Vi hörs om en vecka!
/M
Men, det var inte främst idrottarna som fångade mitt intresse utan deras ledare.
Idrottarna är ju på sitt sätt väldigt högpresterande medarbetare och för att kunna bli det måste det ju finnas ett framgångsrecept bakom kulisserna.
Under galans gång blev några viktiga framgångssanningar väldigt tydliga för mig. I Idrottsvärlden arbetar de flesta ledarna väldigt:
- Engagerat
- Uppoffrande
- Målmedvetet
- Fokuserat
- Stöttande
En annan likhet är att de allra flesta även agerar väldigt osjälviskt. I segerstunden lyfter de fram sina adepter att ta emot folkets hyllningar trots att framgången kommer från gemensamt slit och arbete.
I Affärsvärlden är det nästan alltid tvärtom, ledaren som lyfts fram (eller ser till att bli framlyft)
Till galans pris för "Årets ledare" fanns det fyra nomineringar.
Årets ledare känns verkligen som ett stort och medialt pris, men min känsla var ändå att de nominerade var ganska anonyma, kanske inte för den riktigt sport intresserade, men för gemene man:
- Skidskyttarnas förbundskapten
- Simlandslagets dito
- Småkronornas ledare
- U21-landslaget i fotbolls dynamiska duo
Skidskytteledaren vann och i tacktalet delade han med sig av ett roligt minne som, tillsammans med hans varma sätt att tacka sina kollegor i teamet, gav mig som åskådare en god föreställning om hur omtyckt och uppskattad han måste vara av sina medarbetare.
Den observante lade naturligtvis märke till att samtliga nomineringar till årets ledare var män!
Detta skulle vara ett enkelt byte att skjuta negativa salvor mot om det inte vore för det faktum att bakom varje framgångsrik, manlig, svensk idrottsledare, står tre starka kvinnor!
De tre högsta posterna inom idrotten, Idrottsministern, Svenska Spels Vd samt Riksidrottsförbundets ordförande, innehas alla av kvinnor. Som dessutom sitter där på kompetens snarare än kvotering.
Jag behöver väl knappast ens andas om vad affärsvärlden har kvar att lära här!
När man tar en närmare titt på de nominerade ledarna ser man fler likheter än olikheter.
De jobbar visserligen inom olika "branscher" men har ändå ett tydligt gemensamt, långsiktigt och värdebaserat sätt att arbeta med att:
- hitta och utveckla talanger
- skapa en trygg och harmonisk miljö att växa i
- skapa tydliga, relevanta och attraktiva mål
- se till såväl individuella som gemensamma behov
Resten av galan fortsatte att visa på samma framgångssanningar, oavsett vilket pris som skulle delas ut.
- Robin Söderling
- Anna Nordqvist
- Anders Olsson
- Zlatan
Anders fick, till skillnad från de andra tre, pris och tackade naturligtvis människorna bakom sina framgångar, men även om Magnus Normann och Annika Sörenstam inte nämndes så finns de där bakom Robin och Anna, i allra högsta grad delaktiga i deras enastående prestationer.
Zlatan lyfter fram sina ungdomsledare i ett eget TV program där de tillsammans fortsätter de sitt idoga, uppoffrande och osjälviska arbete med att hitta nästa Zlatan.
Det starkaste inslaget på galan var dock när hockeydomaren Wolmar, fick årets Sportspegelpris för sin livräddande insats när hjärtat stannade på en hockeyspelare i december mitt under pågående match.
I sitt enkla, raka, men gripande tacktal, lyfte Wolmar fram spelarens välmående som den viktigaste egna belöningen, han visade med passion sin stolthet över yrkeskåren han tillhör, och ville osjälviskt dela galans finaste pris med ena lagets matchläkare.
Hela globen hyllade honom som den hjälte han är med en rörande och stående ovation, länge, länge!
När får vi hylla en lika välförtjänt företagsledare på samma sätt?
Vi hörs om en vecka!
/M
