Nätverka med rätt är viktiga än med hur många.
19 februari,
2010
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Jag får ofta frågor om antal personer i kontaktnät och i nätverk för att de ska bli så optimala som möjligt. Man undrar hur många en grupp ska vara för att man ska kunna få ut mesta möjliga nytta.
Än har jag inte frågat och gjort någon undersökning om vem som ställer dessa frågor, men det känns som att de kommer ifrån personer som har en personlig kommunikationsstil där hjärnan styr snarare än magkänslan. Dessa personer är ofta skeptiker och vill ha fakta innan de kan grunda sina egna åsikter.
Men antalet personer är inte avhängt på hur bra det blir. Jag håller många nätverksträffar och kurser i att mingla och nätverka till framgång. Ibland får jag frågan om de kan vara 100 eller 150 personer på kursen. Och det är klart att det går att föra ut sitt budskap till så många på en gång. Problemet blir när det är dags för övningar. Få möteslokal, auler och konferensrum är avsedda för att 75 personer ska prata på en gång, dvs när 150 personer gör en övning två och två. Då för vi ett himla oväsen, bara genom att tala i något sånär vanlig samtalston, men ju högre ljudnivå desto mer ökar vi vår egen volym. Tillslut är det omöjligt.
Vissa personer man pratar med talar också tyst, otydligt eller oartikulerat och då blir det ännu svårare att höra och kunna lyssna ordentligt. För det är det som är kruxet med att nätverka optimalt. Att lyssna och vara genuint intresserad, i alla fall en stund, på vad motparten har att säga. Och att tänka till om det på något sätt går att förena med egna eller nätverkskompisars mål.
Och det är just dessa mål som avgör om antalet personer i ett optimalt nätverk. Vissa räcker det med att bara vara några få, för alla har förstått vikten av att nätverka och hur nätverkseknomin kan förbättra deras resultat, alla deras resultat. I andra fall behöver man vara många för det är bara några få som gör jobbet.
Aktion det är det som är det viktiga, att hålla det man lovar och att försöka bidra utifrån sin egen kompetens och möjlighet. Det är då nätverk blir optimala och det har inget med antalet att göra. Hellre lära känna några få och bli bundsförvanter, än hela världen.
Vi ses i vimlet, hälsar Katarina på www.komfab.se
Än har jag inte frågat och gjort någon undersökning om vem som ställer dessa frågor, men det känns som att de kommer ifrån personer som har en personlig kommunikationsstil där hjärnan styr snarare än magkänslan. Dessa personer är ofta skeptiker och vill ha fakta innan de kan grunda sina egna åsikter.
Men antalet personer är inte avhängt på hur bra det blir. Jag håller många nätverksträffar och kurser i att mingla och nätverka till framgång. Ibland får jag frågan om de kan vara 100 eller 150 personer på kursen. Och det är klart att det går att föra ut sitt budskap till så många på en gång. Problemet blir när det är dags för övningar. Få möteslokal, auler och konferensrum är avsedda för att 75 personer ska prata på en gång, dvs när 150 personer gör en övning två och två. Då för vi ett himla oväsen, bara genom att tala i något sånär vanlig samtalston, men ju högre ljudnivå desto mer ökar vi vår egen volym. Tillslut är det omöjligt.
Vissa personer man pratar med talar också tyst, otydligt eller oartikulerat och då blir det ännu svårare att höra och kunna lyssna ordentligt. För det är det som är kruxet med att nätverka optimalt. Att lyssna och vara genuint intresserad, i alla fall en stund, på vad motparten har att säga. Och att tänka till om det på något sätt går att förena med egna eller nätverkskompisars mål.
Och det är just dessa mål som avgör om antalet personer i ett optimalt nätverk. Vissa räcker det med att bara vara några få, för alla har förstått vikten av att nätverka och hur nätverkseknomin kan förbättra deras resultat, alla deras resultat. I andra fall behöver man vara många för det är bara några få som gör jobbet.
Aktion det är det som är det viktiga, att hålla det man lovar och att försöka bidra utifrån sin egen kompetens och möjlighet. Det är då nätverk blir optimala och det har inget med antalet att göra. Hellre lära känna några få och bli bundsförvanter, än hela världen.
Vi ses i vimlet, hälsar Katarina på www.komfab.se
