Det var just innan semestrarna jag bestämde mig för att återigen börja blogga här på Driva Eget. En blogg om sparande och investeringar tyckte jag saknades på vår annars suveräna sajt. Och tidpunkten kunde ju inte varit bättre - konjunkturen gick åt rätt håll, företagen tjänade pengar och alla var glada.



Nu lagom till premiärinlägget har börscher kraschat, konjunkturen vänt och paniken spridit sig från mäklarhus till riksdagshus till fritidshus. Lyssnar vi på media så har vi inte lång tid kvar, och det är dags att sätta sig ner och underteckna testamentet. Vi stirrar återigen ner i stupet - precis som för snart tre år sedan. Men vet ni vad, för tre år sedan fanns det en trappa där nere i avgrunden. En trappa som vi långsamt promenerade upp för, om än på nervösa ben.



Nu står vi där igen, och återigen verkar alla ha glömt den där trappan. Men den finns där, jag lovar. Den har funnits där varje gång vi har fallit, och den kommer att finnas där nästa gång också. Och nästa. Man kan tycka att bara vetskapen om trappan borde göra fallet lite mindre skrämmande, men icke. För varje gång världen ska kollapsa under sin egen vikt kommer argumenten om varför just denna gång är så allvarlig, varför just denna kris kommer att innebära slutet på världen som vi känner den.



Så nu sticker jag ut hakan och säger att det är kvalificerat skitsnack. Titta ut genom fönstret så ser ni att solen skiner på kringflanerande medmänniskor, caféerna är fulla av mätta semesterfirare och till och med SAS presenterar bättre siffror än på länge. Världen kommer inte att gå under, och allra minst för att rumänska jordbrukare har spenderat 0,4 procent mindre på traktorer än förra året vid samma period.



Visst har mänskligheten målat in sig i lite av ett hörn, och visst finns det problem som är värda att ta på allvar. Men om det finns något börsbeteeende som aldrig har svikit oss så är det att efter regn kommer solsken. Världen hamnar i en kris, och världen löser krisen. Det kommer att ske även denna gång. Så för att citera min kära mor:



”Antingen går jorden inte under, och då är det köpläge nu. Eller så går jorden under - och vad ska vi då med sparpengar till?”





Ps. Det är svårt att inte anknyta till de problem finansmarknaderna just nu stirrar sig blinda på. Jag kommer därför även i nästa inlägg att försöka sätta lite sunda perspektiv på eländet.

Då kommer det att handla om att det faktiskt finns skillnader på lågkonjunkturer för 50 år sedan och lågkonjunkturer i dag. Och de skillnaderna är viktiga att förstå för att komma ut oskadd på andra sidan. Men det allra viktigaste kvarstår: Jorden finns kvar i morgon också, tillsammans med de allra flesta av dess företag. Ds.



Ps 2. Blev väldigt glad när jag i morse läste denna artikel här på Driva Eget. Driva Egets läsare håller huvudet kallt i börsoron, bra jobbat!. Ds.