Regeringen anser att jag är utrustad med övernaturliga krafter
27 juli,
2014
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Jag är en av Sveriges mest intelligenta och multibegåvade personer.
Det är inget skryt utan ett faktum fastställt av regering, riksdag, departement och statliga verk.
Mina superkrafter beror på att jag är ensamföretagare med aktiebolag. Som sådan antas jag besitta samma kompetens när det gäller lagar och regler som hela Volvokoncernen. Och i fråga om skatterätt är lilla jag mer kompetent än hela börslistans företag tillsammans.
Det senare kräver en längre förklaring. För det första har jag och andra småföretagare specialregler att följa som storföretagen slipper. Det är kapitel 56 och 57 i inkomstskattelagen, en diskriminerande lagstiftning som bara gäller fåmansbolag och som bland annat innehåller de s.k. 3:12-reglerna, vilka är skatterättens i särklass mest komplicerade lagstiftning.
För det andra har Skatteverket helt olika attityd mot små och stora företag. Låt säga att det var vi småföretagare som ägnade oss åt räntesnurror och liknade skatteplanering. Utan minsta tvivel hade Skatteverket gått till attack och omedelbart begärt utmätning hos Kronofogden. Men när storföretagen, i huvudsak ägda av vårt gemensamma pensionssparande, gör samma sak, så är Skatteverket och regeringen försiktiga. Inte ett utmätningsbeslut så långt ögat kan se. Kan det månne bero på att Skatteverkets handläggare och politikerna inte vill äventyra framtida karriär i storföretag?
Ovanpå allt detta förväntas jag och andra småföretagare besitta övernaturliga förmågor, inte minst i konsten att se in i framtiden. Som alla vet är ekonomi ett kaotiskt system, där ingen kan förutse vad som kommer att hända. Små förändringar i grundvillkoren leder i slutänden till dramatiska förändringar. Att spå ekonomi är långt mycket svårare än att göra väderprognoser. Och som alla vet är det omöjligt att med någorlunda säkerhet spå om vädret mer än två dagar framåt.
Av detta följer att de mest genomsänkta satsningar kan braka åt skogen. Exemplen är många. Det senaste monumentala misslyckandet är Vattenfalls köp av holländska Nuon. 40 miljarder kronor gick förlorade.
I dessa fall visas största möjliga förståelse för ansvarigas tillkortakommande. De försvinner ut i kulisserna med feta fallskärmar och ännu fetare pensionsavtal.
På lägre nivå är belöningarna för misslyckanden inte lika stora. Men istället för att ansvar utkrävs så bortförklaras misstag med att "det saknas rutiner", "det måste vara tillåtet att misslyckas" och "det gagnar ingen att utse syndabockar".
Men när det gäller oss småföretagare är förståelsen noll. Vi ska straffas för att vi inte korrekt lyckades spå framtiden. Vi ska straffas för att omvärlden inte blev som vi och andra, inte minst näringsfrämjande myndigheter, trodde när vi lånade pengar med personlig borgen och villan som säkerhet.
Min slutsats är att jag som småföretagare är en av landets mest intelligenta och multibegåvade personer, därtill utrustad med en övernaturlig förmåga att se in i framtiden. Enligt regering, riksdag, departement och statliga verk.
Det är inget skryt utan ett faktum fastställt av regering, riksdag, departement och statliga verk.
Mina superkrafter beror på att jag är ensamföretagare med aktiebolag. Som sådan antas jag besitta samma kompetens när det gäller lagar och regler som hela Volvokoncernen. Och i fråga om skatterätt är lilla jag mer kompetent än hela börslistans företag tillsammans.
Det senare kräver en längre förklaring. För det första har jag och andra småföretagare specialregler att följa som storföretagen slipper. Det är kapitel 56 och 57 i inkomstskattelagen, en diskriminerande lagstiftning som bara gäller fåmansbolag och som bland annat innehåller de s.k. 3:12-reglerna, vilka är skatterättens i särklass mest komplicerade lagstiftning.
För det andra har Skatteverket helt olika attityd mot små och stora företag. Låt säga att det var vi småföretagare som ägnade oss åt räntesnurror och liknade skatteplanering. Utan minsta tvivel hade Skatteverket gått till attack och omedelbart begärt utmätning hos Kronofogden. Men när storföretagen, i huvudsak ägda av vårt gemensamma pensionssparande, gör samma sak, så är Skatteverket och regeringen försiktiga. Inte ett utmätningsbeslut så långt ögat kan se. Kan det månne bero på att Skatteverkets handläggare och politikerna inte vill äventyra framtida karriär i storföretag?
Ovanpå allt detta förväntas jag och andra småföretagare besitta övernaturliga förmågor, inte minst i konsten att se in i framtiden. Som alla vet är ekonomi ett kaotiskt system, där ingen kan förutse vad som kommer att hända. Små förändringar i grundvillkoren leder i slutänden till dramatiska förändringar. Att spå ekonomi är långt mycket svårare än att göra väderprognoser. Och som alla vet är det omöjligt att med någorlunda säkerhet spå om vädret mer än två dagar framåt.
Av detta följer att de mest genomsänkta satsningar kan braka åt skogen. Exemplen är många. Det senaste monumentala misslyckandet är Vattenfalls köp av holländska Nuon. 40 miljarder kronor gick förlorade.
I dessa fall visas största möjliga förståelse för ansvarigas tillkortakommande. De försvinner ut i kulisserna med feta fallskärmar och ännu fetare pensionsavtal.
På lägre nivå är belöningarna för misslyckanden inte lika stora. Men istället för att ansvar utkrävs så bortförklaras misstag med att "det saknas rutiner", "det måste vara tillåtet att misslyckas" och "det gagnar ingen att utse syndabockar".
Men när det gäller oss småföretagare är förståelsen noll. Vi ska straffas för att vi inte korrekt lyckades spå framtiden. Vi ska straffas för att omvärlden inte blev som vi och andra, inte minst näringsfrämjande myndigheter, trodde när vi lånade pengar med personlig borgen och villan som säkerhet.
Min slutsats är att jag som småföretagare är en av landets mest intelligenta och multibegåvade personer, därtill utrustad med en övernaturlig förmåga att se in i framtiden. Enligt regering, riksdag, departement och statliga verk.
