Personal
Satsningen på personalens trivsel gav miljoner i vinst
29 juni,
2017
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
4 minuters läsning
Foto: Trivsel skapar vinst. Foto. Stefan Svensson
När Prototyp grundades 2011 var ett av målen att skapa en arbetsmiljö fokuserad på trivsel. Policyn mot övertid ger nöjda medarbetare med låg stressnivå – och en omsättning på 14 miljoner.
Längst ut på Blasieholmen i Stockholm, högst upp i ett sekelskifteshus, in genom en vindsdörr – och av med skorna. På den digitala byrån Prototyp måste alla strippa till strumplästen, något som gjort bland annat amerikanska kunder förbryllade.
– Det blir mer personligt när man glider runt i tofflor, lite exponerat för folk kanske har fulstrumporna på. Någon form av intimitet, säger vd Tobias Bard.
Här ska det kännas som man kommer hem. Naturmaterial som trä, skinn, kork, en björkskogstapet på väggen och mycket grönt väger upp all teknik.
– Det stökiga hemmet, den känslan vill vi ha, säger Tobias.
Men för ett par år sedan såg det annorlunda ut: vita väggar, glasbord, genomskinliga stolar och tapeter i fel längd som slutade efter halva väggen.
– En workshop visade att våra medarbetare ville att Prototyp skulle bli ett lite ”häftigare” företag, som andra kände till och där man kände sig stolt över att arbeta. Våra första åtgärder blev ny kontorsinredning och en ny varumärkesplattform.
För här lyssnas medarbetarna på. Varje vecka kollas stressnivån av med anonyma enkäter där även idéer fångas upp, och en gång om året görs en större undersökning. På måndagsfrukostar och snabba möten varje morgon kollas att allt flyter på, medan de på ett längre möte varje månad (och vid avslutat projekt) diskuterar djupare – vad de ska fortsätta med, sluta med eller prova nytt.
Dessutom promenerar Tobias med varje medarbetare var åttonde vecka.
– Jag tror inte på utvecklingssamtal en gång om året utan på en kontinuerlig dialog, då kan man fånga upp önskemål, missnöje och spirande konflikter. Förut körde vi var fjärde vecka men det fanns ingenting att prata om, det finns för få konflikter här.
Varför? Tobias räknar upp flera anledningar. En platt organisation, utan en massa rapporteringsvägar, där de som jobbar med kundens projekt också har kontakten med dem. Realistiska tidsramar i projekten vilket gör att de vågar ha en policy mot övertid. En lättrörlig och prototypbaserad utvecklingsmetodik där de bryter ner projekt i delmoment som aldrig beräknas ta mer än en dags jobb.
– Då blir det inte personberoende, så arbetet stannar inte upp om någon är sjuk. Dessutom får alla känna en ”win”, att de slutfört något, varje dag.
Fler förmåner är gemensam föreläsningslunch varje månad, utbildningsbidrag på 20 000 kronor och träningstid på 1,5 timmar i veckan. Några springer ihop varje onsdag, ofta kör någon en demo på fredagar, och ibland spelar de tv-spel på kontoret eller gör någon aktivitet ihop.
Två veckor om året läggs arbetet åt sidan för prototyp-bootcamps. Då får kunderna vänta medan egna projekt som röststyrda bilbanor, twittertelefoner och katt-selfie-lådor förverkligas.
– Det är jättedyrt för oss som säljer timmar; det motsvarar en miljon kronor i investering per år. Men det gör oss bättre i vårt dagliga jobb och är en tydlig signal att vi vill ha kvalitet framför marginal. Det är så vi får nöjda kunder och nöjda medarbetare.
Och det lönar sig. Förra året omsatte de nästan 14 miljoner kronor med 1,5 miljoner i vinst. Det mesta återinvesteras.
– Vi växer försiktigt för att inte förstöra vår kultur. Målet är inte ett stort vinstutdelningsutrymme för ägarna utan en arbetsplats där vi vill jobba. Om nu folk väljer att gå hit varje dag, varför ska vi inte erbjuda en så bra tillvaro som möjligt? Jag tror inte på att man ska jobba ihjäl sig för att kanske bli rik. Vi har aldrig haft sjukskrivningar, ingen har gått in i väggen och alla har extremt låg stressnivå.
Tobias tycker att man absolut ska bygga en fin arbetsplats men påpekar att man måste göra det ovanpå en sund kultur.
– Det missar många. Man säger att medarbetarna går först men så fort det inskränker på vinsten stångar man i huvudet i väggen. Vi har medvetet gjort ett val att låta trivseln gå före marginalen. Jag tycker mig se en trend bland start-ups och småbolag, ett gäng unga vd:ar som går mycket mer på medarbetarlinjen – att skapa någonting bra snarare än bara göra vinst. Människor före siffror.
Längst ut på Blasieholmen i Stockholm, högst upp i ett sekelskifteshus, in genom en vindsdörr – och av med skorna. På den digitala byrån Prototyp måste alla strippa till strumplästen, något som gjort bland annat amerikanska kunder förbryllade.
– Det blir mer personligt när man glider runt i tofflor, lite exponerat för folk kanske har fulstrumporna på. Någon form av intimitet, säger vd Tobias Bard.
Här ska det kännas som man kommer hem. Naturmaterial som trä, skinn, kork, en björkskogstapet på väggen och mycket grönt väger upp all teknik.
– Det stökiga hemmet, den känslan vill vi ha, säger Tobias.
Men för ett par år sedan såg det annorlunda ut: vita väggar, glasbord, genomskinliga stolar och tapeter i fel längd som slutade efter halva väggen.
– En workshop visade att våra medarbetare ville att Prototyp skulle bli ett lite ”häftigare” företag, som andra kände till och där man kände sig stolt över att arbeta. Våra första åtgärder blev ny kontorsinredning och en ny varumärkesplattform.
För här lyssnas medarbetarna på. Varje vecka kollas stressnivån av med anonyma enkäter där även idéer fångas upp, och en gång om året görs en större undersökning. På måndagsfrukostar och snabba möten varje morgon kollas att allt flyter på, medan de på ett längre möte varje månad (och vid avslutat projekt) diskuterar djupare – vad de ska fortsätta med, sluta med eller prova nytt.
Dessutom promenerar Tobias med varje medarbetare var åttonde vecka.
– Jag tror inte på utvecklingssamtal en gång om året utan på en kontinuerlig dialog, då kan man fånga upp önskemål, missnöje och spirande konflikter. Förut körde vi var fjärde vecka men det fanns ingenting att prata om, det finns för få konflikter här.
Varför? Tobias räknar upp flera anledningar. En platt organisation, utan en massa rapporteringsvägar, där de som jobbar med kundens projekt också har kontakten med dem. Realistiska tidsramar i projekten vilket gör att de vågar ha en policy mot övertid. En lättrörlig och prototypbaserad utvecklingsmetodik där de bryter ner projekt i delmoment som aldrig beräknas ta mer än en dags jobb.
– Då blir det inte personberoende, så arbetet stannar inte upp om någon är sjuk. Dessutom får alla känna en ”win”, att de slutfört något, varje dag.
Fler förmåner är gemensam föreläsningslunch varje månad, utbildningsbidrag på 20 000 kronor och träningstid på 1,5 timmar i veckan. Några springer ihop varje onsdag, ofta kör någon en demo på fredagar, och ibland spelar de tv-spel på kontoret eller gör någon aktivitet ihop.
Två veckor om året läggs arbetet åt sidan för prototyp-bootcamps. Då får kunderna vänta medan egna projekt som röststyrda bilbanor, twittertelefoner och katt-selfie-lådor förverkligas.
– Det är jättedyrt för oss som säljer timmar; det motsvarar en miljon kronor i investering per år. Men det gör oss bättre i vårt dagliga jobb och är en tydlig signal att vi vill ha kvalitet framför marginal. Det är så vi får nöjda kunder och nöjda medarbetare.
Och det lönar sig. Förra året omsatte de nästan 14 miljoner kronor med 1,5 miljoner i vinst. Det mesta återinvesteras.
– Vi växer försiktigt för att inte förstöra vår kultur. Målet är inte ett stort vinstutdelningsutrymme för ägarna utan en arbetsplats där vi vill jobba. Om nu folk väljer att gå hit varje dag, varför ska vi inte erbjuda en så bra tillvaro som möjligt? Jag tror inte på att man ska jobba ihjäl sig för att kanske bli rik. Vi har aldrig haft sjukskrivningar, ingen har gått in i väggen och alla har extremt låg stressnivå.
Tobias tycker att man absolut ska bygga en fin arbetsplats men påpekar att man måste göra det ovanpå en sund kultur.
– Det missar många. Man säger att medarbetarna går först men så fort det inskränker på vinsten stångar man i huvudet i väggen. Vi har medvetet gjort ett val att låta trivseln gå före marginalen. Jag tycker mig se en trend bland start-ups och småbolag, ett gäng unga vd:ar som går mycket mer på medarbetarlinjen – att skapa någonting bra snarare än bara göra vinst. Människor före siffror.
