Jag vet att alla måste få tillgång till butiker och utbud som finns i städer och byar och ja, jag tycker att det är en självklarhet att rörelsehindrade också kan komma fram i samhället. Men ibland blir reglerna alldeles för stelbenta och det drabbar de mindre företagarna ute i landet.

I Stocka i Hälsingland finns det en matvaruaffär. Hela området, byn, har ca 250 hushåll, så det är en liten närlivsbutik med det mesta blandat med tips, apoteksvaror, postens kuvert och systemkatalogen. Huset är en fyrkantig låda, centralt mitt i byn, precis som det ska vara. Och alla handlar där, alla är där flera gånger i veckan och vissa även flera gånger om dan. Minilivsbutiken Kajutan behövs och drivs av Ing-Marie med hjälp av vänner och bekanta som byter av i kassan.

 Den kanske inte ser så mysig och inbjudande ut på utsidan, men inne är värmen och vänskapen hög!

Och nu har Kajutan blivit tvungen att byta dörr, till en trist ståldörr, för den måste vara öppningsbar med en knapptryckning. Och visst, på stora orter och i städerna är det bra men det behövs inte på mindre orter. I Stocka känner alla varandra och det är inget problem att öppna dörren för de som kommer med rullstol, dessutom finns det bara två personer i samhället som är rullstolsburna och de har assistenter som hjälper dem.

Istället försvann Ing-Maries vinst för tre månader, för ståldörrar med elektroniska öppningsknappar är inte det billigaste... Regler som säger att företag måste bygga om, måste vara tillgängliga och måste... Undra om de också bestämmer vilka öppningstider och priser man ska sätta?

Vi ses i vimlet! hälsar Katarina på www.komfab.se